• idag
    3 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    4 juli
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 juli
    19°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Kör över om höghastighetståg

Ledare
PUBLICERAD:
Behövs inte i Sverige.
Foto: Laurent Cipriani/AP
I förra veckan lät infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) meddela att man ämnar köra på med planerna på att bygga nya järnvägsspår för höghastighetståg, trots det inte finns någon bred politisk uppslutning bakom projektet. Det är inte bara anmärkningsvärt arrogant utan också en nonchalans inför den miljardrullning som hela tanken bygger på.

Det politiska stödet för nya höghastighetsbanor – där tåg skulle kunna köra i som mest 320 kilometer i timmen – har stadigt sjunkit. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är emot, framför allt kostnadsskäl. Den enorma prislappen är på 230 miljarder kronor, men då får man komma ihåg att den är tilltagen rejält i underkant, som med nästan alla infrastruktursatsningar. Det skulle tränga ut andra nödvändiga investeringar

I höstas sågade Riksrevisionen planerna på höghastighetståg, och menade att man börjat i fel ände. Istället för att utgå från de problem som finns så har regeringen helt enkelt förutsatt att det just är nya höghastighetsjärnvägar som behövs. Satsningen skulle heller inte vara samhällsekonomiskt lönsam då varje satsad krona bara kommer att ge 25-40 öre tillbaka. De ifrågasätter också kostnadsberäkningen. Det är det många som gör.

Den danske professorn Bent Flyvbjerg, som har forskat mycket kring infrastruktur, har kommit fram till att 9 av 10 infrastrukturprojekt spräckte budgeten, och för spårtrafik överskreds kostnaderna med i genomsnitt så mycket som 44,7 procent. För Ostlänken, som redan börjat byggas, har kostnaderna redan skenat från 30 till 64 miljarder. Andra exempel på kraftiga fördyringar är Botniabanan, Citytunneln och Norra länken i Stockholm, Götaleden i Göteborg och spårvägen i Lund.

Dessutom så överskattar man, enligt Flyvbjerg, i 9 fall av 10 trafikbehoven – antalet passagerare blir i genomsnitt 51,4 procent lägre än vad man trott. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i det glest befolkade Sverige.

Stockholms handelskammare menar i sin analys, som redogjorts på nyhetssajten Fplus, att totalkostnaden skulle komma att landa mellan 302 och 516 miljarder, beroende på utgångsvärde. De 230 miljarderna utgår från 2015 års penningvärde, och de innehåller heller inte kringinvesteringar som byggnader, depåer och stickspår. Professor Johan Hassler vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, kallar det för rena "Ryanair-taktiken", med ett billigt grundpris men med en massa tilläggskostnader.

Det torde vara självklart att en satsning på höghastighetståg skulle tränga ut andra nödvändiga investeringar och upprustning av det befintliga järnvägsnätet. Och detta oavsett om man tar det över den vanliga infrastrukturbudgeten eller lånefinansierar. En lånefinansiering av 230 miljarder beräknas kosta 8,5 miljarder per år i räntor och amorteringar i 20 år, vilket motsvarar kostnaden för underhållet av dagens befintliga nät.

Vad som behövs är istället att rusta upp det befintliga nätet, och bygga om enkelspår till dubbelspår på många sträckor, och även nya spår längs den gamla stambanan så att tågtrafiken kan delas upp mellan snabbare tåg för fjärr- och regionaltåg och långsammare tåg för gods- och lokaltrafik.

Men nu står det gubevars om höghastighetståg i januariöverenskommelsen, och det innebär också att regeringen med sina stödpartier (inklusive Vänsterpartiet) kan tvinga igenom detta med ett riksdagsmandats övervikt. Men det skulle också innebära att ett sådant beslut troligtvis rivs upp av en ny riksdagsmajoritet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.