Friad från förtal

Ledare
PUBLICERAD:
Ann-Sofie Hermansson efter den friande domen.
Foto: Ali Lorestani/TT
Det blev en klart friande dom i förtalsmålet mot Göteborgs tidigare kommunalråd Ann-Sofie Hermansson (S). Något annat var inte att vänta, och ett annat utfall hade varit en rättsskandal av stora mått. Det handlar om det enskilda åtal som väckts mot Hermansson av två kvinnor för att hon kallat dem för extremister för att de försvarat jihadister och terrorister.

Rättens ordförande, Mats Hagelin, var befriande tydlig när han efter domen sade att det varit försvarbart för Hermansson inom ramen för det fria samtalet, och dessutom att "hon visat tillräckligt fog för de här uppgifterna".

Kvinnorna skall nu betala Hermanssons rättegångskostnader på 190 000 kronor. Det är dock inte över än. Kvinnorna har meddelat att det tänker överklaga tingsrättens beslut.

Hela processen är inget annat än en krigsföring mot yttrandefriheten, fast med lagen som verktyg. Det kallas på engelska för "lawfare" och är inte primärt ägnat åt att faktiskt vinna det enskilda målet. Istället vill man göra tillvaron så sur som möjligt för de man angriper, för att avhålla dessa och – framför allt – andra att komma med kritik framöver. En sorts avskräckning, helt enkelt.

I den meningen var det en politisk rättegång, avsedd att skrämma meningsmotståndare till tystnad. Hur många är det som skulle orka med all uppståndelse och alla bekymmer som det innebär att hamna i en rättegång bara för att man använt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet? Hur mycket värd blir denna yttrandefrihet när ens motståndare använder, eller snarare missbrukar, rättsstatens verktyg för att tysta en?

Det är inte så att det är det svenska rättssystemet som ställde Hermansson inför skranket. Först försökte de två kvinnorna, från organisationen Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), polisanmäla Hermansson sedan hon på sin blogg beskrivit dem som extremister. Detta efter att Göteborgs kommun ställde in en visning av filmen "Burka Songs 2.0" i kommunens lokaler. När de inte fick gehör för det så tog de till det ovanliga greppet att väcka enskilt åtal.

Om detta blir ett framtida tillvägagångssätt för de som vill tysta sina kritiker är Sverige illa ute. Vi kan ju hoppas att det blir som Hermanssons advokat Allan Stutzinsky sade att domen innebär att den här sortens mål "inte längre kommer att belasta svenska domstolar". Men om det sätts i system att väcka en massa enskilda åtal, hur många är det då som vågar sticka ut hakan och orkar göra som Hermansson?

Detta är något som docenten i litteraturvetenskap Johan Lundberg, som var expertvittne vid rättegången, oroar sig över. I en artikel i nättidningen Smedjan (7/2 2020) menar han att även en firande dom mot Hermansson blir en seger för kretsen kring MMRK och andra likasinnade. Måtte det inte bli så. I annat fall måste rättsstaten sätta ned foten mot ett sådant missbruk av det juridiska systemet. Det måste gå att kalla en spade för en spade.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.