När Bonny Light Horseman släpper sin självbetitlade debut är det innerligt och värmande. Bandet består av Anais Mitchell, Eric D. Johnson (Fruit Bats) och multiinstrumentalisten Josh Kaufman. Tillsammans bildar de en treenighet som vurmar för en enkelhet som landar mjukt inombords där det är få kanter som skaver men desto fler hoppfulla lågor som tänds.
Gamla folksägner varvas med sirliga akustiska melodier och tar lyssnaren från Napoleonkrigen till lägereldar, från eldflugor i natten till morgonens ankomst. Mitchells, Johnssons och Kaufmans röster passar onekligen bra ihop och även om låtarna kan kännas spartanska så finns rikedomen i det enkla. Melodi och sång. Gemenskap och närvaro. Blackwaterside och The Roving bygger upp en harmoni som är lätt att ta till sig medan Jane Jane har en lekfullhet där stämmorna växlar och varvas. Det här är ett album som kommer sätta ton till lugnet den nutida människan behöver. En väg tillbaka till något som är sant.
Bästa låt: Blackwaterside