Kan vi lita på WHO?

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus träffade den kinesiska presidenten Xi Jinping i Peking den 28 januari i år. Foto
Foto: Naohiko Hatta/Pool via AP
Sedan den amerikanske presidenten Donald Trump i tisdags lät meddela att Förenta Staterna fryser sin finansiering av FN:s Världshälsoorganisation, WHO, tillfälligt har den internationella kritiken inte varit nådig. Det amerikanska bidraget är i särklass störst – 400 miljoner dollar om året, och det kommer att bli kännbart för organisationen.

Och visst, att dra in på bidragen mitt under en världsomspännande pandemi är nog inte det klokaste att göra när alla klutar måste till för att bekämpa coronavirusets framfart. Många kritiker har också påpekat att det också är ett sätt för Trump att avleda kritik för hans och den amerikanska regeringens eget senfärdiga agerande, liksom den vanliga oberäkneligheten.

Men det gäller att skärskåda vad det är som faktiskt orsakat det amerikanska handlandet, och hur WHO fungerat, eller kanske inte fungerat, i denna pandemi. Där är WHO-ledningen svaret skyldig. Organisationen var alldeles för sen att reagera på signaler om vad som höll på att hända i Wuhan, och gick helt i den kinesiska regimens ledband när Peking i början gjorde allt för att tona ned riskerna. Varningar hade kommit från läkare i staden redan i slutet av december, men de tystades ned och beskylldes för att ha stört den allmänna ordningen med falska påståenden.

Den 14 januari så hävdade WHO att det inte fanns några klara bevis för att det nya coronaviruset smittade mellan människor. Enligt en rapport från nyhetsbyrån AP, som bland andra journalisten Jojje Olsson redogör för på sin nyhetssajt InBeijing, kände Pekingregimen redan då till allvaret men valde sedan att under sex kritiska dagar att tysta ned det hela. Och WHO gick villigt i Kinas ledband. Först den 20 januari meddelade Kina WHO att det fanns "begränsad risk" för smittspridning mellan människor. En vecka senare åkte till och med WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus till Kina och träffade där bland annat presidenten Xi Jinping, och passade då på att prisa dess kommunistregim för hur den kontrollerar ett utbrott.

Under Tedros har WHO konsekvent tagit Kinas parti, och inte avhållit sig för att kritisera länder som Förenta Staterna och Japan. När Trumpadministrationen införde reserestriktioner mot resande från Kina så fick de kritik av Tedros för att det skulle "öka rädslan och stigmat, med liten påverkan på folkhälsan". Och Taiwan vill man inte ens låtsas om.

Den omtvistade önationen försökte varna dem för smittspridning redan i slutet av december, och fick själv genom tidiga insatser snabbt stopp på smittspridningen, men man talade för döva öron. Taiwan erkänns internationellt av få och har inget säte i WHO, trots att de kampanjat för det under många år. Allt som rör Taiwan är dessutom ett rött skynke för makthavarna i Peking, som gör anspråk på överhöghet över landet. Tedros kom också för ett par veckor med en bisarr beskyllning mot Taiwan för att de inte gjort något åt förment rasistiska tillmälen mot honom.

Nej, att åderlåta WHO just nu är inte rätt väg att gå, men det är sannerligen på sin plats att granska organisationen för dess senfärdighet och för dess följsamhet mot Pekingregimen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.