• idag
    3 apr
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    13°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Sjukvård på knäna det verkliga problemet

Insändare
PUBLICERAD:
Insändarskribenten har flera tankar om corona och sjukvård.
Foto: Domenico Stinellis
Några cyniska tankar kring värdet av ett liv…

I min insändare från i fredags ville jag fokusera på det individuella ansvaret som jag anser att vi som medborgare har. Ansvaret över vårt eget välbefinnande.

Om vi vet att vi tillhör en medicinsk riskgrupp får vi ta konsekvensen därav och begränsa vårt sociala umgänge under en period.

Jag tog gruppen 65+ som ett exempel på personer som om de får ett riktat stöd från omgivningen/samhället, och med relativt enkla medel, kan hållas borta från det så förhatliga corvid-19-viruset. Jag påstod dock inte att 65+ utgör den enda riskgruppen.

Däremot fokuserade jag på 65+ enkom på grund av att denna grupp stod för 86% av dödsfallen under influensasäsongen 2018-19.

Signaturen OL skriver att ”65+ gruppen är över 1 miljon,…” Jag kan låta meddela att 65+gruppen utgjorde 2 035 711 personer vid sammanställningen av förra årets influensasäsongsstatistik. Och, när OL sedan lägger till gruppen diabetiker och astmatiker så glömmer hen att hälften av dessa individer redan återfinns i 65+-gruppen. Hen räknar således samma sak två gånger; allt detta sagt apropå hens kommentar ”So do your math”.

Signaturen ”Unite Behind The Science” läs ”förenas bakom vetenskapen” ställer sig frågan vad ett människoliv är värt och om den moraliska riktigheten/skyldigheten att skydda det.

Värdet av ett liv beror så klart på med vems ögon man tittar.

För nära och kära kan ett liv så klart framstå som oersättligt. Sett med Magdalena Anderssons ögon är det mera ambivalent.

Det som styr hennes värdering av ”livet” är väl åldern på den avlidne. Under 65 klassas som en samhällsförlust medan äldre än 65 tvärtom är en vinst för stadskassan. Jag skulle tro att det är det senare som motiverar tystnaden kring de 1 500 personer som årligen avlider i sviterna av säsongsinfluensan (siffror från Anders Tegnell).

Inte stänger vi Scania, Volvo, SAS, restauranger, publika event et cetera för lite säsongsinfluensa. Det omnämns knappt i nyhetsflödet. Och vad vetenskapen anbelangar så tycks den inte ha en susning om vilka åtgärder som är lämpliga att vidta under en pandemi.

Om så vore fallet skulle samhällsåtgärderna inte vara sig så olika länderna emellan. Problemet är dock snarare att relatera till våra politiker , som inte sällan ignorerar vetenskapens råd.

Både Norges och Danmarks smittskyddsexperter avrådde sina regeringar från att stänga ner samhället. Och hur hörsammades denna vädjan av de styrande politikerna?

Slutligen anser jag att den enda moraliska förpliktelsen som åligger samhället är väl enkom att ge oss god valuta för skattepengarna.

Det verkliga problemet vi står inför är inte viruset i sig utan det faktum att vår sjukvård gick på knäna redan innan covid-19-pandemin. Regionerna står nu således där med sina slimmade organisationer och ser ingen annan råd än att stänga ner samhället för att på så sätt fördela smittspridningen över en längre tidsperiod. Detta, för att på så sätt köpa sig tid.

Staffan Carlsson

Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.