Vi skriver Austin, Texas, den 24 mars 1990.
En 22-årig värmlänning värmer upp inför spjuttävlingen. Han tycker att det är lite kyligt och bestämmer sig för att ha överdragsbyxorna på.
Han har inte den blekaste aning om att han strax ska kasta sig rakt in i friidrottens historieböcker.
– Jag visste att jag var i form, men hade inte kunnat drömma om det som skulle hända den där förmiddagen, säger Patrik Bodén nu, exakt 30 år senare.
Patrik Bodéns världsrekord blev inte inramat av några klassiska Sven "Plex" Petersson-kommentarer a´la Bob Beamons Mexico City-hopp. Bodéns bidrag till rekordböckerna gjordes nämligen på en liten kastplan i Austin - i en kylslagen collegetävling inför ett 40-tal åskådare.
– Vi var inte ens på den stora arenan utan på en gräsplan alldeles intill. Det var inte många som såg det, säger Bodén och skrattar.
Nu har exakt 30 år gått sedan fullträffen - det enda världsrekord i friidrott som satts av en värmlänning.
Klubbkompisarna i IF Göta, Johan Engberg och Anders Thorén hälsar på Patrik på jobbet och bjuder på världsrekordtårta - och den förre världsstjärnan plockar fram minnena.
– Det mesta finns där, känslan jag hade inför tävlingen och efter rekordet. Jag kan fortfarande plocka fram det, säger Bodén.
Den unge storväxte kastaren från SK Bore i Torsby, skolad av legendaren John Eriksson, hade skrivit på för IF Göta, gått klart friidrottsgymnasiet och dragit västerut för träning och collegestudier.
Den här morgonen hade han en speciell känsla i kroppen.
– Vi snackar ju inte världsrekord, men jag kände att jag skulle kunna kasta långt. Jag hade en tung träningsperiod bakom mig, tagit någon veckas vila under spring break och sedan kommit tillbaka och satt nytt personligt rekord i Los Angeles veckan innan, berättar Patrik.
Och fortsätter:
– Men jag var ändå inte riktigt nöjd med de 82,84 jag gjort. Jag visste att det fanns mer.
Och det fanns det ju.
Betydligt mer.
– Jag sneglade lite åt Peter Borglunds svenska rekord på 84,76. Tyckte att det möjligen fanns inom räckhåll.
Och indikationer kom redan under uppvärmningen. Bodén drog iväg ett kast med tre stegs ansats.
Det mätte över 83 meter...
– Jag mötte min amerikanske klubbkompis John Poole när jag skulle gå ut på planen och hämta spjutet. Jag minns att han flinade och sa "idag blir det världsrekord, Patrik". Och jag bara skrattade.
Men kompisen fick rätt. Världsrekordet kom - redan i första kastet.
Och Bodén gjorde det i överdragsbyxor.
– Autopiloten var på, jag behövde inte tänka. Det bara funkade och jag såg hur spjutet for iväg långt bortom den sista markerade linjen som låg på 260 fot, vilket är cirka 79 meter. Men jag fattade inte hur långt.
När det gick upp för medtävlare, funktionärer och det fåtal åskådare som fanns på plats att det här kunde vara ett sensationellt långt kast utbröt en smärre cirkus.
Det mättes, kontrollmättes, och mättes igen. Tävlingen kom liksom av sig.
Till slut stod det klart att helt okände Patrik Bodéns spjut flugit 89,10 meter. Nytt världsrekord.
– När en av funktionärerna ropade ut det föll jag ihop, och blev stående på knä. Jag fattade nog inte vad som hänt, och sedan kom de andra kastarna och lyfte upp mig i luften, säger Patrik och skrattar.
Tävlingen dog förstås lite där.
– Min minnesbild är att det tog en halvtimme innan vi kunde komma igång med andra kastomgången. Jag gjorde ett par strökast till, men det var svårt att hitta fokus.
Direkt efter tävlingen ringde Patrik hem till mamma och pappa. Sedan fick tränaren Raimo Pihl och Anders Borgström ett varsitt samtal.
Patriks dramaturgi i samtalet till Pihl är en klassiker.
– Först berättade jag att jag hade satt nytt personligt rekord. Sedan att jag hade slagit det gamla klubbrekordet i Göta. Förresten, det blev blev svenskt rekord också, sa jag sen haha.
I det läget började sannolikt Pihl tappa hakan.
Och Bodén var ju inte färdig:
– Jo, öh..., det blev nordiskt rekord också. Sedan gjorde jag en lång konstpaus och fyllde på med att det faktiskt även blev Europarekord och världsrekord.
Det blev tyst i luren.
Men sedan började telefonen gå varm hemma i Karlstad.
Ur-götisten Stefan Olsson, numera generalsekreterare i Svenska friidrottsförbundet, hade förfest hemma på Södra Kyrkogatan den här lördagskvällen.
Han minns samtalet väl.
– Raimo körde samma upplägg som Patrik använt på honom. Och avslutade med: "du förresten, det blev världsrekord också, grabbrackarn kastade 89,10".
Stefan beskriver det som ett av sina största ögonblick som friidrottsledare:
– Det kom ju från ingenstans. Jag trodde inte på det först, för Raimo kunde vara lite lurig ibland. Men när jag förstod att han talade sanning lovade jag att genast kontakta nationella medier och att jag trodde att jag skulle greja det, även om jag var lite på lyset, haha.
Två veckor senare befann sig Patrik Bodén i styrketräningslokalen.
Och drog axeln ur led.
– Jag minns att jag tänkte att "där rök den karriären".
Men Bodén fortsatte, trots en krånglande axel och en avsliten hälsena på vägen, att kasta spjut i tio år till. Han skulle dock aldrig mer nå de längder han nådde den där kylslagna förmiddagen i Austin för 30 år sedan.
Men en gång var han världsrekordinnehavare.