• idag
    2 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    3 okt
    16°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    4 okt
    15°
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.0 mm
  • måndag
    5 okt
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    6 okt
    14°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      3.2 mm

Persson: Varning från Gotham

Signerat
PUBLICERAD:
Vi har under en tid kunnat se hur vi går mer och mer mot ett samhälle likt det vi ser i Joker, skriver Daniel Persson.
Foto: Niko Tavernise/Warner Bros. Pictures via AP
Joker hade varit värd att vinna en Oscar för bästa film. Visst, regissören Todd Phillips lånar kraftigt från Martin Scorseses klassiker Taxi driver och King of comedy, men resultatet är en berättelse med stor bäring på vår tid.

Joaquin Phoenix vann i vart fall en Oscar för bästa manliga huvudroll för sitt porträtt av Arthur Fleck/Jokern. En välförtjänt belöning. Jokern ges här en delvis ny historia, även om bitar känns igen från serierna. Phoenixs insats ger en av serietidningsvärldens mest välkända karaktärer ett nytt djup som bör skaka om tittaren.

Filmen utspelar sig i vanlig ordning i Gotham City, den här gången förklätt till New York anno 1981. Precis som var fallet i verkligheten är det en stad i förfall, där sopor och råttor tar upp en allt större del av det offentliga rummet. Det fysiska förfallet motsvaras psykiskt av samhällets förfall.

I takt med att det allmänna inte längre lever upp till sina åtaganden, från sophämtning till brottsbekämpning, eroderas tilliten i samhället. Bit för bit försvinner empatin. Människor slutar hälsa på varandra, ser inte varandra i ögonen och kliver till slut över medmänniskor som ligger utslagna på gatan.

Så ser Flecks värld ut. Han arbetar som clown och filmen inleds med att hans blir bestulen på utförsäljningsskylten han ska visa upp den dagen och när han springer efter dem misshandlar de honom i en gränd. Då får vi höra hans skratt för första gången. Skrattet, som han inte kan hålla tillbaka när han blir pressad.

Han hade det svårt redan för början. Utöver sitt eget tillstånd, han äter sju olika mediciner och har varit intagen, hade han en potentiellt psykiskt sjuk mor som i vart fall inte kunde ta hand honom. Därtill hade Fleck en styvfar som misshandlade och förmodligen förgrep sig på honom.

Men det är inte hans historia som förvandlar honom från en missanpassad medborgare till en superskurk. Det ordnar resten av världen. Han säger till en socialarbetare att han inte är säker på att han någonsin har existerat. Världen har aldrig erkänt honom. Det är först när han hamnar i en situation där han använder dödligt våld mot ett par genuint dåliga människor som han föds, blir en självständig människa med handlingsförmåga. Phoenixs gestaltning av hur Fleck efteråt blommar ut genom en dans på en offentlig toalett är sublim. Bara den scenen hade varit värd en Oscar.

Filmen innehåller flera mindre teman som både kan och har övertolkats. Till exempel är Thomas Wayne, Bruces far, är till exempel en blandning av Donald Trump och Hillary Clinton – ett amalgam av allt som är icke önskvärt och splittrande hos politiker. En annan detalj är att Fleck är offer för nedskärningar inom socialvården och psykiatrin. Eller att han så uppenbart tillhör underklassen. Han bor hos sin mor, i slummen. Inte den värsta slummen, men likafullt så.

Det är dock inget av detta som leder hans utveckling. Den röda tråden är hans resa mot insikten att för att överleva i den här världen där ingen bryr sig om honom eller nästan någon annan heller måste han lägga av sig den civiliserade mask han faktiskt bär. Ingenting han planerar går som det ska, hans framgångar och frigörelse är hela tiden en produkt av ingivelse och kaos. Inte av ordning och lydnad. Detta är skälet till att Joker är så smärtsam att se.

Filmen är en varning som är nog så angelägen för svenskt vidkommande. Vi har under en tid kunnat se hur vi går mer och mer mot ett samhälle likt det vi ser i Joker. Sophämtningen fungerar visserligen, men sedan då?

Det blir allt vanligare att vi väljer att inte se varandra i nödens stund. Under Valborgsfirandet i Bro, norr om Stockholm, 2018 såg en man hur det uppstod tumult mellan en kvinna och ett ungdomsgäng. Trots att han bar på sin fyraåriga dotter sade han åt gänget att gå därifrån. De omringade honom och misshandlade honom. Trots att över hundra personer fanns omkring honom var det ingen som såg något. Två män kunde dömas tack vare en film av förloppet som påträffades i en beslagtagen mobil. På filmen ses även två av kommunens trygghetsvärdar som varken ingrep eller vittnade.

Detta är bara en berättelse ur mängden. Någon våldtas två meter från en gata där mängder av människor passerar. Men ingen som såg. Ingen som hörde. Ingen som ringde Polisen.

Jokers varning är inte att vi riskerar att drabbas av superskurkar. Budskapet är att om utvecklingen går tillräckligt långt blir det rationellt för människor att slänga av sig den civiliserade sammanhållningens ansikte och hänge sig åt kaos och det egna våldskapitalet.

Daniel Persson

Frilansskribent

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.