Här köper den 15-årige pojken en flaska kaustiksoda i affären.
Tre timmar senare smäller det på Norrstrandsskolan.
Den 12 december förra året small det inne på Norrstrandsskolan och brandlarmet gick.
Smällen kom från ett låst rum i källaren.
Där hade någon lagt en 33-centiliters petflaska fylld med kaustiksoda och annat som krävs för att skapa en så kallad skolbomb.
Någon stor förödelse blev det inte.
"Extremt frätande"
Men polisen i Karlstad kontaktade bombgruppen i Göteborg som underströk att blandningen var "extremt brandfarlig och frätande":
– Det kunde ha slutat mycket illa, skriver en av poliserna som var på plats i sin rapport.
Redan samma dag börjar ryktet om vem som låg bakom bomben gå på skolan: elever har hört tjafs i korridoren och sett en pojke med pet-flaska i handen.
Polisen börjar rikta sitt intresse mot två 15-åriga pojkar - båda elever på skolan.
Polisen hämtar in övervakningsbilder från en affär i närheten.
Och där har en av de misstänkta fastnat på bild när han köper en flaska kaustiksoda, drygt tre timmar innan bomben detonerar på skolan.
NWT har redan berättat att de två 15-åringar nu har åtalats för framkallande av fara för annan och försök till skadegörelse.
"Orkar inte"
En erkänner - efter ett tag.
– Jag orkar inte komma på fler förhör och möten. Det blev en så stor grej, säger han i polisförhöret.
Han berättar att han och några kompisar först sprängt en petflaskebomb på en fotbollsplan i närheten av skolan.
I köket
De preparerade bomben i köket hemma hos en kompis.
Smällen på fotbollsplan, säger han, gav en riktig adrenalinkick som kan ha triggat dem att lägga en bomb i skolan också:
– Det var inte planerat. Det var bara ett bus. Vi skulle inte terrorisera någon och hade inte tänkt få till en brand eller skrämma någon, säger pojken.
Han säger att han inte visste att vätskan i bomben var frätande eller att den skulle sätta igång brandlarmet:
– Jag var som ett frågetecken när larmet gick, säger han.
"Till en kompis"
Han som köpte kaustiksodan nekar:
– Jag köpte den åt min kompis eftersom han inte vågade. Man kan ju inte säga nej till kompisar. Jag trodde han skulle använda det som ett experiment utanför skolan.
Han hade, säger han, tänkt sig bomberna som "det sista vi gör":
– Innan jag drog mig ur all skit som varit, börja leva ett normalt liv och växa upp, typ.