Vad händer om man släpper in en robot i den kreativa processen i ett teatersällskap?
Grumsbördige regissören Dan Anderssons vet. Hans senaste föreställning baseras på ett manus skrivit av en AI, artificiell intelligens.
Nattygsbordet heter pjäsen som teatergruppen Revets scenkonst spelat på Göteborgs dramatiska teater.
Titeln bestämde roboten och mer än så - det är också den som format själva pjäsen, med dess rollfigurer, händelser och scenografi.
Dan Andersson och hans regissörskollega Annelie Horakova-Eriksson har ställt frågor till textroboten, som svarat.
Fick svar - på 200 sidor
– Det började som ett experiment när jag läste om en AI-robot som kunde måla renässansporträtt efter selfies. Den hade lärt sig hur ett sådant är uppbyggt, berättar Dan Andersson.
Sedan upptäckte han textgeneratorn på Talk to transformer. Skriver man in frågor och fraser där, får man förslag på svar och fortsättning på meningen.
– Jag tycker det är intressant med robotar. Tidigare har jag satt ihop två chattrobotar, som svarade varandra. "Vad är ditt namn", "Jag har redan sagt mitt namn"." "Säg det igen",
Han petade in frågorna på transformer-sidan och nog kom det text tillbaka alltid.
– Jag började koppla ihop texterna och lägga in det i en stor fil. Vi fick ihop nästan 200 sidor, men sen blev det 90, säger han.
Som textförfattare anges i programbladet "En Artificiell Intelligens skapad av den icke-vinstdrivande forskningsgruppen OpenAI, förmedlad av forskaren Adam D King".
Positiva reaktioner
Och hur gick det då? Blev det bra? Går det att förstå nåt? Jo, publikens reaktioner var positiva och föreställningen fick även en bra recension i Göteborgs-Posten. Men någon "vanlig" teaterpjäs blev det ju inte.
– Det är svårt att se en röd tråd, erkänner Dan, men det blir ändå väldigt tydligt vad som händer.
AI-författaren har byggt upp många händelser, "hon börjar gråta", "in kommer en hund och tar en cigarett" och regissörer och skådespelare har fogat sig i allt.
– Vi har varit noga med att inte ändra något i själva scenerna.
Stor skaparglädje
Det märks att gruppen haft roligt under arbetet med Nattygsbordet.
– Det har varit en himla skaparglädje! Det har varit en jättespännande process. Vi tänkte först att man aldrig kommer att förstå vad det handlar om. Sen börjar man tolka, kanske är hon lite avundsjuk på hunden?
Publikens reaktioner var också spännande. Ibland kom det skratt på någon replik eller situation som är absurd. Det är dock ingen komedi.
– Den är ganska allvarlig. Det finns partier där datorn refererar till sig själv som AI och varnar för en existentiell kris. Det finns allvar, men det finns också en absurditet som är väldigt skojig, säger Dan Andersson.
– Någon sa att det var som att titta på drömmar.
Skyller på roboten
Att publiken vet om att det är AI som ligger bakom skeendet på scenen tror han underlättar.
– Det är skönt för publiken att veta att det är datorn som hittat på. Jag tror inte att vi hade kommit undan med en så absurd pjäs om vi inte hade kunnat skylla på en robot!
Från början hade han dock en annan plan:
– Jag var lite inne på idén att vi inte skulle låtsas om att det var en dator bakom.
Rätt i tiden
Nu blir detta faktum istället en viktig del av hur pjäsen landar i åskådaren. "Går det" är en återkommande fråga att fundera över - både hos Revet och i kultursfären i stort.
Dan tror att Revet träffat rätt i tiden med sin AI-pjäs. Redan nu är ju AI en del av vardagen med robotar i olika sammanhang, exempelvis chattrobotar på webbsajter. Många är nyfikna, men många är också redo att ta en diskussion om riskerna med AI - tänk om AI trumfar ut människan på område efter område!
Tror du att AI kan hota att ta över jobb inom den kreativa sektorn?
– Det är så himla svårt att säga, men jag tror nästan det. Alla jobb som människor jobbar med är hotade. I början av 1900-talet blev människor utkonkurrerade av maskiner på fysiska saker. Vad innebär det för framtiden för oss, om robotarna också blir bättre än oss på att vara människor? Men jag hoppas ju att en mänsklig komponent av konst alltid behövs.
Öppenhet i gruppen
I det nu aktuella projektet tyckte han att den "omänskliga manusförfattaren" på sätt och vis gav en frihet i processen, jämfört med att förvalta en människas manus.
– Om man har det har man så mycket att leva upp till och man vill vara försiktig med dramatikerns text och inte trampa någon på tårna om man vill ändra något.
Å andra sidan hade det heller inte fungerat, om inte tilliten i gruppen funnits. Alla har varit öppna för experimentet.
– Jag tror att det är sammanhållningen som är teaterns grund, att lita på varandra och hoppa på idéerna. Den sammanhållningen är så viktig för att konst ska kunna skapas, säger han.
Samhörighet lockade
Den grunden hittade han tidigt. Dan Andersson är uppvuxen i Grums och började med teater redan i högstadiet. Han var mycket på Gjuteriet och i teatergrupper där och upptäckte sammanhållningen som teater ger.
– Att man jobbar med en gemensam bild och mot ett gemensamt mål.
Också gymnasietiden på Sundsta med teaterinriktning talar han om med värme, då gymnasisterna gjorde hela produktioner tillsammans.
– Och Karlstad är en jättebra teaterstad!
Opera, Värmlandsteatern, riksteaterbesök - han såg det mesta.
– Att få utsätta sig själv för olika former av teater var jättebra.
Via studier på folkhögskola landade han i Göteborg och så småningom i Revet-gruppen.
De sista föreställningarna av Nattygsbordet fick ställas in på grund av corona-krisen, men tanken är att spela dem vid ett senare tillfälle och även en turné är på gång i höst.
Och vad blir nästa grej? Blir det månne en uppsättning med ett manus av en alldeles levande författare?
– Nej, nästa grej vi hittade var att AI även kan komponera musik. Så nu tänkte vi göra en musikal med hjälp av AI också.