Både FBK och Ryno är stora förlorare

Johan Ryno lämnar Färjestad. Det är absolut ingen skräll. Tvärtom helt väntat.

I det här läget är det bara att önska honom lycka till. Det vore ju vanvett för en tidigare bärande stjärna att stanna när han till slut skickades ända upp på läktaren.

Något har gått rejält snett i den här relationen. Det behöver man inte vara raketforskare för att inse. Nu var skilsmässa enda alternativet, Det fanns ingen återvändo. Parterna hade glidit alldeles för långt isär, och vi kan nog misstänka så kallad lång och varaktig söndring här.

Både Ryno och FBK är stora förlorare. Så som det brukar vara i de flesta separationer. En Ryno i toppform hade varit en mycket stor tillgång för FBK i slutspelet. Förlusten av toppspelaren Ryno är en kraftig försvagning.

För två säsonger sedan var han lagets bärande spelare. Passningsgeniet från Hallsberg spelade fram till 37 mål i grundserien. Han slog Thomas Rhodins FBK-rekord med ett assist. Nu hotas Ryno i sin tur av Marcus "Lilliz" Nilsson, som bara har sex upp till Rynos rekord med 13 omgångar kvar. Det mesta talar för att "Lilliz" tar det.

Ifjol sparkade Färjestad sin förre lagkapten Alexander Johansson, som var god vän med Ryno.

Nu var det de senaste tre årens assisterande FBK-kapten som fick lämna skutan.

Ser inte särskilt bra ut...

Gemensamt för Johansson och Ryno är att dagens sportsligt ansvariga i FBK fick "ärva" båda från sina företrädare. Om nu det har något betydelse.

Färjestads tränare Johan Pennerborn sa till mig efter förlusten på Hovet att "alla separationer behöver inte vara destruktiva". Det har han förstås rätt i.

För Ryno blir flytten ett lyft i slutänden. Istid, förtroende och (förmodligen) en fin skattefri lön i Schweiz.

För Färjestad frigör affären en avsevärd summa pengar. Jag har ingen aning om ryktet stämmer, det som berättar att Ryno tjänade 250 000 kronor i månaden. Inget konstigt med det förresten. Det är säkert två, tre spelare som kvitterar ut motsvarande lön i de flesta av ligans klubbar.

Men FBK har ett stort dilemma i jakten på Rynos ersättare. Pengar finns det gott om i SHL:s rikaste klubb, däremot finns det inte mycket som det är värt att lägga storkovan på. Marknaden är dränerad på toppspelare i det här skedet av säsongen. Både i Sverige och utomlands.

Som jag ser det i dag finns bara två spelare som skulle kunna kallas för drömvärvningar. De till Nordamerika förlorade sönerna Oskar Steen och Fabian Zetterlund.

Jag pratade med Färjestads GM Peter Jakobsson om Steen och Zetterlund igen, när klockan närmade sig midnatt mot onsdag. Detta efter att ha nåtts av ett rykte om att FBK stod i begrepp att presentera de här kapen inom kort. Så som det är med de flesta "uppgifter" av det slaget visade sig även detta vara stolpskott. Jakobsson lovade och bedyrade att de är långt, långt, jättelångt från en come back i FBK.

På lördag stänger transferfönstret. Risken finns att FBK står där utan förstärkning.

Då är det bara att bita i det sura äpplet. För det är ju så att när säsongen startade var både Ville Leskinen och Johan Ryno två på papperet bärande spelare. Istället slutade det med att båda skickades väck.

De tre senaste nyförvärven Albin Eriksson, Michael Latta och Pontus Widerström är av en helt annan kaliber. Tre rollspelare, långt ner i hierarkin.

Ja, ni hör ju...

Just nu skulle jag inte satsa en enda krona på att Färjestad vinner klubbens tionde SM-guld i vår. Men jag har varit med länge och har sett betydligt märkligare scenförändringar än så.

Det mest akuta för dagen? Att bryta den nattsvarta trenden på bortaplan. Sju raka förluster nu och en över huvud taget mycket poängfattig säsong i fiendeland.

Det håller inte i ett slutspel.