• idag
    8 apr
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 apr
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    10 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Det sociala immunsystemet

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Svenskar behöver kanske lära sig att egna impulser inte alltid står över kollektiva mål.
Foto: Jessica Gow/TT
Sveriges befolkning är ett folk av ingenjörer. Uppstår det ett problem så går det inte lång tid innan det finns femton förslag på tekniska lösningar. Det är dock svårare att ställa om den mänskliga tekniken.

Med frasen ”Du mußt dein Leben ändern” avslutade tysken Rainer Maria Rilke en dikt 1908 i reflektion över en förfallande gudastaty. Rilke såg reliken och hörde den tala till honom, du måste förändra ditt liv. Uppmaningen blev kanske poetens mest kända citat. På olika sätt har människan försökt överkomma sina mest grundliga beteenden för att leva längre eller nå större insikt om tillvaron. Men det är ständigt lika svårt.

Ens tänkande formas av handlingarna man utför. Levnadsmönster, vardagens lunk och dagliga ritualer är en del av vad man är som människa. Ett brott i tillvaron är en mild form av trauma. Har man aldrig lärt sig att begränsa sitt liv är det förståeligt att man ställer sig frågande när man uppmanas att förändra sin vardag på grund utav osäkra riskkalkyler.

I tidningarna beklagar sig 70-plussare över uppmaningen att isolera sig från onödiga sociala sammanhang. Få äldre tror att just dem ska drabbas av viruset. Som trötta tonårsföräldrar står statsråd och myndighetspersoner och vädja till dem att stanna hemma.

Att äldre skulle skita i alla råd och leva sina liv som vanligt är bland de mest provocerande jag läst. Det är ju för deras skull som ekonomin kraschar! Det verkar inte sjunka in att den kollektiva virusbekämpningen som pågår är för att rädda liv, deras liv.

Att man måste förändra sitt sätt att leva är en hård dom. Men det är inte något nytt påfund att människans liv inte är alltid är sunt. En del av kulturens väsen är att forma människan efter onaturliga mönster. I en bok som kom ut på tyska 2010 med det inledande citatet som namn utforskade den tyska filosofen Peter Sloterdijk uppmaningens kulturhistoriska klangbotten.

Sloterdijk ser till den moderna bristen på religion och vad som börjar hända. Till skillnad från andra observationer som gjorts på temat ser han inget behov av andlighet eller gudstro i grunden. Utan ett behov av praxis. Mänsklig teknik, anthropotechnic som Sloterdijk kallar det, är discipliner människan använder för att reglera sina impulser. Det är grunddraget i all levnadsfilosofi och religionsutövning. Mänsklig kultur är sammanflätningar av olika impulskontrollerande discipliner vilket gör att vi kan frodas som kulturella varelser.

I Sverige finns dock någon form av brist på detta. Religionsdebatten under mitten av förra århundradet resulterade i att kyrkan drog sig tillbaka från offentligheten. Skolpedagogiken ser självkontroll som något man ska finna på egen väg, inte genom något liknande disciplin. Resultat är att svensken är utelämnad till sig själv i hög utsträckning. Man får söka sin egen väg genom livet.

Som så mycket annat i Sverige är det en produkt av fred och välstånd. Det är något som vi ska skatta oss lyckliga över att ha fått uppleva. Men det är ett undantag från vår historia och från resten av världen. När risker blir mer internationellt rörliga – klimatförändringar, pandemier och migrationens baksidor – kommer vi också behöva lära oss att den trygga bubblan vi levt i inte kommer vara för evigt.

Rilke såg på avbildningen av poesins och ungdomens gud Apollon. En sliten kvarlämning av den grekiska antikens storhet. Sverige tror sig kanske att man blivit statyn, fast i sin ungdomlighet och fina värderingar. Ett förkroppsligat ideal som är för tragiskt vacker för denna värld. Men det är likväl ett förfall av sin egen skapelse. Anthropotechnic, den levda traditionen, liknar Sloterdijk vid ett immunsystem. När trycket på oss från regelstyrda traditioner försvinner bli vi också mer fast i våra mer djuriska instinkter. Filosofen lyfter dock något som kan tvinga människan ur dessa hjulspår. Nämligen den globala krisen.

Immunsystemet sätts igång. De dagliga ritualerna uppstår för att stävja krisen. Tvätta händerna, håll social distans, det är mantran för överlevnad. Inte bara för deras praktiska effekter utan också för dess psykologiska. Handlingarna, trots sin mikroskopiska effekt på smittspridningen i stort, ger oss kontroll över situationen. En viss trygghet personligen men också en faktisk trygghet när hela befolkningen gör samma ritualer.

Att individer avviker från denna uppoffring kränker inte bara själva idén bakom virusbekämpningen. Det är också en självvald tillvaro från en tid innan krisen kom.

Pontus Westerholm

TF Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.