Dags att slopa de etniska bidragen

Debatt
PUBLICERAD:
Det offentliga bör verka mot diskriminering – inte uppmuntra till separatism, skriver Adam Danieli.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Den enskilda människan ska behandlas som en egen individ, inte som representant för en grupp. Tanken att genetik och ursprung är relevanta begrepp för statens relation till sina medborgare är en rest från en helt annan tid och måste avskaffas, skriver Adam Danieli.

Det svenska samhället är byggt på ett aktivt föreningsliv. Politiska partier, fackförbund, idrottsförbund och kultursällskap – alla tar de sig formen av ideella föreningar. Civilt engagemang och gemenskap stärker samhället, men då det offentliga går in med bidrag borde det vara en självklarhet att ingen särbehandlas utifrån sin etnicitet. De särskilda bidragen till etniska föreningar måste tas bort.

Förra året betalade staten, via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, ut mångmiljonbelopp till etniska föreningar i Sverige. Ett femtiotal nationella förbund mottog stöd av det huvudsakliga skälet att medlemmarna har en viss etnicitet. Ett stort antal kommuner och regioner i Sverige har även valt att på lokal och regional nivå rikta särskilda bidrag till föreningar på etnisk grund. Dessa bidrag har oklart syfte och går emot det offentligas uppdrag.

Etnicitet som grund för statligt stöd är främmande för en liberal stat. Grundläggande för en sådan är en tro på att varje människas personliga egenskaper och drivkrafter, inte hennes grupptillhörighet eller bakgrund, är vad som bör avgöra hur långt hon når. Den enskilda människan ska behandlas som en egen individ, inte som representant för en grupp. Tanken att genetik och ursprung är relevanta begrepp för statens relation till sina medborgare är en rest från en helt annan tid och måste avskaffas.

Etnicitet är dessutom ett problematiskt begrepp. Regeringen har i den förordning som reglerar den här typen av bidrag valt att inte definiera begreppet närmare än att en etnisk förening har medlemmar som har någon utländsk bakgrund. I praktiken har föreningarna kommit att baseras på tillhörighet till vissa folkgrupper eller bakgrund i visst land, varför staten helt enkelt betalar ut skattemedel för att människor ska sluta sig samman i sin folkgrupp. Ingenting tyder på att människor med utländsk bakgrund har en särskild svårighet att organisera sig, varför bidragens syften är obegripliga.

Avslutningsvis innebär aktiva stöd till verksamheter som välkomnar medlemmar utifrån etnicitet att det offentliga motverkar ett av sina centrala mål: ett inkluderande samhälle. Själva idén med integration och ett öppet samhälle är att människor ska mötas och samverka bortom etniska etiketter. Incitament att organisera sig med sina landsmän och utifrån etnisk bakgrund är direkt kontraproduktivt. Det offentliga bör verka mot diskriminering — inte uppmuntra till separatism.

Föreningsfriheten är en grundbult i det svenska samhället. Att utan inskränkningar och på egna villkor kunna gå samman för ett gemensamt syfte är centralt för gemenskap, demokrati och opinionsbildning. Att det offentliga i en liberal demokrati aktivt stödjer just de initiativ som är baserade på ursprung, snarare än på idéer och intressen, är inte annat än barockt. Etniska bidrag måste förpassas till historien.

Adam Danieli

Viceordförande, Fria Moderata Studentförbundet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.