Låtarna har namn som "Klarälven", "Alster" och "Karolinabacken".
När värmländske Emil Ingmar albumdebuterar med "Karlavagnen" är det hans minnen som fått locka fram musiken.
Det finns något lättsamt och lekfullt över Emil Ingmars musik. I ett brev förklarar han skivan som en ömsint käftsmäll, kanske kan det ge en hint om hur det låter. Flyhänta pianostrofer över drivande trummor med melodier som är tydliga och självhäftande.
– Låtarna är kopplade till minnen, början Emil Ingmar.
Han är nyexaminerad psykolog och är mitt uppe i praktiktiden. Det mänskliga psyket intresserar honom och han kan dra paralleller mellan musikskapandet och psykologin.
– Just kopplingar mellan känslor och tankar och det man gör, det är oerhört fascinerande, fortsätter han.
– Man kan förändra beteenden genom att prata om de sakerna. Trauman kan man bearbeta genom att prata om minnen till exempel och där finns en koppling till min musik. Den är skriven utifrån olika minnen.
– Det var en koppling som jag insåg nyligen faktiskt, en koppling jag inte var beredd på.
Han berättar att i stället för att skriva låtar om det som hänt honom och ställen han besökt, låter han minnen locka fram musik.
– Platser kan ha en väldigt stark känslomässig koppling för mig. Speciellt i Värmland där jag växte upp. När jag vill få tillgång till en viss känsla, kan jag få det genom att tänka på en specifik plats. Och de där känslorna och tankarna inspirerar låtarna.
Ljus barndom
Emil Ingmar fortsatte studera på bland annat Musikhögskolan i Stockholm efter Älvkullegymnasiet i Karlstad. Med tiden tog psykologistudierna honom till Uppsala där han bor i dag.
– Jag trivs bra i Uppsala, här finns ett bra musikliv. Men jag har alltid en längtan till Värmland. Uppsala är "bortifrån". Så fort jag sätter mig på tåget hem, så känner jag ett lugn.
En anledning till den starka hemkänslan tillskriver han en väldigt ljus barndom. Han medger sig vara en "En obotlig nostalgiker".
– Fina minnen. Och att göra musik genom mina minnen är ett sätt att vara personlig. Den jag är, avspeglas i musiken. Musiken är ärlig, inte konstlad. Rak. När jag gör musik tänker jag inte att jag spelar jazz. Snarare hittar jag inspiration i hiphop, i grooves och i pop. Rytm är ofta en första hörnsten när jag bygger låtar.
Han försöker förklara sin arbetsprocess.
– Jag vill hitta en enkelhet. Naturliga, tilltalande melodier. I mitt examensarbete nyligen skrev jag om hur vi bedömer det estetiska. Det finns så många olika kriterier för hur vi bedömer musik till exempel – för en del handlar det om hur skickliga musikerna är, andra förlitar sig på känslorna musiken väcker, några lyssnar bara på texten. För mig handlar det om det emotionella. En bra komposition ska väcka något inom en.
Musik som står sig
I en värld där nya intryck hela tiden pockar på uppmärksamhet och vardagstempot ofta är högt, ser han sin musik som något som kan klara sig utanför en samtid. Den kan vara lika spännande att upptäcka om tio år som under morgondagen.
– Min drivkraft är inte att pressa in musiken i det stora vardagsbruset och kämpa mot Melodifestivalen och annat. Jag har alltid haft drömmen att göra ett album, ett verk. Nu ligger det färdigt. Min förhoppning är att bra musik står sig över tid. Visst vore det kul om någon grävde fram skivan på Spotify om tio år och tycker det låter intressant! Jag tycker musiken känns frikopplad från en viss tid.
Ett andra ben
I bandet som spelar med honom på skivan ingår bland andra Calle Rasmusson, Jonas Knutsson och Maria Winther. Tankar på turnéer finns men i dagsläget är datumen oklara.
– I dag när någon frågar hur mycket någon har sålt – och då avser hur många skivor – brukar man få svaret: "Bilen, huset...". Alltså saker man sålt för att kunna få råd att släppa en skiva!
Han skrattar åt det absurda.
– Det är ingen direkt lönsam affär att släppa skivor, det känns bra att ha psykologin som ett andra ben att stå på.