Jonathan Johansson - Vackert tonsatt existentiell ångest

Skivor
PUBLICERAD:

Jag har aldrig träffat Jonathan, men ändå känns det som om vi haft många, långa samtal genom åren. Det är opassande familjärt att bara skriva någons förnamn så här, men efter att ha lyssnat på den så intrikata och utlämnande Scirocco känns det konstigt att hålla på formaliteterna.

Jonathans ständiga grubblande når zenit på nya albumet, både text- och musikmässigt. Det är en så förtvivlat sökande skiva att den närmast rinner över av känslor, tankar och musikaliska experiment. Det är nästan genomgående vansinnigt bra, i sina största stunder förkrossande genialt. Det religiösa, filosofiska, politiska och personliga smälter samman till ett – en enda lång stream of consciousness-svada som är djupt gripande att följa. Ibland blir hoppen mellan engelska och svenska distraherande, och några infall betalar sig inte lika bra som andra. Men när allt faller på plats är det himmelskt, helvetiskt och vardagsvackert på en och samma gång.

Bästa låt: 7 april

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.