Plötsligt kom coronavirusets brutalitet så nära. Adam Alsing, "vår" Adam, död i covid-19? Det går ju inte! Beskedet är svårt att ta in på så många sätt.
Det kanske är orättvist, förmätet till och med, att försöka beskriva en person utifrån minnen som är så avlägsna som gymnasietiden på 80-talet. Men i Adams fall tror jag inte att det blir helt fel. Hans radio- och tv-kollegor som har arbetat länge med honom och hans många vänner beskriver honom nu på samma sätt som jag minns honom från de sena tonåren. Godhjärtad, omtänksam, intelligent, rolig - och med glimten i ögat. En smittande värme och positiv energi. Och alltid superprofessionell när det gällde att leverera i radio, tv eller som dj. På samma gång den där kloka och stabila klippan, och den som såg till att livet inte var alltför allvarligt. Han hade nära till trams och humor, fast alltid med en snäll botten. Kollegan Anders Timell sa något i stil med att Adam hade alla färger på paletten, hela spektrat, och han målade lagom mycket med allt. Det var fint sagt.
Det verkar helt enkelt som att Adam påverkade människor han mötte på ungefär samma sätt genom livet, ett liv som blev så ofattbart kort.
Centralgestalt i klassen
Jag lärde känna Adam under tre formativa år på Sundstagymnasiet i Karlstad, 1984-87, där vi gick i samma klass på den samhällsvetenskapliga linjen. Förutom att han var en centralgestalt i klassens sociala liv både under skoltid och på fester, så fick jag förmånen att lära känna en annan sida: den professionella underhållaren. Alla i min generation i Karlstad visste vem discjockeyn Adam var. Han var en säker dj med den rätta karisman för att få igång vilket dansgolv som helst. Han var en garanti för en lyckad kväll på skoldiscon, nattklubbar (alla i min generation minns väl Together på Herrhagen!) och olika festställen runt om i Värmland. Jag var med på någon av hans jobbresor ute i länet och fick lite insyn i dj-vardagen. Min respekt för hans yrkesskicklighet och fingertoppskänsla för vad som funkar i mötet med publiken bara växte.
Den sidan av honom lärde jag känna ännu närmare i närradiostudion på Gjuteriet. Han drog med mig på ett projekt i ungdomsorganisationen Unga Örnars regi där vi skulle få använda en studio på Gjuteriet, och sända ett program på närradion – Radio Solsta 92,2 – i deras namn. Det blev väldigt lite Unga örnar och väldigt mycket Adam i det programmet. Vi var bara 18 år men han var redan rutinerad och helt självklar i programledarrollen. Han hade en naturlig auktoritet, en egen, ibland utmanande humor och järnkoll på den senaste pop- och dansmusiken. "Folk som lyssnar på oss får ofta höra de senaste plattorna dagen före dom som lyssnar på Tracks i P3" sa han i en intervju med Värmlands Folkblad som uppmärksammade programmet 1986.
Begåvad och smart
Med sin intelligens och allmänbildning – nästintill oövervinnerlig i NRJ:s radiofrågesport Vinn Adams pengar – kunde han säkert ha gjort karriär inom vilket akademiskt yrke som helst. Men när jag under 90-talet och framåt följde hans karriär på distans blev jag inte alls förvånad över att han blev en folkkär tv- och radioprofil inom nöjesbranschen. Tvärtom - det var helt väntat. Programledarrollen var hans rätta element, och vi miljontals lyssnare och tittare är tacksamma för att han valde den vägen.
Tack för all värme och alla skratt, Adam. Du var en riktig stjärna och vi glömmer dig inte.
Våra tankar går till Adams familj.
Jonas Klint
jonas.klint@nwt.se