• idag
    14 juli
    13°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.5 mm
  • onsdag
    15 juli
    18°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.1 mm
  • torsdag
    16 juli
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    17 juli
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    18 juli
    22°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Jökens svagheter i coronatider

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Magdalena Andersson (S), Emil Källström (C) och Mats Persson (L) vid presentationen av ännu ett krispaket.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Januaripartiernas hanterande av coronakrisen visar på de stora svagheterna med januariöverenskommelsen. Jöken är nu i praktiken överspelad, både till innehåll och orsak, men ändå tuffar den på och gör krishanteringen sämre än den kunde vara.

Från att ha varit ett projekt för de ingående partierna – Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna – att förverkliga överenskommelsens 73 punkter, och samtidigt hålla Sverigedemokraterna så långt borta som möjligt, handlar det nu om hur Sverige skall möta coronakrisen. Då C och L är stödpartier till den rödgröna regeringen är det med den man förhandlar och bankar ur kompromisser om diverse krispaket. Det var knappast så de såg framtiden.

Ibland kan man nästan se hur plågade partiföreträdarna är över att behöva stå där framme tillsammans med regeringen för att lansera ännu ett krispaket som egentligen inte går tillräckligt långt, eller som har haft knepiga begränsningar som kunnat rättas till först senare, i riksdagens utskottsbehandling. Det gäller till exempel det första förslaget till korttidspermitteringar, där familjeföretag, bemanningsföretag och företag som levererade tjänster till den offentliga sektorn var undantagna.

Nu är det regeringens njugghet när det gäller att ge företagen tillräckligt med krisstöd som säkerligen får tänderna att gnissla hos en hel del center- och liberalpartister. Men det är Magdalena Andersson (S) och hennes finansdepartement som håller i taktpinnen, och vad skall stödpartierna göra? Hota med att lämna samarbetet och orsaka regeringskris ovanpå allt annat? C och L var också knäpptysta när det gällde det tvivelaktiga sätt på vilket regeringen nu drivit igenom en fullmaktslag.

Därför är det viktigt med en opposition som är på alerten, och det har den också varit. Moderaterna och Kristdemokraterna har varit konstruktiva både när det gäller kritik och att komma med förslag, förslag som flera gånger också blivit regeringens. Till och med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har visat sig från en bättre sida, även om V förstås passar på tillfället att vilja försöka förstatliga näringslivet som pris för krisstöd.

Frustrationen hos stödpartierna förklarar månne varför Centerpartiet häromveckan (DN Debatt 6/4) kom med en inbjudan till Moderaterna att mer formellt delta i regeringssamarbetet. Det skulle förstås öka tyngden för de mer företagarvänliga gentemot de rödgröna. Tack och lov motstod Moderaterna lockropen och smickret. Centerns inbjudan skulle om M accepterade den ju i praktiken skapa det som de velat ha ända sedan valet – en bred blocköverskridande regering. Innan de bestämde sig för att svika alliansen och hoppa i säng med S och MP så var ju deras idé en regering med S och alliansen.

Moderaternas Elisabeth Svantesson sade istället att om man vill ha breda krisöverenskommelser så går det alldeles utmärkt att försöka nå dem genom förhandlingar i riksdagens finansutskott. Givet den parlamentariska situationen är det också det rimligaste, men regeringen verkar ju ha en särskild aversion mot att ge de folkvalda inflytande. Tvärtom har de nu fått en fullmaktslag som delvis kringgår riksdagen.

Det torde finnas ett större stöd i riksdagen för kraftigare krispaket och stöd än det som regeringen hittills uppbådat. Det verkar som den annars överspelade Jöken nu ligger hinder i vägen för C och L att göra det rätta. Svälj prestigen och agera för landets bästa och sök breda uppgörelser med andra riksdagspartier!

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.