• idag
    24 okt
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    25 okt
    12°
    • Vind
      9 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.4 mm
  • måndag
    26 okt
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    27 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    28 okt
    11°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      1.9 mm

Intervju Palle Borgström: Om kriget kommer tar maten slut

Signerat
PUBLICERAD:
Det finns mycket åkermark som vi i dag inte använder i skogs- och mellanbygder men som skulle kunna ge bra skördar av vallfoder till djuren, men som inte har förutsättningar och har svårt att bära sig för odling för humankonsumtio, säger Palle Borgström.
Foto: Adam Ihse/TT
Det finns tre produkter. Socker, morötter och spannmål. Så vid kris blir det blir gröt till morgon, middag och kväll, säger Palle Borgström.

Den som invaderar Sverige får ta med sig matsäck. Palle Borgström, förbundsordförande för Lantbrukarnas riksförbund, tecknar en bild av en livsmedelsförsörjning som är långt ifrån vad den skulle kunna vara.

Hur ser det ut i dag, har vi mat om kriget eller krisen kommer?

– Svaret kan delas upp i två delar. Den första är att vi importerar hälften av maten vi äter. En del av det kan vi inte odla, som kaffe och bananer. Annat kan vi lika gärna producera här, och den andelen bör vi öka. Den andra delen av svaret är att vid en allvarlig kris eller konflikt är det uppenbart att vi inte kan upprätthålla den produktion vi har.

Vad är vi självförsörjande på?

– Det finns tre produkter. Socker, morötter och spannmål. Så vid kris blir det blir gröt till morgon, middag och kväll.

Kan Sveriges bönder producera mat om gränsen stängs i dag? Hur länge går traktorerna i ett sådant scenario?

– I extremscenariot saknas tillgång till bränsle. Om det skulle ske under vårbruket är det kört. För att klara det på sikt måste politiken redan i dag börja verka för att skapa möjligheter för en inhemsk produktion av biodrivmedel.

Men vem ska hålla med strukturen? Som traktorer, bränsle, insatsvaror. Är det lantbrukaren?

– Lantbrukaren kan ha vissa lager och marknadsaktörer andra. Men någon måste ju slutligen betala för det. Skulle kostnaden läggas på bönderna riskerar vi att få en utslagning av produktionen, snarare än bättre beredskap, givet hur ansträngd ekonomi många lantbrukare har.

Livsmedelsförädlingen är koncentrerad till ett fåtal större aktörer, som har stordriftsfördelar. Inte sällan är de bondeägda. Det gör landet beroende av ett fåtal anläggningar. Hur ser du på den situationen?

– Jag tror att vi måste dra den tanken ett steg till. Sveriges kraftiga urbanisering är grundproblemet. Med stora delar av befolkningen koncentrerade till ett fåtal platser är det viktigaste att klara transporterna till städerna. Jag tror också att om det blev skarpt läge skulle många flytta ut från städerna, till platser där det finns förutsättningar för produktion.

Får åtgärderna för att stärka matförsörjningen vid kris fler effekter?

– Allt som vi gör för att stärka livsmedelsberedskapen är bra för klimatet. Matproduktion i Sverige har låga klimatavtryck i en global jämförelse. Svenska biodrivmedel, som kan göra oss mindre beroende av importerade bränslen, gör att vi kan fasa ut fossila bränslen. Att arbeta med kretsloppet av näringsämnen är en annan åtgärd som gör oss mindre beroende av importerade gödningsmedel samtidigt som det minskar risken för övergödning.

Har du själv förberett dig för att klara en kris?

– Många av oss på landet har en naturlig förberedelse. Vi kan elda med ved och har alltid extra mat hemma. Skulle det bli riktig kris lär det gå att slakta något djur också. Sedan kanske jag fyller på lite tidigare med bränslet i såväl bilen som den stora tanken på gården än jag har gjort tidigare.

Kan konsumenternas val i matbutiken påverka livsmedelsberedskapen?

– Ja, att välja svenska livsmedel är en positiv insats.

– Men trenden med att i stor utsträckning gå över till växtbaserade livsmedel är inte förenlig med ökad beredskap. Vi behöver gödsel från djuren. Det svenska landskapet är också på många håll gynnsamt för mjölk- och köttproduktion. Det finns mycket åkermark som vi i dag inte använder i skogs- och mellanbygder men som skulle kunna ge bra skördar av vallfoder till djuren, men som inte har förutsättningar och har svårt att bära sig för odling för humankonsumtion. Djurbesättningarna är i sig levande livsmedelslager. Nu, när det saknas beredskapslager av livsmedel i landet, är gårdarnas djur några av de bästa matlagren vi har. (SNB)

Edvard Hollertz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.