• lördag
    23 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    -1°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    -3°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Käpphästar om apoteksmonopolet

Ledare | Coronaviruset
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Inte apotekens fel.
Foto: Hasse Holmberg/TT
I coronakrisens kölvatten torgförs nu åsikten att bristen på mediciner kan skyllas på att Sverige för drygt tio år sedan avskaffade det statliga apoteksmonopolet. Det är ju politiskt bekvämt att damma av gamla käpphästar i denna kris, som knappast har att göra med att Sverige då lämnade en skara som nu bara består av två länder – Nordkorea och Kuba.

Visst är det ett stort problem att vi inte har någon vidare lagerhållning att tala om, för både mediciner och sjukvårdsutrustning. Det kan dock mestadels härledas till att Sverige, under rörande politisk enighet, avvecklade civilförsvaret. Då försvann alla beredskapslager. Det statliga Apoteksbolaget hade förvisso ett ansvar för viss lagerhållning, men långt ifrån tillräckligt.

Nu säger den dåvarande socialministern Göran Hägglund (KD) att han ångrar hur avregleringen gick till. Och det gjordes ett stort misstag då, det är sant, men det var inte att man öppnade apoteksmarknaden så att tillgängligheten ökade. Nej det var att man i samma veva inte såg till att ställa krav på aktörerna att hålla lager. Det är den naivitet inför annars välkomna privatiseringar som borgerliga politiker alltför ofta ger uttryck för. Även en privat marknad måste regleras.

Kan andra länder så borde ju vi kunna. Andra länder, ja förutom de två ovannämnda, har privata apotek och där klarar man av att också ha lager av läkemedel inför olika krissituationer. Antingen så ställer man krav på apoteken eller på tillverkarna, eller båda, att de måste hålla lager. Eller så har man organiserat egna statliga beredskapslager. Många kör olika kombinationer av detta och det borde vi också göra, vilket är en av lärdomarna efter denna coronakris. Av våra grannländer så har till exempel Norge (som avreglerade sina apotek 2001) och Finland omfattande sjukvårdslager som kommit väl till pass nu.

Som av en händelse så kom det i går ett delbetänkande från den statliga utredaren Åsa Kullgren om hur lagerhållningen av sjukvårdsmateriel och mediciner skall kunna ske just för att samhället bättre skall kunna klara av både kriser och krigssituationer. Där föreslås att det sker en grundläggande lagerhållning i regioner, i hemmen (!) och i apoteken, men också att den statliga beredskapslagringen, som ju avskaffades på 1990-talet, återinförs. I slutbetänkandet skall anges om huruvida staten skall utse särskilda beredskapsapotek eller inte.

Allt gott och väl, men alldeles för sent. Nu måste regeringen skyndsamt sätta detta i verket när väl den omedelbara krisen är över. Ett flertal utredningar har sedan 2013 påkallat bristerna i läkemedelsberedskapen, men regeringen har inget gjort. Det är inte utan att man misstänker att det bara är den debatt som förts de senaste åren om vår (bristande) civila beredskap som gjort att Kullgrens utredning överhuvudtaget kommit till stånd.

Nå, bättre sent än aldrig. Det är inte de olika apotekens fel att det saknas tillräckliga lager. Beredskap av det slaget är ett statligt ansvar, och att skylla på det avskaffade apoteksmonopolet är att smita från det egna ansvaret.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.