Erica Björndotter är fotografen som fångar skogen med kameran. Nu hoppas hon locka fler att lämna asfalt och kontor för att uppleva naturens närhet.
Själv har hon fått både spännande möten med skogens vilda djur och avkopplande stillhet tack vare skogen.
På måndagen, den 23 mars, öppnar hennes utställning i Sunne, på biblioteket, där hon fyller de vita väggarna med exempel på vad man kan hitta ute i skogen.
Fotografierna visar djur och fåglar, men också hela skogsmiljöer och ett och annat hus. "Skog och vidder. Fä och torp" heter utställningen.
Förutom de konkreta motiven som hon får med sig hem, hittar hon också något annat på sina utfärder.
Trivs i skogen
– Jag älskar att vara i skogen! Den bryr sig inte om man är där eller inte, den bryr sig inte om vem man är eller vad man har på sig.
Det ligger något avväpnande och skönt i det tycker hon. Faktum är att hon tycker att skogen ger så mycket, att hon nästan hellre ser att folk går ut i skogen än går på utställning, inte minst nu i coronatider... Å andra sidan måste man väl inte välja?
– Om man har vägarna förbi kan man ju komma och titta, säger hon anspråkslöst.
– Annars, gå ut och upptäck själv! Jag rekommenderar att man går ut, hittar ett ställe man tycker om och så sitter man där och tar sig tid att faktiskt vara där en bra stund.
Då kommer fåglarna igång och sjunger igen, ögat upptäcker nya saker och så andas man in frisk skogsluft.
Lappuggla. Foto: Erica Björndotter Ett skogstorp. Foto: Erica Björndotter Mötet med lodjuret blev magiskt. Foto: Erica Björndotter En ljusglimt. Foto: Erica Björndotter
Att ta med sittunderlag, matsäck och en termos är andra tips som ger chans att hitta lugnet i skogen.
– På med rätt kläder och gå ut! Det finns så mycket fantastiska saker att se.
Möte med det vilda
Själv har hon kameran med sig och kan därför dela med sig av vad hon fått se.
Ett djurmöte sticker ut, både bland bilderna och i hennes minne:
– Det är en närkontakt jag är tacksam för. Jag rör mig mycket ute i skogen och går oftast försiktigt. En dag fick jag syn på ett lodjur helt enkelt.
Den gången var kameran inte med:
– Jag åkte hem och hämtade kameran, åkte tillbaka och tänkte att hon är här någonstans. Sen dök hon bara upp och satt bredvid mig, 25 meter bort kanske. Hon verkade inte störas av mig och jag höll avståndet.
Uppleva naturen
Men också en skogspromenad utan ynnesten att få möta ett lodjur eller en lappuggla ger mycket, tycker hon. Det är något hon vill förmedla.
– Jag tror det ger mycket positivt, att stärka kontakten mellan en själv och naturen.