• idag
    31 maj
    19°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    3 juni
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Varning för socialisering!

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Risk för löntagarfonder redux.
Foto: Anders Holmström/TT
Förbereder sig regeringen för att socialisera delar av det svenska näringslivet i coronakrisens spår? Det finns alarmerande tecken på det. Det skulle också förklara dess senfärdighet och markerade ovilja mot att ge företagen direktstöd.

Enligt information till tidningen Affärsvärlden, som sajten Fplus rapporterar om (26/4), så utreds det på finansdepartementet om inrättandet av något som de kallar en "solvensstödsnämnd". Tanken med en sådan nämnd är att företag som riskerar att komma på obestånd skulle kunna emittera aktier som sedan staten köper, och därmed blir delägare i. Man skall ha pratat med personer som utformade bankstödsnämnden under 90-talets bankkris. Uppgifterna har sedan bekräftats av finansminister Magdalena Andersson (S).

Det är förvånande hur lite uppmärksamhet det här fått. Men finansministern har även i tidigare intervjuer, i bland annat Dagens Nyheter och Dagens Industri, inte gjort någon hemlighet av att hon gärna ser ett större statligt ägande i företagen, som ett pris dessa skulle på betala för att få statligt krisstöd. Det är faktiskt rätt skamlöst av den S-ledda regeringen att utnyttja coronakrisen som ett sätt att socialisera företagen. Löntagarfonderna riskerar att komma tillbaka.

Är det därför regeringen svarat så avvikande på frågor om det blir några ordentliga direktstöd till företagen, något som en riksdagsmajoritet faktiskt står bakom? De vill hellre försöka lansera sina tankar på att rädda företagen genom att göra dem statliga, åtminstone delvis. Det gäller i synnerhet företag som bedöms som strategiska. Då kan man motivera ett statligt ägande med att man till exempel vill förhindra att penningstinna kineser köper upp företag till reapriser.

Kriser och krig brukar medföra att staten försöker utvidga sin makt över ekonomin och samhället. Coronakrisen är inget undantag. Vi ser flera exempel i vår omvärld över hur det skett. Den italienska staten har tagit över flygbolaget Alitalia, i Storbritannien har staten tagit kontrollen över British Airways och British Rail, och den spanska regeringen har förstatligat (tillfälligt säger de) privata sjukhus och vårdgivare.

I Sverige pratas det om att staten skulle utöka ägandet i SAS och röster har också höjts för att återinföra apoteksmonopolet. Den nya fullmaktslagen gör att regeringen kan runda riksdagen och i princip lägga beslag på utrustning från privata vårdgivare, och därmed effektivt rasera dessa.

Alla dylika åtgärder har en tendens att bli mer permanenta även efter att krisen är överstånden. I en intervju med Fplus (8/4) så ger ekonomhistorikern Henrik Malm Lindberg fler exempel på åtgärder som vidtogs i Sverige i samband med andra världskriget och som varat länge. Det främsta exemplet är hyresregleringen, som vi har kvar än i dag. Valutaregleringen fick vi dras med ända till 1989.

Vad är det som säger att staten skulle göra sig av med ägandet efter krisen? Efter en djup kris kanske det inte ens finns tillräckligt resursstarkt privat kapital (som inte härrör från tvivelaktiga länder) för att köpa de statliga aktierna.

Att villkora statligt stöd med ägande är stötande. Till skillnad mot under bankkrisen så har inte företagen misskött sig. De har drabbats av en pandemi och av statligt påbjudna restriktioner i smittbekämpningen. Att staten då skulle utnyttja situationen för att ta över kontrollen vore ytterst magstarkt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.