• idag
    12 aug
    17°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    14 aug
    17°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Varför så tyst från alla förtroendevalda

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Stadshusaffären avhandlades i Uppdrag granskning för snart en månad sedan. Varför blev det helt tyst sen, undrar insändarskribenten.
Foto: Viktor Sunnemark
Ångesten klöser i mig tills jag inte kan andas. Stadshusaffären i Karlstad som avhandlades i Uppdrag granskning, 15 januari 2020 har fått mig att falla handlöst. Jag väntar på händerna som ska fånga upp mig i form av våra förtroendevalda. Men i stället ser jag att nästan allihop vänder sig bort och marken närmar sig obönhörligt.

Per-Samuel Nissers handlande, tillsammans med de andras medverkan i affären, men när programmet är slut, business as usual! Jag låg på Vänsterpartiet Karlstad och bad dem visa vart de står i frågan. De la ut en text om affären på sin sida och Socialdemokraterna var också på bollen. Som oppositionsparti hör det till att kritisera de styrande och alla vill väl nå makten, för att kunna styra så som man själv ser lämpligt.

Men sen då? Tystnaden påminner om det man skulle uppleva i ett ljudisolerat rum och jag känner hur paniken stiger. Jag kan väl inte vara den enda som upplever det här? Jag ser en politiker som annars alltid brukar vara ute och uttala sig tystna. Men han är inte ensam.

Något jag lärde mig som liten var att hur mycket jag än pratade med min pappa om hans drickande och hur mycket han än intygande att jag hade rätt, så hände i slutänden ingenting.

Vad spelar det för någon roll om man har rätt, om man ändå inte får någon rättvisa?

Av de styrande politiska partierna i stan så finner jag ingenting om den här fruktansvärda affären på deras sidor. Så det är som om det aldrig har hänt.

Är det ren överlevnadsinstinkt som leder till ett sånt här beteende? Eller har de varit bortresta och missat programmet?

Jag känner tårarna stiga i mina ögon när jag skriver det här. Jag känner en genuin sorg över att något så heligt som vår demokrati kan användas för att passa in i någons narrativ, i stället för att användas som ett genuint skydd för varje medborgare.

Jag är inte rädd för att stå själv. Men jag är rädd för vad det i förlängningen betyder för vår demokrati, om jag får fortsätta att stå själv?

Victoria Mårtensson