100-årigt bruk i snabb förvandling

– Värmland är pappersindustrins Silicon Valley.

Det säger Skoghalls bruks platschef Marie Morin. Hon syftar på den samling av världsföretag och kompetens inom skog och papper som finns här. Stora Enso Skoghall är en av jättarna. Här tillverkas vätskekartong till var sjätte förpackning i världen.

Skoghall är för många synonymt med pappers- och kartongtillverkning. 2017 fyllde bruket 100 år. Dofterna från brukets massaproduktion sprider sig fortfarande då och då in över Karlstad och påminner om brukets existens, så som det alltid har varit i bygder dominerade av pappersbruk. Det luktar pengar, brukar man säga. Pengar och jobb. I dag jobbar 700 personer här, anställda som behöver anpassa sig till en allt snabbare digitalisering i fabriken.

Skoghalls bruk är ett av världens största bruk för livsmedelskartong. Var sjätte förpackning av vätskekartong i världen är tillverkad av kartong från Skoghall, enligt bolaget. Produktionen pågår dygnet runt, året runt, förutom vid planerade underhållsstopp.

Produktionen startar med att timmer, som hämtas från barrskogar runt Vänern, levereras till massabruket, ena halvan av Skoghalls bruk. Där avbarkas och flisas virket och behandlas i flera kemiska processer och blir till massa. Den vattniga gröten ser inte mycket ut för världen men träfibrerna i gröten är värda miljarder. Det är de som i andra delen av fabriken, kartongbruket, blir vätskekartong som ute hos kunderna används för tillverkning av förpackningar för mat och dryck.

Förra året tillverkades 797 000 ton kartong i de två maskinerna, vilket var en liten ökning jämfört med året innan, och det bästa året hittills volymmässigt. Den modernaste maskinen i Skoghall, KM 8, är en av de största kartongmaskinerna i världen och står för den största delen av produktionen.

Den cirka 300 meter långa maskinen togs i drift 1996, det vi säga innan internet blev en självklar del av industriproduktionen. I dag handlar uppdateringarna och moderniseringarna av maskinen till stor del om internet och artificiell intelligens.

Att hålla både personalen och maskinerna så uppdaterade som möjligt är avgörande för Skoghalls bruks framtid. Kraven på personalens kompetens förändras allt snabbare. I manöverrummet vid KM 8 träffar vi bland andra Ronny Mitander. Han har den fina gamla yrkestiteln mälderist. Det innebär att han tar emot och bereder mälden, massan, i ett tidigt skede av processen när vattenhalten är hög.

– Jag gillar jobbet. Det är omväxlande. Vi kör olika kvaliteter och det händer grejer hela tiden.

Ronny Mitander har jobbat på Skoghall sedan 1984 i olika funktioner, bland annat som passare och bestrykare. I dag sitter han i manöverrummet vid KM 8 och har koll på tio datorskärmar. Alla parametrar måste vara rätt. Skulle ett labbprov visa att mälden inte har rätt egenskaper krävs en justering. Malgraden, hur hårt man ska mala fibrerna, är en viktig parameter.

– Vi skulle inte klara oss utan digitaliseringen, säger han.

Kollegan Royne Wiik, bestrykare, arbetar också mestadels vid datorskärmar.

– Jag lägger bestrykningssmeten, säger han.

Bestrykningen, som sker med en smet av bland annat lera och krita, är en central del i produktionen i vätskekartong.

Royne Wiik, som är med och producerar cirka 600 ton vätskekartong per skift, började på Skoghalls bruk som sommarjobbare 1983.

– Då var jag grovstädare på MKV (Mottryckskraftverket). Sedan började jag på PM 5 (Pappersmaskin 5), som tillverkade säckpapper. När de började bygga KM 8 fick alla utbildning och många från PM 5 gick hit.

Royne Wiik konstaterar att jobbet var mer manuellt på PM 5, men har inget emot att jobba med dagens helautomatiserade styrsystem.

– Nej, jag tycker det är bra här.

Han får dock inte bara sitta i manöverrummet. I bestrykarnas arbetsuppgifter ingår också att ta ut prover som ska vidare till labbet. Något som helst ska undvikas är banbrott, när kartongbanan går av. Men olyckor händer, och då får Royne Wiik och hans arbetskamrater göra rent valsarna som kletas ner av smeten och få igång maskinen igen.

– Det är en av de bredaste maskinerna när det gäller tillverkning av kartong. Tambouren (de färdiga rullarna) kan bli upp till åtta meter bred. Det är unikt, säger Royne Wiik.

Maskinen är flexibel, och kan hantera 35 olika kvaliteter. Upp till fem olika skikt av massa med olika egenskaper ska bindas ihop.

– Vi gör kartong med olika tjocklekar och kan köra med dubbelbestrykning, enkelbestrykning eller ingen bestrykning alls. Det beror till stor del på vilken tryckyta kunden vill ha, säger Per Mitander, sektionschef KM8.

Tryckytans kvalitet avgör hur färgtrycket på den färdiga förpackningen blir, och där är kundernas önskemål högst varierande.

Något som personalen i manöverrummet verkar vara överens om är att schemat är bra.

– Det är det bästa jag har haft, säger Roger Jakobsson som varit här sedan 1977.

Är man beredd att jobba oregelbundna tider och en hel del natt kommer belöningen i form av hela elva dagars ledigt. Schemat ser ut så här: Jobba sju dagar, ledig fem dagar, jobba sju dagar, ledig fem dagar, jobba sju dagar, ledig elva dagar. Då ingår alltså jobb olika tider på dygnet, inklusive natt. Men det är det värt, menar de.

– Man kan resa utomlands utan att ta ut någon semester, säger Roger Jakobsson.

En annan avdelning där digitaliseringen har kommit långt på Skoghall och där rollerna förändras är FU, förebyggande underhåll. Avdelningens uppgift är enligt chefen Per Ehrencrona att upptäcka felen innan de händer.

– Vi ska göra det oplanerade planerat.

Till det använder de analys av insamlad data. Data finns det mycket av i bruket.

– Utmaningen är att ta hand om den på rätt sätt, säger Per Ehrencrona.

En annan utmaning är att få in nya, unga personer som vill satsa på den här typen av teknik.

– Många har en felaktig bild av vad bruket är. Vi har en spännande mix av ny teknik, säger han.

Medelåldern är förhållandevis hög på bruket och en generationsväxling är på gång. På FU är den i full gång, genom bland andra 19-åriga Freja Ekman.

– Jag gick teknik på Älvkullen och sommarjobbade här. Nu har jag ett vikariat här som FU-tekniker, och trivs bra.

Hon ska börja plugga till civilingenjör till hösten, men kan mycket väl tänka sig att komma tillbaka hit när det är dags för jobb.

– Det är roliga arbetsuppgifter och en bra arbetsplats där man kan växa.

Fotnot: Det här är fjärde delen i serien om värmländsk basindustri. Läs tidigare avsnitt nedan.