• idag
    8 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 apr
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    10 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Källkritik på konservativ grund

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
För skingra dunkelt tänkande och grundlös radikalism utvecklades källkritikens metoder. De är nu mer aktuella än någonsin.
Foto: Johan Nilsson/TT
Källkritikens dag infaller den 13 mars och infördes så sent som 2017 av den nu nerlagda tidningen Metro. Källkritikens popularitet har blivit ett tecken i tiden, vad få kanske känner till är dess konservativa rötter.

Samtidens stora folkbildningsprojekt kan nog vara källkritiken. I tider av desinformation och ständiga medieflöden har källkritiken lyfts fram som ett motgift. I skolan höjs den till en nivå som nästan står över allt annat som man behöver lära sig och i offentligheten kommer ständigt nya informationskampanjer om vad man bör tänka på när man hör eller läser något som är för bra för att vara sant.

Källkritiksvurmen är en särpräglad nordisk företeelse. Kriterierna finns i läroböcker över hela världen men det tar sällan plats i offentligheten på samma sätt som här. En banal tanke är att det kanske är turen att nordiska språk sammansätter ord på ett sätt som undviker klumpigheter likt engelskans ”source criticism”.

Källkritikens sökande efter objektiv kunskap spåras tillbaka till den konservative tyska historikern Leopold von Ranke (1795-1886) som dominerade historieämnet under 1800-talet. Han var kritisk till den rådande bristen på metod. Vid tiden var det inte ovanligt att historieböcker var mer eller mindre grundlösa gissningar. De kunde också sömlöst övergå till fria spekulationer om framtida utopier och radikala politiska lösningar utan historisk grund.

Att försöka nå objektivitet har senare kritiserats för att vara ett naivt åtagande, alla budskap har ju en avsändare och människans partiskhet färgar alltid av sig. Men även om det inte helt och hållet går att skilja sanningar från halvsanningar är det inte en lönlös strävan. Ett nyfiket sinne som samtidigt kritiskt söker sanningen är värt att uppmuntra.

Rankes motvilja att studera abstraktioner såsom ekonomiska krafter och sociala rörelser gjorde honom blind till mycket av de politiska omvälvningarna som formade historien. Om man ska förstå samtiden och vad som är politiskt möjligt behöver man ändå röra sig ut på sådan osäker mark. Men med sig bör man ändå plocka ur Rankes verktygslåda.

Inte bara källkritiken, utan också hans fråga om vad som hände egentligen. Att försöka tänka bort alla ideologiska skygglappar och se människor bakom berättelserna. Att inte rycka ut en händelse ur sitt sammanhang utan försöka se vad som ledde fram till situationen. Det är mycket att begära, men inte för den delen mindre önskvärt för att skingra dimmorna.

1794, ett år innan Ranke föddes, myntade den svenska författaren Thomas Thorild en devis som länge hemsökt den svenska forskningsvärlden. Hundra år senare skrevs den in med gyllene skrift över ingången till Uppsala Universitets aula. ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”. Likt Rankes metoder kom den till som en reaktion på franska revolutionen samtidigt som den var en del av ett bärgningsförsök av upplysningens idéer. Devisen är inte utan brister, mest av allt sin tvetydighet, men den svenska traditionen är värd att begrunda.

Från att Thorild skrev ner de omtvistade orden i besvikelse över utvecklingen i Frankrike, till att universitetsledningen högg dem i sten för att förmana de radikala studenterna till att vara trogen den akademiska seden, flöt det mycket vatten under broarna. Men ett grunddrag går ändå att urskilja.

Ska man tolka devisens olika uttryck välvilligt kan man sammanfatta de med att de som åberopar frihet inte alltid är dess vänner. Att okritiskt anamma det som är nytt eller tro på allt man hör är knappast en fruktsam hållning. Frihet bygger lika mycket på att förvalta en ärvd frihet som att uttolka vad som kan förbättras.

Thorild må vara svårbegriplig, men om jag förstår honom riktigt var hans tro att sanningen förvanskades i strävan efter frihet, målet fick helga medlen. Han, till skillnad från Ranke, var knappast någon konservativ. Han avskydde auktoriteter och renlärigheten. Tänkandet tjänade ett högre syfte.

Inbyggt i källkritiken finns denna dubbelhet. Ranke och hans efterföljare sökte kunskapen för kunskapen skull. Sökandet borde inte drivas fram av ett förutsatt slutmål – forskningen får inte offras på ideologins altare. Det läggs ett ansvar på människan att tänka själv, inte gissa eller spekulera, utan att tänka rätt. Att med kritiskt tänkande använda de metoder vi lärt oss för att möta nya utmaningar.

Internet har gett oss möjligheter och utmaningar som Leopold von Ranke och Thomas Thorild aldrig kunde drömma om. Friheten är större än någonsin och information flödar förhållandevis fritt. Att kontrollera det vi tar in är både lättare och svårare än tidigare. Den som vet vad man ska söka efter och vad man kan lita på följer enkelt stigarna. Men de utan kunskap villar ut sig i snåren. Att lära sig källkritik är envars ansvar, nu mer än någonsin.

Pontus Westerholm

TF Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.