Markus, 17, och Ella-Li, 27, bor mitt i klimatkrisen

Arktisborna Markus, 17, och Ella-Li, 27, oroar sig för hur klimatförändringarna påverkar deras framtid.

Samtidigt som den värmländska vintern är så gott som snöfri får de stigande temperaturerna i norr konsekvenser för resten av världen.

NWT har tagit tempen på situationen i polarområdena.

Solen har inte hunnit upp över de snötäckta fjälltopparna som omger Tromsø i norra Norge när hundratals forskare, politiker och sakkunniga inom områden som rör klimat, miljö, geopolitik och försvar samlas inne på The Edge Hotel en måndag morgon i slutet av januari.

De är här för att delta i Arctic Frontiers, den årliga konferensen där fokus ligger på att diskutera utvecklingen i Arktis.

Och situationen är alarmerande – permafrosten smälter, havsnivån stiger, fiskar ändrar sina spridningsområden och renar svälter.

– Temperaturen i Arktis har stigit dubbelt så mycket som i resten av världen de senaste 50 åren, säger sametingets president Aili Keskitalo i sitt inledningstal.

Dåligt renbete

Ella-Li Spik tillhör en renägande samisk familj från Jokkmokk. Numera bor hon i Tromsø där hon utbildar sig till sjuksköterska, men under varje lov och flera helger åker hon hem för att hjälpa till med renskötseln.

Hon märker tydligt hur det varmare klimatet påverkar naturen, och nederbörd som tidigare föll som snö är i dag allt oftare regn - som sedan fryser och bildar ett islager över de lavar som renarna äter.

– Det är det som är så tragiskt, det är oftare det är krisår än att det är bra, säger hon.

Och fortsätter:

– I år är det dåligt, men vi hittade en liten plats mark dit vi kunde flytta renarna samma dag som vi höll på att skilja. Min gamla morbror for halva Norrbotten runt och grävde i marken och sökte för att se hur betet är, sen kom han tillbaka upp till fjälls och sa dit måste vi fara.

Vissa år har de varit tvungna att utfodra renarna med pellets eftersom det inte går att hitta något bete, och oron inför framtiden är stor.

– Utfodringen leder till en massa andra problem och det kommer sjukdomar som vi aldrig varit med om tidigare. Så står man där handfallen, säger Ella-Li Spik.

Öppet polarhav

I Arktis har medeltemperaturen redan ökat med två grader enligt de regelbundna mätningar som norska Polarinstitutet genomfört under sin 90-åriga historia.

När institutets direktör Ole Arve Misund visar bilder som redogör för olika framtidsscenarier tyder allt på att havsytan kommer att stiga – upp mot två meter om inget görs, en halvmeter om koldioxidutsläppen reduceras betydligt.

Samtidigt fortsätter Grönlandsisen och istäcket i Arktis att smälta.

– Om 20 år har vi sannolikt ett öppet polarhav, säger Ole Arve Misund.

"Ingen frontier"

Det innebär en ny geopolitisk situation då den norra färdvägen till Asien öppnas genom havet utanför nordöstra Sibirien och den kommersiella fartygstrafiken väntas öka stort.

Men redan i dag har stormakternas intresse för det norra polarområdet växt och USA, Ryssland och Kina bevakar varandras agerande noga. Det handlar framför allt om ännu oexploaterade resurser av mineraler, olja, gas och möjligheter till vindkraft. Marken där dessa resurser finns används dock ofta på andra sätt av de som bor i området, och i norra Norge börjar lokalbefolkningen tröttna på att deras region beskrivs som ett tomt gränsland öppet för etableringar.

– Arktis beskrivs lite som platsen där världen ska hitta lösningen på klimatproblemet. Men det här är ingen empty frontier – resurserna är i bruk, det bor människor här. Det försvinner i den här fantastiska visionen, säger Pål Julius Skogholt, kommunpolitiker för Socialistisk Venstre i Tromsø.

Vill ha fler invånare

Tio procent av den norska befolkningen bor i Arktis, vilket gör Norge till landet med den procentuellt sett största andelen invånare i polarområdet.

Sjuttonårige Markus Haraldsvik från Bardufoss söder om Tromsø går på gymnasiet och planerar att läsa vidare till pilot vid universitetet i Tromsø. Han skulle vilja att fler människor flyttade till Arktis, då han tror att det skulle vara positivt för miljön i regionen och sätta större fokus på att hitta bättre klimatvänliga lösningar.

– Om det bodde mer folk här hade vi kanske fått tåg och bättre busstrafik som folk kunde använda i stället för alla bilar, säger Markus Haraldsvik.

Han efterlyser även snabbare och mer kraftfulla åtgärder än de som görs i dag:

– Det är svårt att vara tvungen att bevittna klimatkrisen och tungt att känna att det inte är så mycket vi kan göra för att stoppa den. Det är lätt att stå och titta på, men det är svårt att veta vad man ska göra själv.

Kritik mot vindkraft

Vindkraftverken står och snurrar i havsvinden på en fjällplatå vid Sommarøy i kustbandet utanför Tromsø.

Anläggningen är inte helt färdigbyggd än, men har mött stark kritik från de boende i det vackra och populära turistområdet.

Inte så mycket för att det stör de hänförande landskapsvyerna, utan mer för att det enbart är tio procent av den producerade elen som kommer närområdet till nytta. Resten ska exporteras till Tyskland via nytillverkade kopparledningar i havet.

– Det här blir bara en förlust och lokalsamfundet får inte tillbaka något. Varför ska tyska pensionssällskap få säkra sig grön kraft här? säger Jan-Morten Bjørnbakk, fotograf och boende på Sommarøy.

Klimatvinnare

Fiskaren Paul Jensen är lika skeptisk. Han poängterar även att det är oklart hur de nedgrävda ledningarna kommer påverka havsmiljön samt att det behövs nya koppargruvor för att få fram allt material.

Tvärtemot många andra är han dock en av dem som faktiskt vinner på klimatkrisen. Den stigande temperaturen har lett till att det finns mer torsk än på mycket länge utanför den norska kusten. I år behövde han bara fiska i fem dagar för att ta upp en fjärdedel av sin årliga kvot på 43 ton torsk han är tillåten att fiska.

– Det är fantastiskt i förhållande till lönsamhet för det är enorma intäkter. De sista fyra fem åren har det varit så, säger Paul Jensen.

Han har även märkt andra ändringar i fiskbeståndet. Makrill, som tidigare sällan gick längre norrut än Skottland, dyker allt oftare upp i hans nät och har fångats så långt norrut som Svalbard medan kolja har blivit allt mer sällsynt.

– Jag tror ändå inte klimatförändringarna märks så mycket här vid kusten. Det är kanske ett problem här i Norge, en del folk tror att vi kommer ha mer fördelar än nackdelar av klimatförändringarna. Jag är rädd för att en del tänker så och det är lite farligt, säger Paul Jensen.

Utrikesministern duckar

Tillbaka på Arctic Frontiers i Tromsø möter Norges utrikesminister Ine Eriksen Søreide, Høyre, pressen. Hon är hårt ansatt angående Norges fortsatta utvinning av olja trots den pågående klimatkrisen, USA:s planer på att etablera en militärbas i nordnorskt farvatten och om det behövs ett modernare samarbete kring Arktis-regionen där inte enbart de åtta länder som utgör Arktis ingår.

Men hon duckar de svåra frågorna.