• idag
    8 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 apr
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    10 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Allemansrättens dilemma

Ledare
PUBLICERAD:
Allemansrätten är en del av svenskarnas relation till naturen. Men den är inte utan problem.
Foto: Paul Kleiven
När många väljer att isolera sig mot coronaviruset kan det vara lockande att gå ut i naturen för lite trängselfritt nöje. Men allemansrätten som tillåter oss att vistas i skog och mark kommer allt oftare i konflikt med andra intressen.

Vad allemansrätten innebär är nämligen helt oreglerat i lag. Enda gången den nämns är i regeringsformen och där står bara att alla ”ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. I stället har detaljerna fått avgöras i domstol, vilket skett vid flera tillfällen. Allemansrätten är en sedvanerätt, alltså lag som juridiken anser redan existera utan stiftad lag. Detta gör den dock otydlig vilket skapar problem.

Framför allt kommer allemansrätt i konflikt med äganderätt. Ett uppmärksammat exempel är att storskaliga bärplockningsföretag utnyttjar rätten. Genom att bussa anställda till skogen och sedan länsa området på bär, utan att ge ersättning till markägaren, kan de omsätta miljoner.

Andra problem uppstår för markägare nära tätorter. Trycket på naturen blir hårt när många människor använder den för fritidsaktiviteter. Särskilt som dessa över tid har ändrat karaktär. Snarare än klassiskt friluftsliv som skogspromenader eller tältövernattning, utövar många idrotter såsom mountainbike. Slitaget som då uppstår kan ofta inte kompenseras eftersom avgifter inte är tillåtna.

Dessutom har det blivit svårare att bedriva skogsbruk nära städer. Boende i närheten uppskattar vanligen tillgången till natur och klagar när avverkning sker. Trots att det är nödvändigt för verksamheten och en självklar del av människans uråldriga brukande.

Självklart finns det fördelar med att människor kan besöka naturen. Vårt starka friluftsliv hade knappast varit möjligt utan allemansrätten. I synnerhet då vårt moderna urbaniserade samhälle i hög grad har tappat kontakten med landsbygden.

Däremot blir det orimligt om allemansrätten fungerar som äganderätt för allmänheten. Särskilt om det utnyttjas av vinstdrivande verksamheter. Det är ägaren som har investerat ofta stora summor för marken. Då bör denne kunna förvänta sig avkastning. Särskilt som markägaren själv står för allt underhåll som gör att naturen fortfarande är trevlig att besöka.

Dock bör man vara försiktig med lagstiftning. Den kommer alltid att spegla den rådande tidsandan och idag är den allt annat än vänlig mot markägande och naturbruk. Redan 2014 utvidgade regeringen strandskyddet från 100 meter till 300 meter vilket resulterade i en markant värdeminskning för många.

På senare år har åtskilliga skogsägare drabbats när skog klassas som nyckelbiotoper vilket förbjuder avverkning. Ständigt prioriteras andra intressen framför markägarens rätt. Risken är påtaglig att en lag om allemansrätten skulle följa denna utveckling.

Det rimligaste är att behålla dagens sedvaneförankrade allemansrätt. Men var och en bör vara mer medveten om att aktiviteter på någon annans mark är tillåtet, men ingen regelrätt rättighet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.