• idag
    9 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    23°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Regionalt utvecklingsarbete som illusionsnummer

Debatt
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Det så kallade tillväxtarbetet tycks också börjat leva sitt eget liv med egen logik. Inte alltid med önskvärda resultat. Det är i detta sammanhang försäljningen av stadshuset skall ses, skriver Svante Karlsson.
Foto: Viktor Sunnemark
Blir det verkligen mer resurser till regionernas och kommunernas kärnverksamhet av platsmarknadsföring, regionala utvecklingsprojekt och vidlyftiga fastighetsaffärer, skriver Svante Karlsson.

Under de senaste decennierna har Sverige gradvis gått från en regional utjämningspolitik till en regional utvecklingspolitik. Det har inneburit en kursändring från att hjälpa nedläggningshotade industrier i glesbygd till att jobba med insatser för att främja tillväxt lokalt och regionalt. Fram till 1990-talet handlade det om att länsråd och landshövdingar for till Stockholm och klagade över läget i provinsen. Den som sålde in eländet mest fick den största penningpåsen.

Numera är det regionala utvecklingsdirektörer, projektledare, strateger och platsutvecklare som reser i skytteltrafik till huvudstaden. Den som kan framhäva den egna regionens förträfflighet gentemot resten blir en vinnare. Projektpengarna strömmar då till från EU och Tillväxtverket och en allt större del av skattebetalarnas lokala och regionala pengar går till utvecklingsinsatser.

Syftet är att generera tillväxt och i förlängningen mer pengar till vård, skola och omsorg. Resultatet blir emellertid ökade skillnader mellan kommunerna i ett sammanhang där staten inte längre är huvudaktör utan stället är det regionerna och kommunerna som tagit täten.

Ett utmärkande drag i politikens förändring är att dess ambitioner successivt höjts och i takt därmed blivit allt vagare och vidlyftigare. Målen har med tiden i tilltagande grad fått karaktären av förhoppningar vilka snarast ger uttryck för en idealbild än har formen av konkreta mål som resultat kan utvärderas mot. Det så kallade tillväxtarbetet tycks också börjat leva sitt eget liv med egen logik. Inte alltid med önskvärda resultat. Det är i detta sammanhang försäljningen av stadshuset skall ses. Blicken måste därför lyftas från det specifika till förmån för det generella.

I Värmland kan listan göras lång över tilltag inom den samtida regionala utvecklingsdoktrinen. Det handlar om allt från ambitiös platsmarknadsföring, regionala riskkapitalbolag med kommuner och sparbanker i förening med näringslivet, och inte minst utsvävande fastighetsaffärer. Inte sällan med utomordentligt klena resultat. Vem kommer inte ihåg försäljningen av torget i Årjäng? Och av det högtflygande regionala riskkapitalbolaget Ekoväst Invest blev det väl mest en tumme?

Till detta kan adderas en rik flora av projekt, ofta med spektakulära namn på engelska, omfattande budgetar och otydliga mål förenade med påtagliga svårigheter att utvärdera de långsiktiga resultaten. Inte sällan tycks det dessutom som att det viktiga är att allt ser bra ut än att verkliga resultat levereras. Det regionala utvecklingsarbetet kan ibland därför tas för att vara rena illusionsnummer.

Satsningarna har ofta genomförts i samförstånd över den politiska vänster-högerskalan, men i ett slags otydligt gränsland med oklar nytta för skattebetalare och småsparare. Välvilliga ambitioner till trots, men vet någon med säkerhet att det funkar? Blir det verkligen mer resurser till regionernas och kommunernas kärnverksamhet av platsmarknadsföring, regionala utvecklingsprojekt och vidlyftiga fastighetsaffärer?

Det finns skäl att tvivla och med stöd i forskning peka på att folks flyttmotiv och företags lokaliseringsbeslut har hyggligt lite med utvecklingsinsatserna att göra. Vad som däremot är säkert är att förändringen i politiken som kommer till uttryck i en situation där kommuner tävlar med varandra i fråga om att locka såväl företag som nya invånare har lett in kommunerna och regionerna på en farlig väg som ger tillfällen för politiker och tjänstepersoner att hamna med fingrarna i syltburkarna.

På nationell nivå handlar det också ofta om ett nollsummespel där kommuner lockar till sig företag och befolkning från varandra på skattebetalarnas räkning. Det var inte nödvändigtvis bättre för, men det är inte särskilt bra nu heller.

Svante Karlsson

Docent i kulturgeografi vid Karlstads universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.