Joel Alme är ett maskrosbarn med en uppväxt kantad av missbruk. Ungdomsåren bar också en idrottskarriär med fina framgångar som målvakt i ishockey och låtskrivandet har blivit ett sätt att både söka svar och förklara.
Nu kommer han till Värmland.
Sitt första album gav han ut i samarbete med multiinstrumentalisten Björn Olsson och musiken släpptes på det värmländska skivbolaget Gravitation. Han har spelat bas med både Hästpojken och Broder Daniels Henrik Berggren, men det är som soloartist han verkat mest. De två senaste albumen, där han sjunger på svenska i stället för som under de tidigare åren på engelska, har lovordats av både kritiker och publik. Hans texter är raka och handlar ofta om uppväxtsåren i Göteborg, här skildras människor som trillat dit, som håller sig på kanten. Här går tragedi och romantik hand i hand genom ett skimmer av solkig nostalgi.
– Allt jag skriver om är sant, slår Joel Alme fast med täppt näsa.
– Filmen "Gökboet" är viktig för mig och i en bakom kulisserna-film ser man hur regissören Milos Forman hela tiden kräver att det måste vara på riktigt. Det får inte vara för många metaforer eller överdramatiserade saker. Jag tänker på det ofta. Skriver jag en text kan jag inte ljuga. Jag vill att det ska hugga tag.
En envis förkylning har lett till en inställd spelning nyligen, men han hoppas den släpper taget inför Karlstadsbesöket. Den senaste gången han spelade i Värmland var till förmån för föreningen Zero Suicide.
– Det kändes väldigt angeläget för mig. När jag var 19 tog min bäste vän livet av sig. Det förändrade hela livet, allt det naiva i en bara försvann.
"Ingen föds ond"
För några år sedan medverkade Joel Alme i SVT:s "Jills veranda". Han besökte Nashville och valde att spela med och för interner. Efter inspelningen kom han att fortsätta att göra liknande uppträdanden på fängelser i bland annat Göteborg och Örebro.
– Jag är väldigt intresserad av olika rättsystem. Det väcker tankar på vad empati är. Mina skivor handlar mycket om att hamna utanför, genom till exempel missbruk eller psykisk ohälsa.
– Min tes är att det alltid finns anledningar till varför människor hamnar där de hamnar. Ingen föds ond eller till att börja knarka eller bli kriminell.
En stor del av din musik verkar drivas av den tesen. Här finns en vilja av att både förstå för egen del och förklara för andra.
– Ja. När jag ser en människa på stan som mår dåligt, eller en klunga alkoholister som dricker eller en heroinist på tunnelbanan, så försöker jag tänka på att de har alla varit barn en gång. De har suttit i någons knä, velat ha barnkalas och gå på bio. Har du det utgångsläget när du möter människor så blir det inte så distanserat, då ser du inte bara problem. Det blir enklare att förstå dem. Utan empati kan du inte förstå. Den som bara vill skövla undan, gömma eller spotta på människor förstår inte världen.
IFK Göteborg
För många är Joel Alme starkt förknippad med Göteborg. Han har själv kallat sig "Sopan från Linné" och det är hans låt "Snart skiner Posiedon" som spelas under IFK Göteborgs inmarscher. Men han har bytt Västkusten mot Stockholm sedan många år även om hemstaden alltid finns med honom.
– Anledningen till att jag började skriva på svenska och att det kom att handla mycket om min uppväxt var snarare mina barn än att jag fick distans till Göteborg. Även om distansen hjälpte. Det är ju lätt att förblindas av nostalgi. Om jag flyttar från Stockholm om tio år börjar jag nog romantisera kring gatorna här omkring mig i dag.
Han ler åt tanken.
– Mina barn är 10 och 15 i dag och jag känner att jag behöver förklara en del saker. En låt räcker sällan för att berätta, men vi försöker prata om allt hemma. Gör man det blir inget ämne för farligt.
När det privata blir allmängods genom låtarna, kan du uppleva det jobbigt?
– Jag brukar jämföra det med att sitta bredvid någon du aldrig träffat på en middag. Hur kul är det att prata väder och vind? Ofta blir det mer intressant, ju personligare det blir. Om jag läser en bok eller lyssnar på en skiva så fastnar jag när det bränner till.
"Jobbigt med sociala saker"
Tillvaron hemmavid beskriver han som lik den tjuren Ferdinands åtnjuter under korkeken.
– Jag har alltid levt på samma sätt, jag sitter hemma och spelar, ser på film och äter godis. Det enda som har hänt är att jag i dag försöker vara mer stabil eftersom jag har familj. Men det är samma omogna levnadssätt.
Du låter snarare nöjd än uttråkad?
– Absolut, jag har alltid tyckt det varit jobbigt med sociala saker. Jag har alltid samlat kraft genom att vara själv. "Tjuren Ferdinand-filmen" var min absoluta favorit som liten.