Svetschefen: "Det är inte som förr – det är 2020 nu"

Volvofabriken i Arvika är tung verkstadsindustri. Men den som tror att det betyder en smutsig och hård arbetsmiljö har fel. Känslan inne i produktionen är snarare ljus, luftig och ren.

– Det är inte som förr. Det är 2020 nu, säger svetsaren och teamledaren Ali Nazari.

Han tycker att ungdomar ska ge industrin en chans.

Det är en mäktig syn när man kommer till Arvika med tåget, när man tittar ut över den gigantiska parkeringsplatsen framför Volvofabriken. Den är oftast helt full av bilar. Man ser inte vad som händer där inne, men man ser att hit åker 850 personer till jobbet varje dag. Man ser jobb, skatteintäkter och en industri som betyder väldigt mycket för stan.

Det är också en industri som är känslig för konjunktursvängningar. Jobben blir fler när efterfrågan på hjullastare är hög, och lika snabbt försvinner de när marknaderna viker. Produktionen toppade för ett år sedan då 1000 personer jobbade här. Nu är man nere i 800 fast anställda och 50 inhyrda efter att det skett en avmattning i efterfrågan. Men det är fortfarande ovanligt mycket för en privat arbetsgivare i en kommun med 26000 invånare.

Inne i fabriken möter vi den erfarne industriarbetaren Ali Nazari, svetsare och teamledare. För tio år sedan förlorade han jobbet han hade haft länge på en industri i Arvika som flyttade produktionen utomlands. Han fick jobb på Volvo Construction Equipment i princip dagen efter.

Han trivs bra på Volvo CE, säger han. Han tycker om att se produkterna växa fram i fabriken, från plåtdelarna som köps in från externa leverantörer till nyckelfärdiga hjullastare i olika storlekar som säljs över hela världen. Han är stolt över det arbete han och hela fabriken gör.

– När jag ser gula hjullastare som bygger en väg någonstans på andra sidan jorden på tv - då känner jag mig stolt.

På "svetsen" - steget innan monteringen – är det produktion i tre skift dygnet runt på vardagar. Ali Nazaris jobb är att se till att allt flyter, att alla vet vad de ska göra, att det finns material. En del svetsande blir det för honom också. Och så har vi finliret med att häfta ihop delarna inför robotsvetsningen. Steg två, den så kallade andrahäften, är ett lagarbete med mycket små felmarginaler. Allt måste sitta helt rätt inför att roboten tar över.

– Det är tolv bitar som ska sitta ihop. Det är millimeterprecision och här måste den mänskliga handen vara med, säger Ali Nazari under ett sådant arbetsmoment.

– Och efter roboten gör vi slutsvetsning, roboten kommer inte åt överallt.

Ali Nazari trivs med det hantverksmässiga i jobbet, men han ser också fördelarna med robotiseringen och automatiseringen.

– Det här är inte samma industri som förr. Här är det ingen smuts och rök, det är rent och fint.

Han tycker att ungdomarna ska ge industrin en chans.

– Det passar förstås inte alla, det är ju personligt. Men alla ungdomar som kommer in här på Volvosteget trivs hos oss.

Volvosteget är en satsning Volvo CE i Arvika gör för att få in unga människor. Det är en betald praktik under ett år, som riktar sig till arbetslösa unga i åldern 18-25 år. Varje år tar man in åtta-tio volvostegare. En av dem som har testat är Rebecca Lindh, 22 år.

Hon har idag fast jobb på monteringen. Det var ett oväntat yrkesval för henne, men hon ångrar det inte.

– Jag gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet i Arvika och hade inte en tanke på att jobba inom industrin. Jag jobbade extra på Coop när jag hörde talas om Volvosteget. Jag lockades av att ha samma arbetstider varje dag.

Vi möter henne på ventilstationen, där hon håller på att montera en bromsventil och ett centralblock. I dag är det inte bara de fasta arbetstiderna - 07 till 16 - som hon gillar. Hon ser i princip bara fördelar med jobbet. Hon nämner trevliga arbetskamrater och att hon har fått en bra förståelse för hur hela fabriken fungerar.

Fick överblick

– Under Volvosteget blandade vi teori och praktik och vi fick en väldigt bra överblick över hela produktionen, inte bara en viss del. Det blir roligare när man förstår hela sammanhanget, så att man inte bara klagar på andra avdelningar om det blir något fel.

Det hon nämner om helhetsbilden är något arbetsgivaren jobbar aktivt med.

– Vi försöker komma bort från "silotänk" och få till ett flödestänk, säger Sandra Sundbäck, kommunikations- och hållbarhetschef på Volvo CE.

Gemensamma aktivitetsdagar där personalen delas in i grupper och får göra studiebesök på de andra avdelningarna är ett exempel på det.

En annan sak hon jobbar med är att få upp andelen kvinnor i fabriken.

– Idag är det tolv procent. Målet är att 25 procent av de anställda ska vara kvinnor 2025.

Anledningen är att man har sett att arbetsmiljön blir bättre av blandade personalgrupper.

– De som haft bättre mix mellan könen här säger att det blir ett bättre arbetsklimat, det blir mer öppet.

Förebyggande arbete

När det gäller arbetsmiljö menar både Jeanette Widén hälso- och säkerhetsansvarig på företagets personalavdelning, och Metallfackets representanter att man har ett effektivt förebyggande arbete.

– Det är tung industri, och en farlig miljö. Vi har risker i jobbet, men vi har också en medvetenhet, säger Ola Eskilsson, arbetsmiljösamordnare.

Olyckor händer, för fem-sex år sedan skedde en allvarlig klämolycka till exempel.

– Säkerheten är ingen quick fix. Det finns alltid att jobba med. Men det är vi som äger frågan. Metoderna och processerna finns på plats, men det gäller också att alla hjälper till och tar eget ansvar, säger Jeanette Widén.

Till riskerna i arbetsmiljön hör också vibrationsskador. Här har Volvo CE i Arvika uppmärksammats internationellt för sitt arbete med att minska dem, vilket Arvika Nyheter var först med att rapportera.

Upp- och nedgångarna i orderingången är något man bara får leva med i en industri som är känslig för internationella konjunkturer. Flexibilitet är något arbetsgivaren eftersträvar, och på Volvo CE i Arvika är ett av verktygen det flexibilitetsavtal rörande arbetstiden man har förhandlat fram med facket. Förenklat innebär det att personalen jobbar lite mer när det är mer att göra, och lite mindre när det är mindre att göra.

– Det är ett bra avtal, säger Martin Andersson, huvudskyddsombud. Vi håller oss inom arbetstidsnormen, och vi har fått igenom att man aldrig behöver gå hem efter kl 16 på fredagar. det var viktigt för våra medlemmar.