Nu är den i gång, vårsäsongen av Karlstads bokcafé.
Mötesplatsen där man först lyssnar på och sedan pratar med föredragshållaren.
– Det är en kvalité som inte tv kan ersätta, säger styrelsemedlemmen Rigmor Lindelöf.
Karlstad bokcafé föddes ur vänsterrörelsen i början av 1980-talet. Att man kunnat fortsätta har man mer eller mindre Aston Reimers rivaler och en god investering att tacka för.
– Man ville ha ett bokcafé i stan och för att få pengar till det tog man hit bandet Aston Reimers rivaler. Det blev en del pengar och en kille investerade dem på börsen. Tack vare det har vi ett kapital som gör att vi har kunnat finnas så länge, säger Rigmor Lindelöf, som sitter i styrelsen.
Karlstad bokcafé kör två terminer per år med en handfull arrangemang varje gång. Oftast håller man till i Gjuteriet på Herrhagen.
Hur sätter ni ihop programmet?
– Vi försöker hänga med i vilka som ger ut böcker som det pratas om. Som Elinor Torp, hennes bok är väldigt omskriven. Det är tacksamt att ta en författare som skrivit om något, för då kan de mycket om ämnet.
– Vi brukar inte ha speciella teman, men vi försöker få till en jämn könsfördelning.
Under årens lopp har gäster som Tomas Tranströmer, Ebba Witt-Brattström och Birgitta Stenberg besökt caféet.
– När Werner Aspenström besökte oss, när vi var nere i stan, så hade vi kö på gågatan utanför, minns Rigmor Lindelöf.
Vilka är det som kommer och lyssnar?
– De senaste åren tycker jag att vi har fått en breddad publik, men det beror lite på ämnet för föreläsningen. Men absolut så kommer det människor i alla åldrar.
Lördagens gäst var som nämnts journalisten och författaren Elinor Torp, vars pappa växte upp i Kristinehamn och en stor del av släkten bor kvar i länet.
– Jag hade min första praktikplats på NWT när jag läste journalistik.
Hon utgick i sin föreläsning från senaste boken "Vi, skuggorna", om personer som jobbar under slavliknande förhållanden, ett svartarbete som enligt boken kostar staten minst 66 miljarder per år.
– Skuggsamhället är större än man tror. Egentligen är det inte ett skuggsamhälle, för det är inbyggt i vår ekonomi. Det är människor som bygger sjukhus, städar skolor, renoverar i våra hem. Det är spöken som finns i ett parallellt arbetsliv som är utanför svenska modellen, men de är väldigt nära inpå knuten inpå våra liv. Men vi umgås inte med varandra och de är ofta regisserade till tystnad.
Hon beskriver sin bok som skriven på ett sätt att den ska kunna läsas av icke-akademiker, för de hon möter oftast är ju akademiker eller sådana med ett stort engagemang i frågan. Elinor Torp tycker att det är tråkigt att hon inte kan möta de människorna hon skriver om när hon är ute och föreläser.
– Men det är rädda människor som inte skulle våga dyka upp i ett sånt här sammanhang. Däremot får jag vittnesmål från folk som berättar om saker de sett en del av det här samhället och att de borde satt stopp för det.
Vad tycker föreläsarna om att komma till er?
– De är lyriska! De tycker att det är trevligt att komma hit, där föreläsningen följs av en fika och diskussion en timme efteråt. Det är kvalité att man får prata med föredragshållaren. Det kan inte tv ersätta, säger Rigmor Lindelöf.
Elinor Torp håller med och uppskattar att få komma utanför Stockholm för att berätta om sina böcker.
– Det är roligt att den här typen av initiativ och satsningar där man tar tag i olika ämnen kan leva vidare.