Arbetsgivarsidan hävdar att svagare konjunktur kräver lägre löneökningar. Nej, säger vi, skriver Magnus Hildebrand.
Svar till Urban Svanberg (18/2)
I en i artikel i NWT den 18 februari skriver Svensk Näringslivs Urban Svanberg att löneökningarna måste hållas nere för att bevara konkurrenskraften hos industrin i Värmland. Arbetsgivarnas bud i avtalsrörelsen – 1,4 procents löneökningar årligen – är på tok för lågt. En så låg ökning skulle efter inflation ge våra medlemmar mindre pengar i plånboken: en sänkning av reallönerna.
Samtidigt har svensk industri gått som tåget i flera år och svensk konkurrenskraft stärkts. De flesta stora industriföretag rapporterar god lönsamhet och höjer utdelningen till aktieägarna. Även i Värmland ser utvecklingen god ut. Många industriföretag har flyttat fram sina positioner och hittar framgångsrika nischer. Det gäller för både större och mindre företag.
Arbetsgivarsidan hävdar att svagare konjunktur kräver lägre löneökningar. Nej, säger vi. Förvisso sker nu en viss global konjunkturavmattning. Det är dock vilseledande att jämföra de effekter som finanskrisen 2008 fick. Den globala tillväxten väntas ta bättre fart igen redan under 2020, enligt alla stora prognosmakare.
Vi har heller aldrig hört arbetsgivarsidan säga ”Nu är det högkonjunktur så då höjer vi löneökningstakten”. Att konjunkturen ska spela roll för löneökningarna verkar bara gälla när det passar arbetsgivarna.
Svanberg hänvisar till att facken har begärt löneökningar på fyra procent. Det är en felaktig siffra. Vi har yrkat på tre procents löneökningar, vilket inkluderar pensioner och jämställdhetsreformer. Det är ett rimligt krav.
Svensk industris export och produktion har utvecklats starkt de senaste åren och vi håller ställningarna väl på världsmarknaden. Våra medlemmar har varit med och byggt upp stora vinster och stärkt industrins konkurrenskraft. Då är det inte mer än rätt med fortsatta reallöneökningar.
Magnus Hildebrand
Regionchef, Unionen Värmland