Trots alla världsstjärnor – Janne Schaffer håller värmländsk musiker högst

De värmländska bröderna Rongedal möter musikern och låtskrivaren Janne Schaffer i en intervjukonsert där de viktigaste låtarna hamnar i fokus.

Schaffer firar både 75, 50 och 40 i år.

Idén har vaskats fram under en längre tid, tanken att låta ett musikaliskt möte ta plats på Scalateatern i Karlstad beskriver Molkomsbröderna Henrik och Magnus Rongedal som kittlande.

Att dessutom göra det på måndagar ser de som en del av grejen.

– Vi vill lyfta fram gäster som de flesta tycker intressanta, säger Magnus Rongedal och får ett medhållande mmm av sin bror.

Tre gäster är bokade – först ut är trippeljubilerande Janne Schaffer och den 23 mars väntar en kväll då komikern Kristoffer Appelquist och Lars-Åke Wilhelmsson, mer känd som Babsan, gästar tvillingarna.

– Grunden i allt är låtar som inspirerat eller betytt mycket för personen under karriären, fortsätter Henrik.

– Musik kan stå för så många olika saker – en känsla, en händelse eller en period i livet till exempel. Musiken har lett våra gäster framåt i livet.

75, 50 och 40

För Janne Schaffer är 2020 ett år med mycket att fira. Dels fyller han 75 i september, dels är det 50 år sedan han började arbeta som professionell musiker och som grädde på moset är det 40 år sedan han blev Zebran i Electric Banana Band.

– Det jag håller högst är att jag fått hålla på med musik under så många år, säger Janne Schaffer ödmjukt.

Åren har gett nya perspektiv och han kan själv ha svårt att riktigt greppa den resa han gjort genom den svenska populärmusiken. Han har arbetat med några av de mest ikoniska artisterna och bidragit till många av de mest uppskattade skivorna och låtarna Musiksverige stoltserar med.

– Det började med Björn Skifs soloplatta 1970. Sedan ramlade jag in i yrket som studiomusiker och där har jag sysselsatt mig sedan dess. Plus då att jag parallellt haft en karriär om artist och låtskrivare.

Lust och glädje har styrt honom genom de olika musikaliska äventyren.

– Ofta har jag gått obruten mark, testat mig fram. Många av de samarbeten som jag idag är otroligt stolt över, var ingen given succé till en början.

Han nämner Ted Gärdestads första platta där han jobbade med Björn och Benny.

– Det var ingen given succé alls! Och när sedan Björn och Benny ville börja göra egna grejer, det som blev Abba, då var Stikkan Andersson – som anställt dem på Polar – inte alls intresserad av att de skulle göra något annat än att hitta unga talanger. Bra att de stod på sig!

– Det var heller inte självklart att min första soloplatta skulle ligga i toppen på försäljningslistorna i sex veckor. Före både Abba och Gärdestad!

Han skrattar och njuter av minnet. Sedan den första soloskivan 1973 har det följt många och otaliga är de sessioner han medverkat på – från Cornelis Vreeswijk och Barbro Hörberg till filmmusik med Bob Marley och tv-jobb med Tina Turner.

– Man får bryta sig ur mönstret, våga satsa på saker som känns rätt, resonerar han kring samarbetsvalen.

Lasse Åberg oerhört kreativ

Ett samarbete som ligger honom nära är Electric Banana Band där han samarbetar vännen Lasse Åberg.

– 40 år sedan vi började! Lasse är en oerhört kreativ människa. Det är så kul att göra grejer med människor som kan ha idéer som liksom går utanför det som alla andra tänker.

Bröderna Rongedal har varit en del av Electric Banana band under tiotalet år, som körsångare både på inspelningar och turnéer. Men det var inte där de för första gången samarbetade med Schaffer.

– Jag producerade det som kom att bli Ted Gärdestads sista album, berättar Janne.

Skivan heter "Äntligen på väg" och släpptes 1994. Tre år senare tog Ted Gärdestad sitt liv.

– Den musiken kändes bokstavligen som att den var på liv och död. Det var tungt. Men en positiv sak som kom ur det var att jag kom att träffa bröderna Rongedal för första gången.

– Det var otroligt häftigt att jobba med Ted och hans bror Kenneth, minns Henrik Rongedal

– Hedervärt! fyller brorsan i.

– Vi skapade körarrangemang i samarbete med Janne. Fantastiskt läckert att få vara en del av den musiken.

För Janne Schaffer var Rongedals en välkommen energikick.

– Det blev magiskt med deras röster tillsammans med Teds! De tillförde otroligt mycket till den plattan.

Några år senare bad Janne Schaffer tvillingarna följa med på en omfattande turné med Electric Banana Band.

– Vi gjorde också ett album med låtar som "Min piraya Maja". Rongedals gav bandet nytt blod och med dem med kunde jag skriva andra sorters låtar för deras röster. Vi gjorde mello 2006 och kom till Andra chansen. Då var också Rongedals med.

Folkmusik och blues

Janne Schaffer är känd för att ha tungan rätt i mun när han spelar. Hans stora inspiration kommer från det han beskriver som "Poprevolutionen som 60-talet förde med sig". Men när han ska beskriva det som kännetecknar hans ton, hans signatur som musiker, vänder han sig hemåt.

– Tidigt när jag började som studiomusiker insåg jag att om jag skulle ha något där att göra så behövde jag något eget. Det går att lära sig att imitera både Eric Clapton och Hank Marvin, men jag ville skapa en egen stil.

Janne Schaffer tystnar för att samla orden.

– Min ton, min stil – det kom att bli en svag nyans av svensk folkmusik och en del blues. Tonen blir en annan när jag skriver till Electric Banana Band, då blir det bredare musik. Men där någonstans, mellan blues och folkmusik.

Värmländsk musiker viktigast

Listan på välkända musiker som han har spelat med under åren är diger. Från jazzlegendaren som Stan Getz, Dizzy Gillespie till Bob Marley och Toto. Men trots alla internationella storstjärnor är det en värmländsk musiker han håller allra högst.

– Den som betytt mest för mig, en musiker med obegränsade resurser, det är Björn J:son Lindh. Han är en våra största och samtidigt mest underskattade musiker. Från Cornelis och Björn och Benny till pianokonserter med symfoniorkester – han kunde allt. Jag har aldrig spelat med något som varit ens i närheten av Björn.

Arvikamusikern Björn J:son Lindh var en flitig konsertgäst fram till sin bortgång 2013.

– Björn var en nära vän. Det var Ted också. Och Lasse. Vänskapen betyder mycket. Ted och jag umgicks utanför musiken, gillade idrott. Björn var en väldigt nära vän, jag spelade både på hans föräldrars begravningar och på hans egna. Och på hans bröllop. Samma sak med Ted. Det var relationer som gick långt utanför det yrkesmässiga. Jag bär en stor saknad, men jag försöker förmedla det jag lärt mig av Ted och Björn i mina egna konserter.

Janne Schaffer utlovar många historier från sin karriär på måndag - "Det blir nog både glädje och gråt och en hel del sväng med husbandet". Senast han spelade i Karlstad kom han hem till Stockholm och upptäckte att hans röda favoritgitarr var stulen. För några veckor sedan fick han tillbaka sitt instrument, i dåligt skick tyvärr men nu väntar restaurering.