Hårdare handskar mot terrorister

Sverige skall inte vara en internationell frihamn för grovt kriminella, krigsförbrytare och terrorister. Allt som kan göras för att hindra dessa från att komma in i landet eller om de redan är på plats utvisa dem härifrån bör göras.

Gunnel Lindberg, ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och tidigare överåklagare, har presenterat en utredning för regeringen med förslag på regler för att möjliggöra ökad användning av tvångsmedel mot utlänningar, personer utan svenskt medborgarskap, som utgör säkerhetshot.

Utredningen föreslår bland annat att lagen om särskild utlänningskontroll ersätts av en ny lag, lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar. Det är rimligt att den påtagliga ändring av reglerna som utredningen föreslår markeras tydligt genom en ny lag. Lagen skall göra det lättare att utvisa utländska medborgare som ”kan antas komma göra sig skyldig till en gärning som är belags med straff” enligt den nyligt föreslagna terroristbrottslagen. Kraven för utvisning sänks i och med att även risk att begå denna typ av brottslighet kan leda till utvisning.

Detta är sunt och nödvändigt. Reglerna får inte vara utformade så att samhället måste vänta på att någon faktiskt försöker begå ett terrordåd för vederbörande skall kunna kastas ut. Sverige har en ovillkorlig rätt att avgöra vilka som får vistas i landet och en lika stark skyldighet att skydda sina medborgare.

Att utländska medborgare enligt utredningen skall kunna utvisas om den även på andra sätt kan utgöra ett allvarligt hot mot säkerheten är viktigt. Säkerhetspolisens möjligheter att nyttja hemliga tvångsmedel ökas samtidigt som kraven för detta sänks. Även förvarsreglerna förtydligas och verkställighetsförvar kan under särskilda förhållanden vara i upp till tre år från dagens ett år.

Utredningen avråder däremot från att införa elektronisk övervakning, det vill säga fotboja, för utlänningar som skall utvisas på grund av att de utgör ett säkerhetshot men som av olika anledningar blir kvar i landet. Detta motiveras bland annat med den integritetskränkning det skulle innebära samt att Säkerhetspolisen ändå får ökade möjligheter till hemliga tvångsmedel, som om det vore mindre integritetskränkande. Säkerhetshotens integritet är inte oväsentligt men bör vara av klart underordnat intresse. Förslaget att anmälningsskyldighet ska kunna förenas med ett förbud att lämna det vanliga vistelseområdet är bra, men fotboja kan göra personen mindre benägen att faktiskt avvika.

Det stora hindret för att utvisa personer är dock inte svenska lagar utan andra länder. Vi får inte utvisa personer till länder där de riskerar att utsättas för exempelvis tortyr eller dödsstraff. Med diplomatiska garantier för att så inte kommer att ske är det dock fullt möjligt. Regeringens arbete med att införskaffa sådana garantier har antingen varit i praktiken försumbart eller i vart fall inte gett något resultat. Det måste förändras.