Efter en segdragen strid med länsstyrelse och Älvräddarna lyckades Näckåns Energi få sitt lilla vattenkraftverk vid Näckåfall byggt och invigt 2019. Arbetet följdes av Anders Berg Film & Television, och den halvtimmeslånga filmen premiärvisades i början av februari detta år. Teknik, bygdehistoria och samhällsutveckling i lyckad blandning.
Man kan se denna utbyggnad som en sorts förlängning av en tradition i bygden – kraftverksbyggena i mitten av 1900-talet, ett oerhört expansivt skede i Nordvärmlands historia. Då byggdes tre stora vattenkraftverk i delvis överlappande följd – Tåsan, Letten och Höljes – och bygden sjöd av liv och, förstås, energi. Samtidigt var det högkonjunktur i skogen, och skogsbruket och kraftverksbyggena konkurrerade om arbetskraften. Arbetare rekryterades till norra Värmland ända från Røros i norr till Danmark i söder. Stora områden rensades från skog, där nya sjöar skulle bildas. Stig Halvarsson, som till framemot sekelskiftet var bevakningsledare hos Stora skog, kom till Klaråsen när ruschen satte igång:
– Jag började vid kraftverksbyggets tid, när platsen för den blivande Höljessjön skulle rensas på skog. Jag hade 160 anställda att basa över, och jag skulle tro att totalt bortåt 400 man var sysselsatta i skogsbruket i Norra Finnskoga då.
***
Alla som var arbetsföra kunde lätt få arbete i skogen eller på något kraftverksbygge. Det var en blomstrande tid. Men efter blomstring kommer också en period av vissnande. Många ortsbor upptäckte att det fanns andra möjligheter att få sin försörjning än genom skogsarbete, även till högre betalning, och efter byggtidens slut följde flera arbetare med till andra kraftverksbyggen eller sökte sig till helt andra jobb. Konjunkturen i skogen på 1950-talet som hade lockat folk till norra Värmland avtog, och på 1960-talet satte mekaniseringen i skogsbruket in på allvar – hundratals arbetstillfällen gick upp i rök.
Det var under åren 1947-52 som bygget av Tåsans kraftverk pågick i skogarna i öster. Ägare till det nybildade bolaget var Uddeholmsbolaget, Mölnbacka-Trysil och – till största delen – Karlstads stad. Det stora vattenmagasinet utgjordes av sjöarna Grycken, Örsjön, Eggsjön och Tisjön samt de genom dämning skapade sjöarna Tåsjön och Fageråssjön. Sjöarnas sammanlagda yta är cirka 50 kvadratkilometer. Örsjön dämdes också, och vatten leddes därifrån genom en 2 kilometer lång tunnel. Till Eggsjön kunde vatten pumpas och lagras när det var gott om nederbörd. Genom fördämningar fick man en fallhöjd på hela 269 meter, som åtminstone vid den tiden var högst i Sverige. Stora områden skogsmark dränktes när de nya sjöarna bildades, men på den tiden var protesterna inte särskilt högljudda. Det omfattande systemet av tunnlar (14 kilometer) väckte intresse hos branschfolk som kom på studiebesök.
***
För att Tåsanprojektet skulle kunna genomföras byggdes 35 kilometer vägar och lika lång sträcka vägar förstärktes. Uppgifter har varierat om att 280-400 personer var i arbete. Ett 40-tal familjebostäder byggdes samt några ungkarlsbaracker för bortifrån kommande vattenrallare. Flera av bostäderna lär ha monterats ner och tagits med till nästa byggplats.
***
Mycket energi gick åt direkt till själva arbetet med kraftverket, och enbart för denna försörjning byggdes en tillfällig kraftstation i Klarperfallet i Tåsan. Även det gamla kraftverket vid Digerfall kom till heders för en tid.
***
Redan innan Tåsanbygget blev klart påbörjades anläggning av Lettens kraftverk väster om Klarälven. Arbetare fördes successivt över till Lettenbygget. Dammar byggdes vid Letten och Kindsjön. Detta kraftverk var speciellt på sitt sätt. Från kraftverket kunde nämligen vatten pumpas tillbaka till Letten när elpriset var lågt. Förutom Letten dämdes också Kindsjön som vattenmagasin. Uddeholmsbolaget var största ägare av denna anläggning, och det var Centrala byggnadsavdelningen i Uddeholm som svarade för arbetet liksom det var vid Tåsanbygget. På så sätt kunde arbetskraft lätt flyttas över mellan de olika arbetsplatserna.
En tragisk olycka vid nedmontering av stegar i en tunnel i slutskedet av Lettenbygget kostade tre man livet och skapade stor förstämning i bygden. Lettenkraftverket var klart 1956.
Utbyggnaden av det stora kraftverket i Sälgforsen vid Höljes var nästa stora projekt. Men det var inte så enkelt, att arbetarna bara flyttade vidare norrut till Höljes – dels dröjde det en tid mellan byggena, dels var det en annan entreprenör, nämligen Skånska Cementgjuteriet, som ansvarade för denna utbyggnad. Många ur arbetsstyrkan från Tåsan-Letten flyttade till bygget vid Trängslet, men maskinerna flyttades till Höljesbygget. Nu var det Klarälven som skulle dämmas upp och en jättelik damm byggdes, 400 meter lång och 80 meter hög. Flera vackra forsar dränktes och en 18 kvadratkilometer stor sjö bildades.
***
1957 kunde bygget av Höljes kraftverk ta sin början, och byn fick under några år uppleva en Klondikerusch, som inte så många ställen får vidkännas. Folkmängden före bygget var på väg ner mot 1 400 personer i församlingen, och kurvan skulle ha fortsatt att falla precis som i grannförsamlingarna, men för år 1958 står "1 799 (+ 307)" personer inskrivna i Norra Finnskogas församlingsbok. Baracker sattes upp, ett helt nytt bostadsområde byggdes, arbetarbussar gick från byarna söderut, och tre affärer fanns i Höljes. 600 personer som mest hade arbete i Höljes under guldåren. I dag sköts det mesta på distans och bara tre anställda finns på plats.
Anläggningen togs i bruk 1961. Några år in på 2000-talet utfördes förstärkningsarbeten och förändringar för att tappa större volymer vatten vid kritiska lägen. Flottningsrännan som inte använts sedan 1991 togs nu bort.
Från turbinen i bergrummet nedanför dammen leds vattnet genom en 4 kilometer lång utloppstunnel och en 1,5 kilometer lång utloppskanal tillbaka till Klarälven. Älvfåran söder om dammen är ofta sorgligt torrlagd.
Dessa tre projekt medförde förstås stor påverkan av den omgivande naturen men mötte inget stort motstånd vid den tiden då de genomfördes. Flera hundra personer hade arbete under de år arbetet pågick, i dag sköts det mesta från annat håll, och inkomsterna följer strömmen ut från närområdet. En del svåra olyckor med kroppsskador och dödlig utgång inträffade.
För den som vill veta mer om själva startprojektet, Tåsanbygget, finns på Youtube en film i två delar. Den nya filmen om utbyggnaden av Näckåfall, ”100 år till”, finns också där.
Ögonvittnens berättelser om de olika byggena finns i Tina Wåhléns intervjuer, som man kan avlyssna i dator på Sysslebäcks bibliotek.