Bara det blotta faktum att riksdagens största oppositionsparti – Moderaterna – inte är med på att ge regeringen ytterst långtgående befogenheter borde få regeringen att hejda sig. För det handlar om grunderna för vårt demokratiska statsskick och om respekten för våra folkvalda.
Regeringen försöker i smittbekämpningens namn hastigt driva igenom förändringar för att själva kunna styra med hjälp av olika förordningar och på så viss runda riksdagen. Det är faktiskt otillständigt och ovärdigt. Skulle de försöka driva igenom den här nya fullmaktslagen utan ett i det närmaste enigt stöd i riksdagen sätter det ett obehagligt prejudikat i vårt konstitutionella system. För vad är då vår demokrati värd?
Att regeringen också försökt smyga med det hela gör saken ännu värre. Det har aldrig nämnts under de partiledaröverläggningar som gjorts, vilket tyder på antingen rent oförstånd eller på något allvarligare. Först sent på fredagskvällen läckte det ut till Expressen, och sedan följde en rekordkort remissförfarande till ett särskild utvald skara instanser, som var klart på söndagskvällen. Efter en liten kosmetisk förändring är förslaget nu skickat på remiss till lagrådet, som i en snabbgranskning också ifrågasatt remissförfarandet.
Men Moderaterna, och Kristdemokraterna, ställer sig fortfarande avvisande så som förslaget ser ut nu. Den förändring som regeringen gjorde om att riksdagen i efterhand, genom att stifta en ny lag, skulle kunna upphäva en regeringsförordning den inte accepterar, är otillräcklig. Det vore alldeles för komplicerat och tidskrävande. Istället måste en förordning från regeringen omedelbart, inte "snarast", underställas riksdagen för prövning. Med omedelbart menas samma dag. Det är en synpunkt som även lagrådet håller med om.
Sådana spärrar är helt nödvändiga om man ens skall komma på tanken att ge regeringen de här nya fullmakterna. Frågan är varför en sådan ens skall behövas. Möjligen för att snabbt kunna stänga ned vissa aktiviteter, där en riksdagsbehandling, även med den slimmade riksdag vi har nu, skulle ta ett par dagar. Men i övrigt?
Organisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) gör i bred politisk enighet tummen ned för förslaget att regeringen skall kunna omfördela sjukvårdsresurser. En sådan kapacitet eller kompetens finns inte hos staten och samarbetet mellan regioner och kommuner fungerar bra. Dessutom finns redan i dag bemyndiganderegler i smittskyddslagen att ta till, och regeringen har inte motiverat varför de är otillräckliga. Sedan har vi frågan om hur ersättningen till de näringsidkare och privatpersoner som drabbas av konfiskationsliknande åtgärder skall gå till.
Sverige saknar särskilda lagar för undantagstillstånd, och det är kanske en brist som får utredas i efterhand. Men det är ingen anledning för att nu hasta igenom långtgående inskränkningar i vårt demokratiska system. Och om en regering, som bara stöds av en minoritet i riksdagen, envisas med att försöka driva igenom de här förändringarna, kan man faktiskt fråga sig hur det står till med deras demokratiska pålitlighet.
Det klingar onekligen ihåligt när de kritiserat hur Ungerns premiärminister Viktor Orbán skaffat sig makt att styra med dekret, när de själva förslår något liknande. Att till och med socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida har avvisat fullmaktsförslaget säger allt. Regeringen måste nu besinna sig!