Adam Alsing längtade alltid hem till sin farfars svampställen i skogen utanför Karlstad.
Jag lyssnade på intervjun i radio Värmland och kom ihåg mina egna möten med Adam.
Det blev ganska många genom åren. Några gånger klagade jag på honom.
En gång kysste jag honom. En stor blöt kyss. En Bond-brud hetsade mig.
* * *
Jag har fått corona-mage. En rund liten kula. Har inte haft kula på åratal. Tycker om den. Känner att den gör att jag ser lite frisk ut.
Tror jag fått den av karantänslivet. Helhjärtad husmanskost. Rosévin. Caramelpopcorn.
Så här i coronatider känns det som om man måste försöka ta fram sin inre enstöring. Jag läste Fifty Shades of Grey och tänkte då på att varje dag försöka släppa loss min inre gudinna. Det var svårt. Min inre enstöring var lättare. Särskilt så här i corona-tider.
Min inre enstöring har fått kulmage.
* * *
Lyssnar på corona-musik. Fastnar inte helt otippat på Christer Sjögren.
Kan man älska nån på avstånd, sjunger han likt en ortodox präst och är det nåt vi alla lärt oss handgripligt den här våren så är det väl att det går att älska nån på avstånd.
– Det måste gå, som Uno Svenningsson sjöng. Man måste älska alla jävlar på avstånd snart. Det måste gå.
”Att få ha dig vid min sida/Får jag bara drömma om/För när jag vaknar varje morgon/är min säng som vanligt tom”, sjunger Sjögren så som bara en basbaryton från Hagfors kan mässa.
* * *
Känns det inte som om Storfors fått en liten lokal enmanspandemi på halsen?
* * *
Jag tittar på corona-galan i Arvika på min dator.
På Ritz samlades några underbara artister och i spetsen gick Dotter – känd från Mello och Måns Zelmerlöw. Hennes Mello-låt är den populäraste av alla. Tio miljoner strömmingar. Just när hon skulle erövra Sommarsverige fick hon stanna hemma och älskas på avstånd.
Hon sjöng som en gud på Ritz. Jag hoppas ni lyssnade. Eller en gudinna, snarare. Hennes röst är så naken och svullen att man tror att man har en vässad Rihanna i rummet. Dotter är magisk just nu.
På avstånd.
* * *
Så här i corona-tider känns det som om man också måste försöka ta fram sin inre eremit. Hen kan vara en tillgång.
* * *
Och så Adam Alsing.
En vecka efter hans död gick jag in på Instagram och i det allmänna flödet så fanns hans bild på alla (!) rutor från diverse kända och okända influensers. Varenda bild. Alsings död skakade om. Plötsligt visste alla att vem som helst kan dö av det här.
Träffade Adam första gången runt 1990. Vi pratade Färjestad och det bedrövliga i att halva hans familj blivit djurgårdare. Inte vår tekopp, typ.
Var gäst i hans julshow på TV4 23 december, 1991. De andra gästerna var Mona Sahlin, Siw Malmkvist och Billy Butt. En salig röra, onekligen.
Var gäst i hans stora ”Adam live” på TV3. Talkshow med liveband som var förvillande likt Gyllene Tider minus Per Gessle. Den andra gästen var Bond-bruden Maud Adams. Hon var först. Adam bad henne visa honom hur man kysser i Hollywood. Det gjorde hon. Hon hade kindknotor som kvinnor dödade för.
När jag kom in ville inte jag vara sämre, så jag visade Adam hur man kysser i Arvika. Stor blöt. Maud hetsade mig. Inga konstigheter, tyckte Adam. Kysste tillbaka. Sen började bandet spela ”Sång till friheten” av Björn Afzelius eftersom redaktionen tagit reda på att jag brukade sjunga den på fester. Och eftersom jag var domare i Sikta mot stjärnorna som handlade om att härma kända artister fick jag härma en känd artist. Inga konstigheter.
Gick väl så där.
Sen berättade jag hur gubbsvett luktar – jag var 40 år och en smula brådmogen – och det tyckte Adam var lite äckligt. Han var ju bara 25 år, gudbevars.
Senast jag träffade Adam var på Amidas kolgrill på Folkungagatan i Stockholm i vintras. Vi pratade lite. Jag hörde honom aldrig säga ett ont ord om nån. Han var lite konstig med det.
* * *
Första gången jag skrev om Adam var 1991 när han gjorde ”Tur i kärlek” med Agneta Sjödin. Hon var färsk, han hade gjort ett gräsligt program tidigare som hette ”Twist & Shout".
Jag var djupt impad av Agneta.
”Kasta ut Adam ur rutan, Agneta” skrev jag ampert i en krönika i Aftonbladet.
Agneta kastade inte ut Adam. Så klart. De var bra för varandra. Och Adam var nog bra för alla han jobbade med.
Ingen kastade ut Adam. och när han väl kastade ut sig själv och dog blev han större än nånsin och en stor symbol för att man ska vara rädda om varandra.
Det är större än livet, Adam.
Tur och kärlek.
* * *
Tycker nog att den där Sunne-drummeln Andreas i Australien tog hand om den bedårande Arvikatjejen Amanda skitdåligt i Bonde söker fru.
* * *
Hur Adam Alsing smakade? Jag vill minnas att han smakade svampskog. Vilt och vuxet.