• idag
    26 sep
    13°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    27 sep
    16°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    28 sep
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    29 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    30 sep
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

När masken faller

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Den oförstående Per Bolund (MP).
Foto: Janerik Henriksson/TT
Att de rödgröna brister i sin förståelse för företagandets villkor torde inte komma som någon större överraskning, men att det avslöjas så naket som hos finansmarknadsministern Per Bolund (MP) är ändå anmärkningsvärt. Men det förklarar en hel del.

Det var i en intervju i tidningen Dagens Industri som Per Bolund, som också är miljöpartistiskt språkrör, lät undslippa sig hur förvånad han var över hur svag motståndskraft de svenska företagen har inför coronakrisen. Annat är det med bankerna, tycker han, där staten ställt krav på kapital och likviditet, särskilt efter finanskrisen 2008. Sedan leker han med tanken på att man kanske borde fundera på om det inte skulle ställas krav på buffertar även i den reala ekonomin.

Det är så man häpnar! Hur verklighetsfrånvänd och oförstående får man egentligen vara som minister, därtill med ansvar för finansmarknaden? Det är tydligt att Per Bolund inte har en aning om hur det är att driva företag. Som om företag skulle ha ett oändligt ymnighetshorn, opåverkade av verkligheten.

Även i bästa fall har många företag svårt att sätta av några större summor. Det kan vi tacka det höga skattetrycket för, och alla de hämmande regleringar som fördyrar och försenar. Bolund gör också liknelsen med privata hushåll, som även de uppmanas hålla sig med en buffert. Nyckelordet här är "uppmanas" eftersom även många av hushållen har svårt att bygga upp några större buffertar på grund av det svenska skattetrycket.

Nu har vi dessutom hamnat i något som skulle kunna liknas vid en naturkatastrof, ett virus som spritt sig över världen och fått mycket av den ekonomiska aktiviteten att tvärbromsa. Även en vanlig lågkonjunktur brukar vara mer utdragen, men coronakrisen har inneburit intäktsstopp från en vecka till en annan för många branscher. Det kan ingen buffert i världen ersätta eller förbereda på. Stat, kommuner och regioner har också de med sin bristande krisberedskap visat sig oförmögen att bygga upp en buffert, låt vara av ett annat slag. Bolund kastar sten i glashus.

Det går heller inte att jämföra med bank- och finanssektorn, som har en helt annan roll. En bankkris är samhällshotande, vilket vi vet av erfarenhet, och därför kan och måste vi ställa andra krav på dem. Den svenska bankkrisen och den mer globala finanskrisen berodde också mycket på att de finansiella institutionerna misskött sig (låt vara på grund av statlig slapphänthet). De flesta av dagens företag som nu krisar och riskerar konkurs har inte misskött sig. De har drabbats av en extern händelse, ett biologiskt virus.

Därför kan man inom parentes sagt inte heller kräva statligt delägande i utbyte mot krisstöd till företagen. Staten tog ju annars över vissa krisbanker i början av 1990-talet. Att Vänsterpartiet gör det förvånar inte, de vill ju socialisera hela samhället, men att vissa socialdemokrater – finansminister Magdalena Andersson (S) har inte uteslutit det – också gör det är lite förvånande. Har de redan glömt debaclet med löntagarfonderna?

Den rödgröna regeringens oförmåga och ointresse för att hjälpa företagen i coronakrisen har här sin förklaring. De begriper inte bättre.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.