Mänskliga rättigheter än viktigare i kristider

Vi menar att det i tider som dessa är än viktigare att hålla arbetet mot rasism och diskriminering vid liv och att hålla fast i våra mänskliga rättigheter, skriver Hans Olsson och Pernilla Boström.

Världen över sprids nu konspirationsteorier som pekar ut olika grupper som ansvariga för coronakrisen. Sverige är tyvärr inget undantag. Vi ser också hur ledare i vissa länder använder krisen för att inskränka demokratin och stärka sin egen position. Det viktiga för oss nu är att inte dras med i misstänksamhet mot olika grupper men också vara vaksamma på våra mänskliga rättigheter.

Forskning visar att vi har ett beteende som gör att vi automatiskt vill hålla oss ifrån människor som vi tror är sjuka. Detta är särskilt vanligt i tider av smittspridning. Det är i grunden ett bra beteende men tenderar tyvärr att slå mot vissa mer än andra. Fördomar och negativa attityder mot personer som är olika oss själva eller marginaliserade i samhället förstärks när det finns smittorisk. Det här ser vi redan tragiska exempel på när rapporter om att en stor andel av de som avlidit av coronaviruset i Stockholmsområdet är svensksomalier. På sociala medier sprids rasism, hån och även skadeglädje över nyheten. Rasism, hån och skadeglädje över att människor mist livet.

Redan utsatta grupper drabbas och blir mål för misstänksamhet och konspirationsteorier. Hos de extrema miljöerna ser vi huvudsakligen två spår. Inom den högerextrema miljön framhålls coronaviruset som ett verk av judarna. Behovet av syndabockar i kristider har en lång historia och utpekande av judar som dessa syndabockar har en lika lång historia. Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg hoppas i ett skrivet tal på Nordfront att coronakrisen ska slå till hårt eftersom det kommer att gynna deras agenda och öppna upp för den nazistiska stat som de strävar mot. De sprider också desinformation om hur regeringen inte gör tillräckligt för att skydda det svenska folket. Ser vi till den islamistiska extremismen, Daesh i det här fallet, är budskapet att det är Guds straff mot otrogna länder.

Vi menar att det i tider som dessa är än viktigare att hålla arbetet mot rasism och diskriminering vid liv och att hålla fast i våra mänskliga rättigheter. I land efter land fattas beslut som inskränker människors frihet och rättigheter och vi ser länder som nyttjar pågående kris för att underminera demokratin. Enligt lag får våra rättigheter inskränkas i tider av kris, så länge det tjänar syftet och står i proportion till behovet. Sådana beslut har fattats även i Sverige.

Bara för att det inte är kommunstyrelserna i våra värmländska kommuner som fattar de här besluten betyder det inte att det inte är relevanta frågor för oss. Det är lokalt, på våra arbetsplatser, skolor, föreningar och vid köksborden som vi kan hålla avstånd till konspirationsteorier och misstänksamhet. Det är i kommunerna som upprätthållandet och värnandet av rättigheter fortsatt kan ske, kanske extra såhär i kristider. Det är i samtalet med andra människor som vi kan dela vår oro men undvika att bidra till skuldbeläggande.

Det tar tid att bygga en demokrati. Det har tagit tid att kämpa för de mänskliga rättigheter vi ofta tar för givna. Det tar också tid att arbeta för ett samhälle där rasism och diskriminering inte får fäste. Det är dock först när den här tiden är förbi och vi ser tillbaka som vi kan bedöma hur stark motståndskraft vi hade. Hur väl vi lyckades som samhälle att inte rasera det vi jobbat länge för att bygga upp.

Hans Olsson

Ordförande, Agera Värmland

Pernilla Boström

Vice ordförande, Agera Värmland