Visst blir man besviken ibland på tv-gudstjänsterna?
Inte minst vår kloka handikappade dotter, nu 35 år med Downs syndrom, som troget ser på tv med längtan i ögonen när ungdomarna sjunger. Fast engelska förstår hon ju inte...
Min nu hemförlovade fru och jag, pappan till fem barn, bestämde oss att vårt sladdbarn inte skulle bli en ängel innan hon föddes.
Men man blir rädd när man allt oftare inte ser några handikappade barn på tv-gudstjänsterna.
Vad är det som händer?
Utanförskapet förstärker ensamheten hemma i tv-sofforna...
Tänk om alla visste vad dessa barn, som inte passar in i "de gyllene ramarna" kan tillföra. Kärlek, vishet och glädje.
Men först måste vi lära oss att tala naturligt till dessa våra kärleksbarn – inte låtsas med leenden utan mening. För som alla barn genomskådar de oss...
Alla i kyrkorna skulle bli mer Kristuslika och kunna skapa det väckelseklimat, som alla väntar på: - Se hur de älskar varandra.
Hans Wirgård