• idag
    22 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    -1°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    -3°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Ett tjänstemannaansvar skulle stärka tilliten i Sverige

Debatt
PUBLICERAD:
Påfallande ofta hamnar äganderätten, möjligheten att bruka den mark man äger, i konflikt med tjänstemän besatta av en agenda, skriver Kjell-Arne Ottosson.
Foto: Mikael Lindblom
Med den nu pågående utvecklingen där oförvitligt förtroende spelar en så central i kommunikationen kring covid-19 går det inte att nog understryka den roll som myndighetspersoner har, skriver Kjell-Arne Ottosson.

Tjänstemannaansvar behöver återinföras i Sverige så att tilliten till våra myndigheter kan stärkas. Vi riskerar annars en eskalerande rättsosäkerhet och fördjupade motsättningar i vårt land.

Sverige och övriga nordiska länder kännetecknas traditionellt av en hög tillit, ofta refererad till som ”Nordens guld”. Både en tillit mellan människor där affärer i allmänhet förseglas med ett handslag, men också en tillit till myndigheter där man förväntar sig en välvillig och rättvis behandling.

Det här undergrävs allvarligt av de upprepade tendenser och företeelser som avlöser varandra i människors egna upplevelser såväl som allmänt kända händelser. Tjänstemän i myndighetsposition agerar självsvåldigt i egen sak samt med en politisk agenda som sätts före uppdraget.

Vattendirektivet tolkas i direkt kontrast till EU-kommissionens uttalade innebörd. Detta visar sig sen bero på tjänstemän som parallellt med sin ämbetsroll ägnar sin fritid till engagemang i en organisation som ivrar för utrivning av fördämningar. Skogsstyrelsen tvingar skogsägare att stämma staten för att få de ersättningar de har rätt till. Vapenlicensansökningar avslås med hänvisning till icke-existerande regler om vapnets utformning. Länsstyrelser sätter egna miniminivåer för antalet vargar, vilka avviker från de politiska besluten. En artinventerare på länsstyrelsen, som därmed har makt över beslut om avverkning, är samtidigt på sin fritid aktiv som skogsaktivist och undervisar om hur man kan stoppa avverkningar. Skogsägare ser sin skog stämplas som värdelös på obefintliga grunder.

Påfallande ofta hamnar äganderätten, möjligheten att bruka den mark man äger, i konflikt med tjänstemän besatta av en agenda.

Den som med stora ansträngningar förvaltar skog, mark och vatten måste kunna lita på att myndighetspersoner med makt att fatta avgörande beslut om verksamheten inte agerar efter en egen agenda. Myndighetsaktivismen urholkar förtroendet för myndigheternas oberoende och ytterst för demokratin som metod för att påverka de offentliga beslut som styr vardagen för areella näringsidkare. Det är därför angeläget att återupprätta det oväldiga ämbetsmannaidealet.

Med den nu pågående utvecklingen där oförvitligt förtroende spelar en så central i kommunikationen kring covid-19 går det inte att nog understryka den roll som myndighetspersoner har. Att någon nyser på ett kontrafaktiskt sätt på en presskonferens går att förlåta, men om myndighetspersoner uppdagas med liknande hantering som med Transportstyrelsens skandal förvärras en redan allvarlig situation betänkligt. Signifikant med Transportstyrelsen var också frånvaron av ansvarsutkrävande gentemot de ansvariga.

När förtroendet brister växer konsekvensmässigt polariseringen. Motiven för myndigheters kommunikation formar frågor som man under tillit annars inte skulle formulera. Sålunda frågar sig människor varför vi sist av omkringliggande länder uppmanas till att inte samlas flera än 500 personer, hålla barnen hemma från skolan, hamstra matvaror eller oroa oss. Mottagarna av råden ser inte längre omsorg i råden utan fruktar andra motiv där myndighetspersoner misstänks för att driva politiska eller självbevarande intressen framför det allmänna intresset.

I riksdagen finns sedan två år ett tillkännagivande för att införa ett tjänstemannaansvar. Regeringen är därför ålagd att ta initiativ i linje med detta, det är hög tid! Men trots att regeringen mottagit flertalet frågor och interpellationer råder fortfarande en molande tystnad i frågan.

Kjell-Arne Ottosson (KD)

Riksdagsledamot, Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.