Varje morgon sedan tjugo år tillbaka sätter sig Hans Kvarnström och gör en bild med en liten text till. Han kallar dem dagdroppar och de sprider både eftertänksamhet och glädje.
Nu samlar han ett hav av droppar till en utställning på Naturum i Mariebergsskogen i Karlstad.
När jag loggar in på jobbdatorn vid 7.30 på måndagsmorgonen har en droppe redan landat på Hans Kvarnströms Instagramkonto. Det är där och på hans blogg dropparna läggs ut - varje morgon.
Så har det varit i tjugo år nu.
– Jag hittade en bild här från 2000. Den 24 mars 2000 gjorde jag en, berättar han.
Fast allra först gjorde han inte sina bilder offentliga: istället brukade han skicka dem med post till personer han tyckte behövde dem.
Hoppfullt
"Inte ens när hoppet landar mitt framför näsan märker en del att det finns hopp" står det i måndagens text som flankeras av en bild med en gubbe som blickar rakt uppåt med en stor fågel på näsan. Hopp är också det genomgående tema under Livet värt att leva-veckan som utställningen är en del av, men för Hans Kvarnström och hans dagdroppar finns inga givna teman.
Det blir vad det blir när han skapar dropparna, och det är själva tanken, förklarar han.
Gröt och droppe
– Jag censurerar inte. Jag gör det här för mig själv och dem som följer mig, för att visa på kreativitetens stora kraft. Det ligger i människans natur att vara skapande och det behöver inte alltid finnas en vinst- eller nyttotanke i det. Det behöver inte alltid bli bra, säger han.
Trots att han nu gjort dropparna varje morgon i tjugo år utan avbrott, känner han det aldrig som ett tvång eller något måste som hänger över honom. Snarare har det blivit en del i morgonrutinen vid sidan av andra morgonbestyr.
– Jag mediterar, sätter på havregrynsgröt, gör droppen och sen äter jag gröt.
Han har bevarat glädjen i droppskapandet och kanske är det just för att det blivit en rutin det fungerar.
– På morgonen mediterar jag och ber och droppen blir som en andlig, religiös praktik den också, i glädjen över att jag får vara med i det fantastiska livet. Det är en tacksamhetsgrej - en glädjeyttring, säger han.
Vid ett tillfälle under intervjun kallar han det han gör för "tokerier", men så tokigt är det ju inte - eller?
– Egentligen är det en komplimang att säga att det är tokerier. Bara tanken på att gå upp och göra något varje morgon, vare sig man vill eller inte, är något tokigt eller underbart. Det här är en lek för mig, men också på ett sätt en allvarsam lek, eftersom det har blivit en andlig praktik också.
Drivkraften kommer inifrån.
– Om det finns ett ärende i detta, tänker jag att ärende är att visa tillvarons komplexitet. Det behöver inte alltid betyda att den är komplicerad. Komplexitet och komplikationer är inte samma sak! Livet är inte bara enkelt utan det är också svårt ibland. Samtidigt är det en positiv laddning att finnas över huvud taget! Jag ser inte livet som ett krav och då kan jag inte se det här som ett krav heller, säger han om skapandet.
Ett hav av droppar
Normalt serverar han sina bilder som droppar, en i taget, en om dagen, i ett stilla men ändå högst ihållande flöde.
Besökarna i Naturum kommer däremot att få en stor mängd droppar sig till livs på en och samma gång.
– Det är ju med viss bävan jag ställer ut... säger han, halvt på allvar, halvt på skämt.
– De är ju inte skapta för att visas så här. Det är mer processen som är intressant.
Han har ett helt hav av droppar hemma att välja mellan. På en vägg tänker han enbart hänga droppar från den 24 mars under många olika år, på andra väggar blir det andra teman eller helt fritt tänkt.
– En del är inramade och en del hänger vi upp som de är, berättar han.
Uppdaterar längs vägen
Utställningen "Det bräckligt hållbara hoppet" öppnas under tisdagen, den 24 mars, och är kvar till den 24 april.
Vid öppningen kommer en vägg att vara tom; det är ett sätt att betona processen i skapandet.
– Jag kommer att gå hit varje dag och sätta upp dagens droppe, säger han.