Hoppa till huvudinnehållet

Krogprofilen: "Alla ställen har haft sina charmiga perioder"

Publicerad:
Reporter Carl Edlom
Carl Edlom
carl.edlom@nwt.se
Med åren har han lärt sig att "ta folk". Krogprofilen Fredrik "Fredda" Olsson bjuder gärna på sig själv i sitt arbete.
Med åren har han lärt sig att "ta folk". Krogprofilen Fredrik "Fredda" Olsson bjuder gärna på sig själv i sitt arbete. Foto: Carl Edlom

Fredrik Olsson har arbetet i krogmiljö hela sitt vuxna liv och är ett känt ansikte för de flesta som upplevt Karlstads nöjesliv.

Från Carlstad Wapen till Guldapan, från "Två för 29!" till vinbar och hantverksöl.

Men nu byter han spår i livet och lämnar krogen bakom sig.

Under åren har många dryckeslystna valt stamhak efter var Fredrik Olsson arbetat. "Fredda" som han kallas vitt och brett har varit bartender och barchef sedan 90-talet och han är en av de mest kända krogprofilerna i Karlstad. Vi tar en promenad genom stan och många hej och tjena blir det.

– Ungarna är väldigt trötta på just det där, ler Fredrik Olsson.

– Ska vi någonstans så blir det alltid att jag stannar och pratar med folk. Genom jobbet känner jag ju så många. Ungarna bara suckar otåligt. En gång frågade de om jag var en kändis! "För du hälsar på alla och alla hälsar på dig!"

Han skrattar och förstår samtidigt att det kan vara frustrerande för sönerna, han har tre stycken, att hålla tålamodet uppe. De två hundarna han har – Kjell och Totte – trivs desto bättre med de utdragna promenaderna.

– Oftast har jag varit helt ok med den offentliga rollen. Men efter perioder då jag har jobbat intensivt vill jag bara stänga in mig, svarar jag inte i telefon utan isolerar mig. Då behöver jag helt enkelt ha tid för mig själv. I den här branschen ger du väldigt mycket av dig själv. Du ska vara trevlig och tillmötesgående hela tiden.

Det går inte att ha en dålig dag?

– Det kan du ha, men det får inte märkas. Gå in och skäll i köket eller där ingen ser dig. Det är en klassiker i det här jobbet.

Foto: Carl Edlom

"Trubbel ser jag på lång väg"

När Fredrik Olsson muckade från lumpen tipsade en kompis om jobb i köket på Carlstad Wapen, nattklubben som låg i hörnet Drottninggatan/Västra Torggatan. Klassisk nöjesmark i Karlstad, senare kom utestället att heta Wapen & Co och därefter Jäger. Fredrik började jobba i disken – "...och på den vägen är det" – skrattar han och kliar sig i skägget.

Vi tar en fika på Värmlands museum, Fredrik beskriver sig som öppen och "socialt slimmad". Skruvar lite på sig, ovan och inte helt bekväm med att prata om sig själv och få den här typen av uppmärksamhet.

– Jag kan reda mig i väldigt många olika situationer och miljöer. Så var det inte från början, det har kommit med åren. Man lär sig.

På de korslagda armarna har han några tatueringar och bredvid kaffekoppen en chokladmuffins.

– Jag låtsas aldrig vara någon jag inte är för att ställa mig in hos folk. En del har the punchable face som man bara vill slå på, andra – och däribland jag då – har the likeable face! Haha, jag vet inte. Men att kunna "ta folk", det är inte så vanligt tror jag. Från barn till vuxna, vad som. Jag brukar kunna klara av de flesta.

Har du fått kämpa dig till det?

– Nej, det har kommit ganska naturligt. Ju äldre jag blir, desto mindre rädd är jag för att göra bort mig. Det är så mycket enklare att bjuda på sig själv. Det roligaste jag vet är att härja och driva med folk och när man har setts några år så vet jag hur långt jag kan gå. Det där bryter isen och skapar en kontakt. Man bäddar för en trevlig miljö helt enkelt. Har jag trevlig på jobbet smittar det i regel av sig på gästerna.

Foto: Carl Edlom

Som bartender heter det ofta att man ideligen får ta del av folks livshistorier.

– Ibland är det så. Det är ingen myt. Det är slut med tjejen eller liknande. När de dricker den första ölen säger de att det att det skönt att vara solo, efter tre, fyra öl kommer tårarna. Det är mer regel än undantag.

När alkoholen kommer in, kommer känslorna ut?

– Absolut. En del klarar det där bättre än andra. Jag ser direkt om det finns risk för bråk, det ser jag på en person bara den har tagit några steg in i lokalen. I nio fall av tio stämmer det. Trubbel ser jag på lång väg. Ungefär som tullare ser vilka som smugglar, man lär sig att tyda kroppsspråk och blickar.

Förband till Kent

Han sportar en grön parkas med ett tygmärke på ena armen där en knuten hand proklamerar Northern Soul och varvtalet 45 RPM. Northern Soul dansar man bäst till om den spisas på sjutumssinglar. Vinröda Dr. Martens. på t-shirten skivbolaget Vertigos svirliga yrselringar, ett skivbolag förknippat med band som Black Sabbath och Thin Lizzy. Musikintresset har hela tiden gått hand i hand med kroglivet. Fredrik är en av de som har sett till att soul, reggae och obskyr 60- och 70-tals musik fått en given plats i Karlstads uteliv. I perioder har han dessutom bokat artister och band till olika scener.

– Under åren på Jäger växte musikscenen till att bli någonting mer än bara regional. Kent gjorde sin första Karlstadspelning där till exempel. Då var jag med i förbandet!

Gruppen hette Supernova och Fredrik Olsson spelade bas och körade.

– Det var väldigt roliga tider. Efter Jäger började jag på Blå vid Stora torget. Det var Farok (Jodat, som numera bland annat driver Pitcher's, reds anm.) som anställde mig. Jag fick ett större ansvar, vilket var nervöst. Jag sa upp mig på Jäger med orden "Får jag komma tillbaks om det skiter sig?". Men det gick bra.

Med Farok Jodat kom Fredrik att jobba under många år. Både på Blå, Pitcher's och Guldapan. Under några år blev det Pace, där The Bull Bar ligger numera. Under en kort sejour testade han ett jobb i en butik som sålde hemelektronik.

– Det var inte alls min grej, det kändes som att jag knuffade folk rakt in i "Lyxfällan". "Köp idag, betala imorn". Jag är nog för solidarisk som människa för att kunna vara säljande på det sättet. Man tar åt sig, jag sover inte gott om nätterna om jag känner att jag lurar någon.

– Men att sälja alkohol och leda in folk i misär, det är inga problem!

Han skrattar högt och resonerar sig fram till att det inte är samma sak.

Foto: Carl Edlom

"Jobbet är väldigt fysiskt"

Carlstad Wapen, Wapen & Co, Jäger, Blå, Pitcher's, Pace och Guldapan. Från åren med lakritsshots och studentöl till den mer sofistikerade hantverksölen och Guldapan som profilerar sig som vinbar.

– En studenttorsdag på Jäger med två stora stark för 29 kronor, det var inte det roligaste. Folk skrek och betedde sig. Vilken ångest! Det var helt galet på 90-talet, det fanns liksom ingen kontroll.

Vad har varit det sämsta under dina krogår?

– Allt jag har missat på grund av att jag jobbat kvällar jämt. Alla fester, alla kalas med kompisar och släkt. Fritidsprylar.

– Sedan är själva miljön rätt tung, det är ofta stressigt och jobbet är väldigt fysiskt. Man bär saker hela tiden, tallrikar, ölfat. Det är inte ovanligt att du jobbar 10-12 timmar utan någon direkt rast. På söndagar när jag vaknar upp kan jag känna mig mer bakfull än de som har festat. Hög ljudnivå. Alla intryck, allt slit.

Vad har varit det bästa?

– Alla ställen jag jobbat på har haft sina charmiga perioder. Många gånger har det varit gänget jag jobbat med som gjort jobbet roligt. Vi hade fantastiskt roligt på Blå. Även på Pace. Jobbet gör att man blir tight med varandra, man sammansvetsats.

– Jag har märkt att en hel del folk har följt mig genom åren, de har hängt där jag har jobbat. Jag gör fortfarande några inhopp som dj på krogen och då kommer det alltid fram folk som visar uppskattning. Det är ju skitkul. Positiva ordalag. Sedan vill de flesta beställa öl av mig för de känner igen mitt ansikte och i dag är det rätt gött att hänvisa dem till baren.

Foto: Carl Edlom

Kommer du att lämna bardisken helt tror du?

– Njae. Svårt att säga. I dag gör jag snarare en öl- eller vinprovning. Jag tar russinen ur kakan.

Vad väntar nu?

– I höstas var jag så trött på jobbet att jag hade blivit Michael Douglas i "Falling down" om jag fortsatt. Kände mig utbränd. Jag hörde av mig till en kompis som arbetar med ungdomar som hamnat snett eller har diagnoser som kräver extra tillsyn. Det kändes spännande, det började med några arbetspass och så har det rullat på. Och så jobbar jag i skolköket på Orrholmen. Fina arbetstider!

Dina erfarenheter från krogen kommer väl till handa?

– Ja, speciellt erfarenheterna av att tackla olika sorters människor. Just kontakten med de jag jobbar med är lika avgörande nu som tidigare. Man engagerar sig, det blir en personlig investering i jobbet. Jag trivs med det.

Artikeltaggar

DrottninggatanFredrik OlssonGuldapanKentKrogarNöje/KulturThe Bull BarVärmlands museum

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.