Ella Selmosson, 16, följde sporthjärtat och lämnade Kinnekulle för Torsby 25 mil bort.
Anledningen? Möjligheten att kunna åka skidor – jämt.
– Jag har alltid gillat uthållighetsidrotter, att få gå in i sig själv, säger hon.
Snön lyser med sin frånvaro. På riktigt. Stora delar av Torsby består nästan bara av barmark. Men det stoppar inte eleverna som går på längdskidgymnasiet att trä på sig pjäxorna, valla skidorna och köra slut sig.
De har ju en skidtunnel.
– Det är tack vare tunneln vi kan träna så här. Det är inte många som har det så här bra, säger tränaren Linda Bengtsson, 41.
Det är tisdag. I dag ska eleverna köra ett pass. Uppvärmning, sen olika typer av intervaller och till slut nedvärmning.
Skaran är blandad, det är ungdomar från hela Sverige. Alla med ett gemensamt intresse: skidåkning. Och kanske ett gemensamt mål: att bli skidproffs.
Flera kända namn
Skidgymnasieklasserna tillhör Stjerneskolan. Förutom längdskidor kan du också på skoltid träna alpint, skidskytte, skicross, fotboll, med mera.
– Stina Nilsson och Hanna Falk har gått här. Också Gunde Svan om man tittar tillbaka. Även Viktor Thorn, säger Linda Bengtsson.
En riktig akademi för framtida längdskidåkare, kan man kalla det. Men alla går inte hela vägen.
– Det är väldigt olika. Ibland är det flera, ibland är det bara några stycken som fortsätter efter att de gått klart. På olika nivåer så klart.
Träningen i dag är relativt lugn. Till helgen har samtliga eleverna tävlingar i Falun. Det står både sprint och stafett på schemat.
Torsby skidtunnel är inte särskilt lång. Vi snackar 1,3 kilometer, vilket gör det perfekt för sprintträning. Eleverna åker fram och tillbaka – upp och ner, banan är kuperad.
På skolan går 58 elever på längdskidgymnasiet. Och till skillnad från vanliga skolan, går dessa elever fyra år i stället för tre. Och på skoltid tränas det – ofta.
– De har fem pass i veckan. Tre halvdagar, plus en morgon- och en kvällsträning. Sen tränar väldigt många ofta på fritiden.
"Jag började löpträna"
Nästan alla som börjar på skolan har flyttat till Torsby. Främst handlar det om ungdomar utanför Värmland, med långa avstånd hem.
Men hur är det att flytta hemifrån som 15-åring? Och till Torsby av alla ställen på jorden?
Ella Selmosson, 16, kommer ursprungligen från Kinnekulle i Västra Götaland. Hela 25 mil från Torsby.
Hon bestämde sig för att flytta hit, efter att hon fått upp intresset för längdskidåkning som 12-åring.
– Jag började löpträna väldigt mycket i en klubb hemma och därigenom började jag tycka om längdskidor, säger hon.
När det blev dags för att börja gymnasiet, valde hon att söka till en skola långt hemifrån.
I dag bor hon i en lägenhet, bara några minuters promenad från både skidtunneln och skolan. Det är en riktigt fin lägenhet på markplan, välstädad.
Har du städat innan vi kom hit?
– Nej, inte riktigt, säger Ella Selmosson. Hon ger ett ödmjukt intryck.
Hon är inte den enda skideleven som bor på området. Efter träningen kommer flera cyklande och gående med sina skidbagar. Alla ska hem, göra läxorna – kanske laga lite mat.
Ella Selmosson går själv naturprogrammet, en ganska högintensiv studiegång. Man läser både svår matte, fysik och kemi.
Men att få kombinera det med träning på skoltid och ha ett stort eget ansvar, fungerar bra än så länge, säger hon.
– Jag tycker att vi har väldigt bra lärare och lektionerna är jättebra så det känns väldigt effektivt
– Det är inte lika jobbigt som att sitta inne en hel dag i skolan, som det var förut.
Att bo själv är heller inga problem.
– Laga mat och ta hand om sig själv har jag gjort ganska länge, därför känns det inte som en sådan jättestor skillnad att flytta hit, förutom att man är ensam mer.
Flera tävlingar
Förutom att åka skidor och plugga hinner inte eleverna på skolan göra så mycket mer.
Ella Selmosson berättar att hon brukar åka hem på helgerna, när hon kan.
Får du ofta hemlängtan?
– Nej inte så att jag bara vill hem. Jag trivs väldigt bra, men det är kul att komma hem också. Jag trivs på båda ställena.
Under säsongen blir det dock inte lika många hemresor. Många tävlingar äger rum på helgerna. Ella ska – som de andra – också till Falun och tävla i helgen.
Vad som är bäst med längdskidåkningen, enligt henne, är att man får kämpa.
– Jag har alltid gillat uthållighetsidrotter, att få gå in i sig själv.
Pannben liksom?
– Ja, men typ så.
Ella Selmosson tränar i snitt tio timmar i veckan, på sitt skolschema. Sen kör hon också en hel del på egen hand.
Men på frågan om det finns proffsdrömmar i framtiden har hon svårt att svara.
– Alltså man åker ju skidor för att man tycker det är kul och jag sökte hit för att man ska få bra möjligheter att utvecklas, men man vet aldrig hur långt det räcker. Man försöker bara bli så bra man kan.