• idag
    8 apr
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 apr
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    10 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 apr
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Begrav inte vår historia

Signerat
PUBLICERAD:
Även förkastliga händelser är en viktig del av vår historia. Om detta må vi berätta, så att brotten inte upprepas, skriver Agnes Karnatz.
Foto: NIKLAS LARSSON
Det vore nonchalant att avfärda tanken på och möjligheten till ny kunskap från kvarlevorna genom framtida tekniker och metoder, skriver Agnes Karnatz.

Flera museer förbereder sig för att gallra friskt bland skelettdelar och andra kvarlevor. Men nu varnar Riksantikvarieämbetet, i sina nya riktlinjer, för att viktiga museiföremål då kan gå förlorade. Historien ändras inte för att vi begraver vissa av museernas mänskliga kvarlevor. Flera av dem har i vilket fall samlats in med vad vi i dag anser vara förkastliga metoder, såsom plundring. Det handlar till exempel om skelettdelar som i början på 1900-talet grävdes upp från samiska kyrkogårdar för att undersökas i vetenskapligt syfte.

Visst kan det finnas fall då kvarlevor med rätta kan begravas. Men riskerna för viktiga förluster är stora om det blir en generell trend på landets museer.

Visserligen ger Riksantikvarieämbetet viss uppmuntran till att återbegrava kvarlevor som har plundrats. Det borde dock generellt inte spela någon roll om kvarlevor har samlats in enligt då gällande lagar eller inte, eftersom historiska skeenden varken kan eller bör repareras. Även förkastliga händelser är en viktig del av vår historia. Om detta må vi berätta, så att brotten inte upprepas.

I en debattartikel i SvD (6/3) ger riksantikvarie Lars Amréus en mer direkt varning till museer som avser gallra sina samlingar. Museisamlingar ska förvaltas, inte politiseras enligt vad som i dag anses vara etiskt rätt. Amréus betonar att återbegravning är oåterkalleliga handlingar, som berövar framtida forskare möjligheten att undersöka kvarlevorna. Här finns en poäng som behöver gå före de etiska övervägandena. Vi måste vara öppna för att kvarlevor vi i dag inte kan utvinna mer kunskap ur kan få ett större värde i framtiden.

Det vore nonchalant att avfärda tanken på och möjligheten till ny kunskap från kvarlevorna genom framtida tekniker och metoder. Då handlar det heller inte om enbart historisk kunskap, utan även om utveckling av läkemedel och behandlingsformer.

Riktlinjerna och Amréus debattartikel sätter förhoppningsvis stopp för sådant som bland annat Förvaltningen för kulturutveckling inom Västra Götalandsregionen satt som principer för sina kvarlevor. Där ska bland annat sådant som i nuläget inte bedöms kunna ge något mer i forsningsväg kremeras. Förvaltningen hävdar att vi alltid måste ”handla utifrån det sammanhang där vi själva lever och verkar”.

Resonemanget om vad som ska gallras från samlingar sätter sig inte bara över framtidens forskningsmöjligheter. Det öppnar också för att framtida etiska strömningar, som kanske inte alls har lika stor respekt för kvarlevorna som vi, också ska få prägla museiföremål. Detta blir ofrånkomligen konsekvensen av att vi försöker pådyvla vår nuvarande etik på historien, i stället för att bara behandla kvarlevorna med den respekt de förtjänar.

Vår hantering av museiföremål och mänskliga kvarlevor bör i stället utgå från generella principer, som också skyddar dem från helt andra etiska idéer.

Agnes Karnatz

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.