Visserligen kan banker fungera väl med digitala tjänster av rutinkaraktär men viktiga affärer för småföretag och hushåll kräver lokal närvaro och djupare lokal kunskap, skriver företrädare för värmländska kommuner.
NWT:s ledare måndagen den 9 mars om sparbankerna och kyrktornsprincipen var mitt i prick i det läge Sverige befinner sig i för närvarande. Vi skriver under på alla viktiga punkter i ledaren och hävdar att myndigheter, regering och Riksdag men även stora privata företag under lång tid helt eller delvis försummat sårbarheten i vårt moderna samhälle. Coronavirusets härjningar bör få oss att öppna sedan länge slutna ögon. Att vara för mycket beroende av globala leverantörer, centralstyrda finansiella beslut och exempelvis stora producenter av livsmedel i andra länder har ett ibland högt, inte sällan alltför högt pris.
Idag har vi sammanlagt 60 lokala sparbanker i landet med totalt drygt 200 lokalkontor i cirka 120 kommuner. Tre av dessa är representerade i Värmland – Westra Wermlands, Fryksdalens och Bergslagens sparbanker. Det intressanta med främst de lokala sparbankernas kyrktornsprincip är att den inte bara är en princip för dessa banker utan även tillämplig på många ekonomiska förhållanden i skärningspunkten mellan centraliserad och lokal produktion av varor och tjänster.
Principen för sparbankerna innebär att man helst inte bör engagera sig i affärer och exempelvis bevilja krediter till företag och personer där man inte har någon insyn i eller kunskap om de aktuella och lokala omgivningsvillkoren. Det medför att de lokala sparbankerna bygger sin verksamhet på en relativt låg risknivå med bra säkerheter och stor trygghet i botten. Kontrasten till de stora affärsbankerna är att dessa senare tar större och ibland alltför stora risker med affärer på fjärravstånd inom många branscher med större osäkerhet vad gäller konjunkturer, politiska risker och ansvariga styrorgan. De svenska affärsbankernas stora riskmiljöer och förluster i de baltiska staterna är en tydlig markör av denna verklighet.
Så skriver du en debattartikelDe lokala sparbankernas - men även en del andra lokalt starka bankers - många fördelar har visat sig på flera områden också i relativ närtid. Under finanskrisen 2008/9 kunde sparbankerna fortsätta sin kreditgivning till sina kunder och främst småföretagen som vanligt när de större bankerna utsatte otaliga kunder för lånestopp och t.o.m. återtagna krediter. Bönder och småföretagare i Baltikum råkade extra illa ut men även svenska företag. Sparbankerna bygger i stort sett uteslutande sitt aktiva kapital på den lokala inlåningen och har därför en stabil kapitalbas. Under senaste finanskrisen kunde inte de stora affärsbankerna garanteras utställda krediter eftersom de bl.a. var alltför beroende av stor upplåning i andra länders banksystem som inte längre kunde upprätthålla sina kreditlöften.
Coronavirusets utveckling och redan noterade effekter visar ju, som NWT:s ledare så träffsäkert formulerade, hur viktigt det är att ha en inte obetydlig lokal kontroll av vissa basresurser och viss produktionsförmåga även om vi tillhör och även har fördelar av en globaliserad ekonomi.
Ett sätt att minska exempelvis Värmlands ekonomiska sårbarhet men också stimulera en kvalificering och breddning av den regionala ekonomin är att etablera flera lokala sparbankskontor där storbankerna dragit tillbaka all verksamhet. Visserligen kan banker fungera väl med digitala tjänster av rutinkaraktär men viktiga affärer för småföretag och hushåll kräver lokal närvaro och djupare lokal kunskap. Här har Värmland en fördel – tre expansiva sparbanker som under senaste decenniet bl.a. etablerat sig i Sysslebäck och Storfors. Utrymme finns för en fortsättning i samma anda. Ekonomins och samhällets sårbarhet måste minska!
Leif Haraldsson
Kommunalråd(S) Grums Kommun
Mathias Lindquist
Kommunalråd(S) Munkfors Kommun
Åsa Hååkman Felth
Kommunalråd(S) Filipstads Kommun
Hans Jildesten
Kommunalråd(S) Storfors Kommun
Per Lawen
Kommunalråd(S) Forshaga Kommun
Tomas Pettersson
Oppositionsråd(s) Hagfors kommun