Förhandlingarna i Lysekil om Preems planerade utbyggnad av sitt raffinaderi avslutades i slutet av förra veckan. Att ställa krav är helt i sin ordning. Men det är naivt att tro att det blir bättre av att tvinga produktionen utomlands.
Mark- och miljööverdomstolen gjorde under förra veckan om ett societetshus i Lysekil till en förhandlingslokal. Demonstranter och organisationer ur miljörörelsen var på plats för att överklaga planer för en utbyggnad av Preems oljeraffinaderi. Kraven var att utbyggnaden skulle stoppas och att hela anläggningen successivt läggs ner.
Att miljövänner vill se en snabb nertrappning av produktionen kan man förstå. Den föreslagna utbyggnaden skulle markant öka Sveriges utsläpp av koldioxid och svavel. Att ställa hårda krav är naturligt. Men att göra det omöjligt för Preem att producera drivmedel löser knappast utsläppsfrågan. Det gör det faktiskt svårare.
Raffinaderiet är Skandinaviens största och producerar mycket av de fossila drivmedel som används i Sverige. I internationella jämförelser är Preems svenska anläggningar i topp av energieffektivitet för branschen. Utsläppen kan knappast ses i relation till lokala siffror, utan bör räknas i globala volymer. En dom till Preems nackdel skulle rimma väl med Sveriges nya klimatlag, men knappast med dess intentioner.
Konsumtionen kvarstår och alternativet blir att öka importen av raffinerade produkter från andra länder. Situationen påminner om när Tyskland för ett par år sedan snabbavvecklade sin kärnkraft av miljöskäl och orsakade en skenande brist på el. Svaret blev att elda med kol och öka koldioxidutsläppen.
Ska man ställa krav på drivmedelsbranschen är det nog bättre att sikta in sig på regleringarna på EU-nivå. Sveriges regering har tidigare drivit för att införa en innehållsdeklaration på fossila drivmedel, något som skulle premiera länder med gott anseende. Konsumenten borde rimligtvis kunna påverka med plånboken om pengarna ska gå till oljediktaturer, notoriska miljöförstörare eller bättre producenter. Men EU-kommissionen stoppade förslaget med hänvisning till att en ursprungsdeklaration skulle vara en form av handelshinder. Man får väl hoppas att byråkraterna inte besöker en svensk mataffär.
Implementeringen av EU:s nya klimatlag kanske kan öppna upp nya vägar för att uppmuntra till omställning. Inte bara att premiera företag i framkant utan också att styra kostnaderna för utsläppstunga industrier. Kanske man också kan få veta var bensinen på macken egentligen kommer ifrån.
Preems verksamhet i Västsverige är en integrerad del av svensk ekonomi och många människors fossilberoende vardag. Det kan man inte trolla bort i en handvändning. Det är svårt att säga vad som skulle vara den bästa hanteringen av Preemfallet. Men om regeringen, som nu fråntagit domstolen sin dömande roll i fallet, skulle gå med på de med långtgående kraven från aktivisterna skulle det vara oerhört sorgligt.
Miljöpartiet behöver visserligen en köttbit i regeringsarbetet för att inte kollapsa totalt. Men förhoppningsvis låter de bli att kasta ut domstolens bedömning genom fönstret för att kunna posera med plakaten. Att tillåta fossil verksamhet kommer svida. Men alternativen är sämre för såväl Sverige som klimatet.
Pontus Westerholm
TF Politisk redaktör