• idag
    3 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 juli
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 juli
    19°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Urvattnad EU-bevakning

Ledare
PUBLICERAD:
Det handlar primärt inte om vad som händer i brysselbubblan, utan hur det påverkar Sverige.
Foto: Olivier Matthys
Svensk politik påverkas fundamentalt på alla nivåer av beslut som fattas i Bryssel. Lagarna och besluten från EU blir fler för vart år som går, samtidigt som journalistiken om dem blir mer begränsad.

Runt hälften av alla politiska beslut i Sverige måste beakta vad EU tycker i frågan. Samtidigt har den journalistiska bevakningen av den ödesmättade budgetfrågan i EU ansetts mindre intressant att rapportera om än senaste vändorna i det amerikanska primärvalet.

Tisdags eftermiddag anordnade Institutet för mediestudier ett seminarium i Stockholm inför en folktom sal på grund utav coronaviruset, det hela live-sändes istället. Det handlade om en rapportbok som institutet samtidigt släppte om EU:s journalistiska underskott. Bokens olika kapitel är skrivna av journalister och forskare som på olika sätt behandlar frågor kring kvantitet och kvalitet i svensk EU-bevakning.

Talande för situationen är hur Dagens Nyheters EU-korrespondent Annika Ström Melin skriver i sitt kapitel att det finns ”ett slags EU-journalistiskt svenskt utanförskap”. Sveriges befolkning får sällan veta vad som händer i EU och rapporteras det så är det ofta först i efterhand när besluten väl är tagna.

Bevakningen består primärt av TT-telegram och de som på heltid bevakar EU-frågor är inte många till antal. På utbildningar och i redaktionellt arbete vittnar de medverkande journalisterna om hur frågor som relaterar till EU nedvärderas då det inte drar tillräckligt med nättrafik eller enkelt kan förklaras.

Antalet svenska korrespondenter i Bryssel var vid millennieskiftet mellan 15 och 20 personer, det handlar nu om ett handfull personer. Bristen är dock inte beläget i Bryssel utan i Sverige. Kanske handlar det om att lagstiftningsprocesserna kan pågå i flera års tid och att därför är svårt att göra nyheter om det. Eller kanske är det bristen på tydliga konflikter. Allt handlar ju om att nå konsensus i EU.

Men det senare är i alla fall främst en produkt av den eftersläpande rapporteringen. När besluten väl är tagna är stridsyxan begraven och alla politiker glömmer sina tidigare invändningar om en journalist mot all förmodan frågar vad de tycker om beslutet.

EU-parlamentet är öppet med sin information. De lägger ut mycket beslutsmaterial och dokument på nätet. Men sämre är det på annat håll. Resten av EU, Kommissionen, Ministerrådet och de andra institutionerna är mer återhållsamma med vad de gör offentligt.

Det är inte bättre i vår egen riksdag. EU-nämnden där svenska ställningstagande i EU-frågor beslutas hade kunnat vara en nyckel till att göra Sveriges del i EU mer offentlig. Men mycket av deras arbete hemligstämplas och när protokollen görs tillgängliga för journalister och andra är det flera månader efter att mötet faktiskt ägt rum. Nyhetsbevakning med sådana förutsättningar är inte enkelt men knappast omöjligt.

Svenska politiker i såväl Stockholm som Bryssel bär en del av skulden till att situationen ser ut som den gör. Att hemlighålla sitt arbete när det är obekvämt är dock inte värdigt personer som sitter på folkligt mandat. Politiker har blivit mer självständiga visavi journalister med sociala mediers intåg. Men det borde inte få leda till att det politiska arbetet undgår granskning.

Journalistkåren, mediehusen och de som utbildar dessa har dock ett samhällsansvar att bevaka EU på ett initierat vis. Slörapportering med korta sammanfattningar av redan tagna beslut håller inte måttet. Trots politiska hinder behöver bevakningen bli bättre.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.