Tobaksavgifterna dödar den svenska kiosken

Debatt
PUBLICERAD:
De små svenska kioskerna som varit en del av svenska stadsbilden i över hundra år riskerar att kvävas av tobakslagens byråkrati och kommunernas girighet, skriver Albin Zettervall.
Foto: Anders Wiklund/TT
Att beskatta kioskägare till den gräns att de lägger ned kommer inte åtgärda problemet med svart försäljning av tobak. Snarare tvärtom, skriver Albin Zettervall.

Den 1 juli 2019 trädde den nya tobakslagen i kraft. Lagen innebär en rad frihetsinskränkningar för rökare, mest noterbart var rökförbudet på uteserveringar. Föga uppmärksammat men med långtgående konsekvenser är de nya reglerna för butiksägare som säljer tobaksprodukter. Kiosker och andra livsmedelsbutiker är nu tvingade att ansöka hos kommunen för att få ett tillstånd att sälja tobak.

Syftet med regleringen är att minska den svarta försäljningen av tobak, men många kommuner har skamlöst utnyttjat tillståndet genom att ta ut ohemula avgifter.

I Sveriges Radio (29/11) kunde man höra David Warda, ägare till en minilivsaffär i Jönköping, som nu slutat sälja tobak i sin butik. ”Det är för dyrt nu. Det kostar över 9000 kronor. Man tjänar inte så mycket på cigaretterna att man kan betala så mycket på en gång.” Butiken går nu sämre än tidigare, med färre kunder. ”Jag har tappat massor av kunder,” tillägger Warda.

Wardas minilivsbutik i Jönköping är inte det enda exemplet. De små svenska kioskerna som varit en del av svenska stadsbilden i över hundra år riskerar att kvävas av tobakslagens byråkrati och kommunernas girighet. Genomsnittsavgiften för alla kommuner är 7 669 kronor. I Karlstad är avgiften 8 000 kronor, i Grums 9 616 och i Munkfors 6 288.

Men det är bara första avgiften för att överhuvudtaget få skicka in ansökan. Till detta kommer årsavgifter och ansökan måste förnyas om kiosken byter ägare. För en stor livsmedelsbutik kanske det inte är ett större problem, men för alla kiosker som lever på små marginaler är det en stor kostnad som kan vara avgörande.

Det varierar kraftigt kommuner emellan. Den girigaste kommunen är Ronneby där det kostar hela 12 000 kronor att ansöka om att sälja tobak, att jämföra med Staffanstorp som har den lägsta avgiften på 2 050 kronor. En kioskägare i Ronneby betalar alltså sex gånger så mycket för samma tillstånd som i Staffanstorp. Är byråkratin sexfaldigt mer betungande i Blekinge än i Skåne eller är de kommunala tjänstemännen knappt en sjättedel så effektiva som sina staffanstorpska kollegor?

Staten borde inte tillåta kommunerna att inför så höga avgifter att de i praktiken blir konfiskatoriska. Att beskatta kioskägare till den gräns att de lägger ned kommer inte åtgärda problemet med svart försäljning av tobak. Snarare tvärtom. Anledningen till att det finns gott om smuggeltobak är att svenska politiker höjt punktskatten på tobak med flera hundra procent bara de senaste tio åren. Om kioskerna och deras tillgänglighet dessutom försvinner ökar trycket ännu mer på andra, illegala, kanaler.

Tobakslagen kommer med en rejäl dos moralism. Vi har beslutat att vuxna människor själva ska kunna avgöra om de vill nyttja tobak. Det är en tillåten vara, då ska inte politiker försöka förbjuda den i smyg – vare sig på lokal eller nationell nivå. Bevara kioskerna och riv upp den skadliga tobakslagen.

Albin Zettervall

Viceordförande, Fria Moderata Studentförbundet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.