Välj några stilla veckor

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Kung Carl XVI Gustaf talade till svenska folket från Stenhammars slott den 5 april.
Foto: Sven-Åke Visén/SVT
Den 21 juni 1658 började de väldiga väggarna muras på Stenhammars slott i Sörmland. Den 5 april i år var det därifrån kung Carl XVI Gustaf talade till svenska folket om coronakrisen. Och hur dramatisk pandemin än ter sig i dag får den mindre, mer lätthanterliga, proportioner i ett hus vars väggar har sett långt värre kriser.

I stenhusets historia är kungens isolering där under pandemin bara ett hack i tidslinjen. En kuriositet i de framtida historieböckerna. Under århundradena har glädje, sorg och vardag fortlöpt innanför husets väggar. Krig har rasat, nära och i fjärran. Den ena har kommit, den andra har gått. Den stämningen kändes i väggarna när tevesändningen drog igång.

Det lär också vara för de långa linjerna som kungahuset får sig ett uppsving vid kriser. Precis som kyrkan är det en institution som presenterar en annan syn på tid än vi är vana vid. Samtidigt är förmedlarna av de långa tidshorisonterna få i Sverige. Det är priset för att vi under lång tid har klätt av auktoritet och gamla institutioner.

När kungen inledde med ”välkommen till Stenhammar” var det en sällsynt inbjudan till en värld där perspektiven är längre. I Kungens hälsning var de korta linjerna som bortblåsta. Kontrasten var stor till de kortsiktiga perspektiv som hörs på regeringens närmast dagliga pressträffar eller läses i företagens senaste krisprognoser. Kungen talade om det traditionella påskfirandet. Om barn som riskerar att förlora far- och morföräldrar, och gå miste om den trygghet och erfarenhet de kan erbjuda. Om alla de kriser han sett komma och gå.

Med en längre blick på historien blir det inte heller lika dramatiskt att hålla sig hemma under coronakrisen. Går det att fästa blicken bortom nästa veckas inställda fotbollsträning eller restaurangbesök finns ett lugn att finna. Det går att minnas tidigare påskfirandet och se fram emot nya. Den här känslan går också att upptäcka på andra platser än de kungliga slotten – som i kyrkorummet och naturens salar.

Påsken och det traditionella firandet av den är i sig ett uttryck för ett annat sätt att betrakta tid. Kyrkoåret är cirkulärt. Högtiderna återkommer och är möjliga att återuppleva. I den linjära tideräkningen, som varje väggkalender påminner om, är istället varje dag och upplevelse potentiellt förlorad. Omöjlig att återuppleva. I naturen bjuds betraktaren på en liknande insikt som kyrkoåret ger. På vår följer sommar, höst och vinter – sedan börjar det om. Snödropparna återuppstår på samma solkyssta marker som året innan.

Kanske skulle vi ha enklare, på ett rent mänskligt plan, att klara av den här tiden under coronapandemin om vi lånar tideräkning från rummen på Stenhammar, i kyrkan eller naturen. Regeringens så kallade starka rekommendation om social distansering blir inte så farlig med löftet om att påsken kommer åter även nästa vår.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.