Om några veckor ger Linn Lindeman liv till en liten bebis. Själv är hon pånyttfödd, livet har kommit åter till henne.
Linn Lindemans livsresa har gått från djupaste förtvivlan till en tillvaro fylld av värdighet. Idag är hon drogfri, yrkesarbetande, höggravid och ger dessutom snart ut en bok – boken om sitt liv. Resan började dock i uppförsbacke för 30 år sedan i Arvika.
– Mamma och pappa skilde sig tidigt, när jag var bara ett par år. Uppväxten var allmänt strulig och jobbig för mig. Jag kände mig otrygg hela tiden.
Ångest
Sex år gammal rymde hon hemifrån – och debuterade lika gammal som snattare. Så länge hon minns har hon mått kasst, känt sig utanför, ensam och varit fylld av ångest. Linn började dricka alkohol när hon var tolv, i samma veva sniffade hon bensin för första gången.
– Jag försökte fly, bedövade mig. Kände ett stort tomrum inom mig.
Smärta
Hon slogs och var allmänt stökig som tidig tonåring i skolan, och in i puberteten började ett självskadebeteende som länge förföljt henne.
– Jag skar mig, det gjorde ont på ett annat sätt och förflyttade smärtan i ångesten till en annan del av kroppen. Jag tyckte jag var "värd" smärtan, det vill säga jag var inte värd att må bra. Och att skada sig själv blir ett beroende.
Debut
Trots mycket drickande och haschrökande lyckades hon dock utbilda sig till svetsare via Taseruds industriprogram. 18-årsdagen några månader efter studenten firades dock på en mindre lämpligt sätt.
– Då tog jag amfetamin för första gången och fastnade i det.
Innehav
Födelsedagens användning av amfetamin utvecklade sig till ett dagligt missbruk, några problem att få tag på drogen i Arvika var det inte. Nu började det snabbt gå utför för Linn och hon togs dessutom av polis och dömdes för innehav.
– Jag hade lyckats dölja missbruket ganska bra fram till dess men nu fick mamma och pappa reda på det och efter det här hade jag polisen efter mig och blev stoppad ofta. Det blev mer och mer amfetamin, man var uppe på nätterna och åt nästan inget. Till slut drabbades jag av en psykos.
Våldtäkt
Linn var dessutom med om flera traumatiska händelser dessa år.
– 2010 blev jag våldtagen, i Arvika. Den som gjorde det dömdes till fängelse.
Hon träffade dock en kille vid ungefär samma tidpunkt, flyttade till Charlottenberg med honom, då ännu en traumatisk händelse inträffade för henne och övriga inblandade. Under nyårsfirandet 2010 tog pojkvännen sitt liv.
Innan nyårsnattens chock hade hon varit drogfri några månader. Med denna tragiska händelse på näthinnan var dock Linn åter fast i drogträsket, vilket också innebar att hon blev allt mera beroende av psykofarmaka. Åren fram till 2017 innebar otaliga resor in och ut på psyk i Karlstad.
– Kunde vara inlagd månadsvis och det skrevs ut allt starkare mediciner.
– Nu i samband med att boken skrevs har jag begärt ut alla journaler, det är otroligt vad mycket piller de skrev ut till mig utan att jag hjälptes själsligt. Och detta trots att jag var ung.
Dubbelt
Hennes förhållande till psykiatrin är dubbelbottnat, samtidigt som anser att hon inte fått någon riktig vård har samma psykiatri räddat hennes liv.
– Dit fick jag i alla fall komma och man tog emot mig. Hade jag inte fått komma dit hade jag tagit livet av mig.
Linn har ett flertal självmordsförsök bakom sig, några som ett rop på hjälp, några mera allvarligt menade.
– Det har varit jättenära att jag avlidit flera gånger. Överdoser. Jag gjorde saker för att få komma in på psyk, men det har också funnit tillfällen då jag tyckt att det kvittade om jag levde.
"Duell"
Om hennes förhållande till psykiatrin är dubbelbottnad är den även det gentemot de sociala myndigheterna. Här fanns också en vårdmässig "duell" mellan vårdformerna, psykiatrin tyckte att hon skulle betraktas som missbrukare och därmed vara ett fall för socialen, medan socialen tyckte att hon var för psykiskt sjuk för dem – och därmed ett fall för psykiatrin.
Tilltron till den hjälp hon fick av soc försvann allt mer.
– De skickade mig på behandlingshem men bara några veckor, då hinner man inte ens landa. Ångesten blev för mycket på det första behandlingshemmet. Jag fick inte nog tid på mig. Så jag fick ett återfall, och slängdes ut.
Vistelsen på behandlingshem nummer två innebar panikångest och slutade med att socialen gav henne en tågbiljett till Karlstad för vidare färd mot psyk.
– Nu hade jag börjat med heroin och trots att jag efter det här har ringt till socialen och skrikit, bönat och bett om avgiftning har jag inte fått någon. Jag fick ingen mer hjälp. Till slut tröttnade även psykiatrin på mig och jag blev inte insläppt där heller. Nu hade jag ingenstans att ta vägen.
Bostadslös
Linn lämnade Arvika och levde som bostadslös i Karlstad i ett år. 2017 skrev hon sig i Forshaga kommun då hon träffat en kille därifrån och fick tillgång till hans lägenhet medan han var på behandlingshem.
– I Forshaga fick jag hjälp, soc i Forshaga skickade mig till ett behandlingshem i småländska Sävsjö som kunde hantera både missbruk och psykiskt ohälsa. Dessutom var det en långsiktig behandling.
Vändpunkten
Tiden i Sävsjö var ändå ingen dans på rosor utan en fortsatt prövning för Linn. En kväll gick hon dock på ett kristet möte med Sebastian Stakset.
Stakset är känd från hiphopgruppen Kartellen, har framgångar därifrån, men hans liv har också bestått av droger och kriminalitet. Stakset möte med Gud innebar dock en stor vändning för honom och idag hjälper han andra människor att ta sig ur missbruk.
– På mötet ville jag se hur han hade det och hur bra han mådde, säger Linn. Han sa att han blivit frälst och att han trodde på Gud, och på Gud har jag också alltid trott.
Trygg igen
Samma vändning som Stakset liv tagit tog också Linns liv denna kväll i samband med mötet i Sävsjö. Man bad för henne och hennes inre fylldes med det som saknats henne, trygghet och värme. Över en natt började pånyttfödelsen.
– Efter det mådde jag bra, jag kände mig lycklig. Tomrummet var borta.
Bibel
Hon fick en bibel i samband med mötet och började läsa ur den. Bit för bit helades hon och fick dessutom bra hjälp av Pingstförsamlingen både i Sävsjö och Arvika. Just inom Pingstkyrkan i Arvika har flera unga kunnat vända sina liv.
Linn tillhör dem, sedan september 2017 är hon drogfri.
– Jag flyttade hem till Arvika – och idag har jag bra kontakt med mina föräldrar – men flyttade sedan till Göteborg för att utbilda mig till makeup artist. Från Göteborg flyttade jag till Stockholm.
– Jag ville vara nära Sebastian och gick med i samma församling som honom. Jag har även varit med honom på föreläsningar runt om i Sverige och berättat om mitt liv.
Gått bra
I augusti 2018 träffade Linn sin nuvarande man, som hon är gravid ihop med. För att barnet ska få en lugn uppväxt lämnade man Stockholm och flyttade till Sävsjö där Linn återkom och jobbar nu på en kristen skola.
– När livet inte går som det ska kan suget komma tillbaka, inte annars, men jag har klarat det. Idag känns det jättebra. Och fantastiskt att bli mamma.
Kristet möte
Den 14-16 februari återkommer hon till Arvika. Hit kommer även Sebastian Stakset i samband med att kyrkorna i Arvika har ett större arrangemang på Ritz.
– Även om det dröjt kommer han äntligen. Och det han vågat är stort, att våga stå för Jesus är beundransvärt med tanke på den miljö han kommer ifrån.
"Nu vill jag leva"
I samband med Staksets besök i Arvika har Linn dessutom boksläpp, hon har inte bara vänt sitt liv till något bättre, hon har även bidragit till en bok. Tillsammans med Joel Sjöberg har hon skrivit boken om sitt liv – "Nu vill jag leva". En bok om psykisk ohälsa, om droger, våldtäkt, självmordsförsök men också om frälsning och pånyttfödelse.
– Jag säger det rakt ut, det är gott att slippa skiten med droger. Och jag hoppas att fler tar sig ur det här destruktiva livet.