• idag
    31 mars
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    1 apr
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    2 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    3 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 apr
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Allt hänger på implementeringen

Ledare
PUBLICERAD:
En kompromissprodukt är knappast upphetsande, men det är EU, mycket mer än så kan man faktiskt inte begära.
Foto: Virginia Mayo
Sedan 2018 har en föreslagen strategi för ett klimatneutralt EU till 2050 diskuterats. Mitt bland alla extrainsatta möten i Bryssel om coronavirus och problem vid den turkiska gränsen kom vad som skulle vara veckans stora fråga, en föreslagen klimatlag.

Det må komma i skuggan av mer akuta kriser. Men en enighet om EU:s klimatstrategi behöver komma inom en snar framtid. I december beslöt samtliga EU-medlemsländer förutom Polen om att EU blir klimatneutralt till år 2050.

I onsdags presenterade EU-kommissionen ett lagförslag för att tvinga länderna till att minska sina utsläpp så att unionen blir utsläppsneutral om trettio år. Att det är hela EU och inte var land för sig gör att länder som Polen och resten av Visegradländerna med mer fossildriven energiproduktion kan nå målet senare än länder som Sverige, som siktar på en snabbare utsläppsminskning.

Att tillåta sådan friåkning kan tyckas vara orättvist. Men att ekonomin och klimatambitionerna skiljer sig mellan medlemsländerna kan inte union göra mycket åt. Elasticiteten behövs för att det ens ska kunna bli en lag. Enskilda länder kan behöva förlika sig med lagen, men blir kritiken för stor kommer den istället fortsätta att dras i långbänk tills målsättningen inte ens går att uppnå.

Som förslaget ser ut kommer EU kunna införa mer påtvingade ändringar desto närmare 2050 man kommer. Dessa så kallade ”delegerade akter” kommer tas fram i samråd med vad man kallar expertgrupper. Akterna kan i efterhand överklagas av ministerrådet eller EU-parlamentet.

Beroende på hur den här typen av påtvingade ändringar tas fram kan det antingen vara en nödvändig ändring i mindre detaljer eller tvinga länderna att börja kasta skattepengar i sjön. Givet hur ineffektiv svensk omställning har varit med verkningslösa subventioner och innovationsskadlig ”grön” lagstiftning kan man undra hur väl processen kommer skötas av dessa experter och tjänstemän. Men en given ambitionsnivå är hur som helst ett steg i rätt riktning.

Viktigt för lagens förespråkare är att EU ska ses som en förebild i klimatfrågan. Då särskilt inför FN-klimatmötet i november i år. Och visst är förebilder viktigt, men det borde inte grundas på vem som har sagt sig ha högst mål utan på faktiskt effekt på utsläppen. Att ta fram klimatvänlig teknik som effektivare grödor och mer fossilfri energiproduktion som kärnkraft borde prioriteras högre.

Det långsiktiga målet bör vara att omställningen blir ekonomiskt attraktiv för utvecklingsländer. Fokuserar man istället på förslag som att subventionera storstadsbornas elbils- och cykelköp för att minska det personliga avtrycket kommer klimatlagen bara bli ett fiasko.

Lagens vaga formuleringar och generella mål gör den enkel att rösta igenom. Djävulen sitter som alltid i detaljerna. Implementeringen kommer bli en hård politisk och juridisk strid de kommande decennierna.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.